Min uppfattning om soldatlivet
Så här tror jag att det är.
För det första så är begrepp såsom nationalstater inte så vanligt förekommande i eons värld - vet inte om man kanske skulle kunna kalla Thalamur för något liknande - men i alla fall. Soldaten slåss med andra ord inte för sitt hemland utan snarare sin egen jordplätt, under förutsättning att man är på den försvarande sidan. Mer ofta så är en soldat snarare en adelsmans eget maktmedel och rekryteras eller tvingas till militärtjänst genom adelsmannens hejdukar. En annan orsak till att man ansluter sig kan vara rent ekonomiska själ. Om hembygden är drabbad av missväxt och hungersnöd så torde militärtjänst/plundring ses som ett tänkbart alternativ för vissa.
Militärtjänsten är knappast glamorös i Soldarn. För det första så är sjukvården inte särskillt utbyggd inom arméerna. Hade vi pratat Jargien eller Melorion så hade det kanske sett annorlunda ut. Många blir säkerligen svårt skadade och avlider på grund av den dåliga sjukvården. Infektioner och sjukdomar sprider sig som löpeldar i lägren. För att bibehålla disciplinen är hårda straff inte ovanliga för den som gör något ofog - men även med en drakonisk disciplin så är soldaterna säkerligen svårstyrda ibland.
Element såsom fylla, slagsmål, stölder och desertering borde vara vanligt och endast inom mindre förband bör man kunna hitta någon större disciplin och ordning.
Kort och gott: Soldaterna är cyniska lycksökare och inga patriotiska krigshjältar.
Vid försvarskrig rekryteras sodatern från en lokalbefolkning som då tiilldelas viss utrustning, men även kompletterar den med egna vapen, högafflar och liknande. Legosoldater står själv för sin utrustning och lägger säkerligen mycket av sin sold på att förbättra den. En legosoldat med bra utrustning har troligen större chans att anställas.
Antingen så är legosoldaten ansluten i någon form av legokompani eller så är han en ensam äventyrare som tar anställning som det mesta som kräver en stark arm - allt från benknäckare till livvakt.
De enheter med den största disciplin är troligtvis de mindre legokompanierna. Här lever man under en längre period tillsammans med sina fränder och straka band knyts. Till skillnad från den de som rekryteras till någon lokal makthavare så är legoknektarna ofta lojala mot sitt eget kompani och vill att deras rykte skall spridas. Allt för att få fler möjligheter till anställning.
Mellan striderna så återgår säkerligen den vanlige fotsoldaten till tidigare sysslor, såsom att vara bonde eller skogshuggare. Legoknektarna förflyttar sig säkerligen över stora avstånd för att nå nya konfliktområden. Här har säkert rollpersoner en chans att få i uppgift att söka efter nya kunder genom att besöka städer och olika landsändar.
Att öka i rang är troligtvis svårt för den vanlige soldaten som rekryteras för en kortare kampanj, är man däremot anställd i något mindre adelsmannagarde så finns säkert chansen att stiga i graderna inom rimlighetens gränser. Ofta tillsätts säkert graderna genom svågerpolitik. Den oäkta sonen till adelsmannens kusin blir chef över adelsmannens garde.
Nåja så här ser jag på soldatlivet i alla fall.
/D
