Alla spelare drar fem kort vardera. Dra lite fler kort om ni är få eller har gott om tid, färre om ni är många eller har bråttom.
Den spelare som börjar spelar ett av sina kort med baksidan uppåt för att påbörja en ny plats. Hen beskriver hur Den gamla tar sig till en plats i huset eller i trädgården, till exempel sovrummet, köksbordet, körsbärsträdet eller den stora stenen. Hen påbörjar en beskrivning av platsen. När hen är klar, tar nästa spelare vid och fortsätter att beskriva platsen genom att lägga till detaljer. Hur morgonljuset faller över de skrynkliga lakanen i den obäddade sängen, hur bordet består av gammalt trä vars ådror slingrar sig som floddalar, hur kärnor ligger spridda under körsbärsträdet då fåglar har festat på de söta bären, hur mossan som täcker den gamla stenen känns mjuk och lätt fuktig när Den gamla vidrör den (det går bra att beskriva Den gamlas handlingar, också, så länge hen inte lämnar platsen). Varje spelare turas om att lägga till mer beskrivning, och varje spelare säger så mycket eller lite hen vill, från bara en mening till en längre utläggning. Detta försiggår tills den som lade kortet har gjort en andra beskrivning. turen har alltså gått bordet runt plus ett steg.
Nu är det nästa spelares tur att lägga ett kort. Hen lägger ett kort, förslagsvis ett lågt, med framsidan upp ovanpå det kort med baksidan upp som den första spelaren lade. Hen börjar beskriva ett minne som utspelar sig på platsen som just beskrivits. Ett rött kort innebär ett lyckligt minne, ett svart kort ett olyckligt. På samma sätt som tidigare fortsätter de andra spelarna och bygger vidare på minnet när den första spelaren har talat klart, och på samma sätt som tidigare är det spelaren som påbörjade minnet som även avslutar det.
När det är nästa spelares tur kan hen lägga ett nytt kort på högen, men detta kort måste ha högre valör än det som redan ligger där. Detta triggar ett nytt minne enligt samma regler som ovan. Rött kort är lyckligt, svart olyckligt, spelaren som påbörjade minnet avslutar det.
På detta sätt fortsätter turen att gå. Om en spelare inte kan eller inte vill lägga ett kort med högre valör än det som ligger, kan hen välja att spela ett nytt kort med baksidan uppåt och beskriva hur Den gamla tar sig till en ny plats. Den gamla återvänder dock aldrig till en plats hen redan varit på.
Fortsätt att spela tills alla kort spelats ut. När detta hänt, sitt tysta en stund. Därefter kan någon påbörja en sista handling för Den gamla. Beskriv vad hen gör nu. Beslutar hon sig för att resa för att söka upp sin son? Går han ut och sätter sig för att titta på solnedgången? Går hon in och lägger sig på sången och tar sitt sista andetag? I den här delen av berättelsen kan Den gamla återvända till platser hen tidigare besökt. Turas om enligt tidigare med att bygga vidare på beskrivningen tills ingen längre har något att tillägga.
Den spelare som börjar spelar ett av sina kort med baksidan uppåt för att påbörja en ny plats. Hen beskriver hur Den gamla tar sig till en plats i huset eller i trädgården, till exempel sovrummet, köksbordet, körsbärsträdet eller den stora stenen. Hen påbörjar en beskrivning av platsen. När hen är klar, tar nästa spelare vid och fortsätter att beskriva platsen genom att lägga till detaljer. Hur morgonljuset faller över de skrynkliga lakanen i den obäddade sängen, hur bordet består av gammalt trä vars ådror slingrar sig som floddalar, hur kärnor ligger spridda under körsbärsträdet då fåglar har festat på de söta bären, hur mossan som täcker den gamla stenen känns mjuk och lätt fuktig när Den gamla vidrör den (det går bra att beskriva Den gamlas handlingar, också, så länge hen inte lämnar platsen). Varje spelare turas om att lägga till mer beskrivning, och varje spelare säger så mycket eller lite hen vill, från bara en mening till en längre utläggning. Detta försiggår tills den som lade kortet har gjort en andra beskrivning. turen har alltså gått bordet runt plus ett steg.
Nu är det nästa spelares tur att lägga ett kort. Hen lägger ett kort, förslagsvis ett lågt, med framsidan upp ovanpå det kort med baksidan upp som den första spelaren lade. Hen börjar beskriva ett minne som utspelar sig på platsen som just beskrivits. Ett rött kort innebär ett lyckligt minne, ett svart kort ett olyckligt. På samma sätt som tidigare fortsätter de andra spelarna och bygger vidare på minnet när den första spelaren har talat klart, och på samma sätt som tidigare är det spelaren som påbörjade minnet som även avslutar det.
När det är nästa spelares tur kan hen lägga ett nytt kort på högen, men detta kort måste ha högre valör än det som redan ligger där. Detta triggar ett nytt minne enligt samma regler som ovan. Rött kort är lyckligt, svart olyckligt, spelaren som påbörjade minnet avslutar det.
På detta sätt fortsätter turen att gå. Om en spelare inte kan eller inte vill lägga ett kort med högre valör än det som ligger, kan hen välja att spela ett nytt kort med baksidan uppåt och beskriva hur Den gamla tar sig till en ny plats. Den gamla återvänder dock aldrig till en plats hen redan varit på.
Fortsätt att spela tills alla kort spelats ut. När detta hänt, sitt tysta en stund. Därefter kan någon påbörja en sista handling för Den gamla. Beskriv vad hen gör nu. Beslutar hon sig för att resa för att söka upp sin son? Går han ut och sätter sig för att titta på solnedgången? Går hon in och lägger sig på sången och tar sitt sista andetag? I den här delen av berättelsen kan Den gamla återvända till platser hen tidigare besökt. Turas om enligt tidigare med att bygga vidare på beskrivningen tills ingen längre har något att tillägga.
- Ingen i berättelsen bör nämnas vid namn. Kalla Den gamla för ”Den gamle mannen”, ”kvinnan”, ”fiskaren” eller liknande, och benämn på samma sätt andra i minnena som ”dottern”, ”soldaten”, ”grannen” och liknande.
- Ingen dialog bör förekomma. Den gamla är ensam i sitt hus, och i minnena bör samtal refereras, inte spelas ut. Säg ”Han sade att han älskade henne, och hon besvarade honom med en kyss”, inte ”Han sade ’Jag älskar dig’”.
- Väv minnena kring ett fåtal gemensamma teman och återvänd till dem på de olika platserna. Det älskande paret kanske träffades under körsbärsträdet, kysstes för första gången på den gamla stenen, älskade på köksbordet och partnern kanske dog i sovrummet.