Nekromanti "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

[Arfert]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

oj, låter inte bra.

Notera dock att många tycker att rollpersonerna är det häftigaste i AW och hur inspirerande och intressanta som helst.

Smaken är som baken.

Jag tror det har att göra med att jag gjort så väldigt många rollpersoner genom åren. För mig kan total frihet leda till total förlamning, eller till att jag gör en av "mina typer". AW-modellen ger mig en snävare ram att jobba inom, men samtidigt en starkare bild att utgå ifrån - ett klassiskt fall av att begränsning av kreativiteten hjälper till att utveckla den. "Åh, jag vill göra en SÅN - men med DEN HÄR twisten!"

För mig, alltså.

Jag använder arketyper/yrken i Saga, men det är ju tänkta som stöd på det sätt du beskriver. Sen kan man ju naturligtvis göra rollpersoner helt fritt, det är default. Det ena utesluter inte det andra.

 

[solvebring]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Förövrigt skulle jag kunna säga detta om typ alla spel på över 100 sidor, eftersom jag numera varken har tid eller ork att bemöda mig med mer.

Alla spel på över 100 sidor är "väldigt bra spel"?

Nej, det är iof osant - sidornas kvantitet och spelets kvalitet är ju inte detsamma. Men utan att ha synat dem så skulle jag kunna anta att de potentiellt skulle kunna vara bra spel, men som jag då inte skulle gilla pga av deras textmassa vilken hindrar mig från att faktiskt ta vid och spela dem.

 

[Poseur]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Trudvagn. Mysig värld och väldigt sagolik men hatar hur det spelats och reglerna är i det värsta laget. Språket i spelet är bland det vidrigaste jag stött på, man försöker låta gammaldags men misslyckas fatalt. Dessutom har inte spelet korrekturlästs, oavsett vad folk säger...

 

[Simon]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

oj, låter inte bra.

Notera dock att många tycker att rollpersonerna är det häftigaste i AW och hur inspirerande och intressanta som helst.

Smaken är som baken.

Jag tror det har att göra med att jag gjort så väldigt många rollpersoner genom åren. För mig kan total frihet leda till total förlamning, eller till att jag gör en av "mina typer". AW-modellen ger mig en snävare ram att jobba inom, men samtidigt en starkare bild att utgå ifrån - ett klassiskt fall av att begränsning av kreativiteten hjälper till att utveckla den. "Åh, jag vill göra en SÅN - men med DEN HÄR twisten!"

För mig, alltså.

Exakt så upplever jag det också.

 

[Genesis]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Trudvagn. Mysig värld och väldigt sagolik men hatar hur det spelats och reglerna är i det värsta laget. Språket i spelet är bland det vidrigaste jag stött på, man försöker låta gammaldags men misslyckas fatalt. Dessutom har inte spelet korrekturlästs, oavsett vad folk säger...

Det där låter inte alls som ett "väldigt bra spel". Det låter som "Ett dåligt spel med några bra saker i".

 

[Botulf]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Finns lite olika sätt att besvara frågan för mig.

Jag tycker D20 oftast är bra men orkar sällan spelleda dom spelen med orginalregler. Det är för mycket att hålla reda på trotts att jag anser de vara välgjort system(i olika grad) och ofta har just de bitar jag vill ska finnas med i sådana spel. Men faller under sin egen tyngd av detaljer att det tar bort det roliga. Exempelvis Conan RPG, CoC av Monte Cook, D&D4 och Pathfinder verka alla vara utmärkta varianter av D20 på olika sätt. Men jag tror aldrig jag kommer orka sätta mig in i dem mer än som spelare. Även om jag ofta blir sugen så försvinner lusten efter en stunds pluggande av reglerna.

Coriolis tycker jag i grunden har ett bra strömlinjeformat system(om än klånkigt) och läckra illustrationer men världen är helt enkelt för mig ointressant och grå trotts den utbyggand som kommit. Känns för mycket att Järnringen bestämde sig att försöka göra det så chic som möjligt men glömde på vägen skriva en intressant värld kring det hela. Väldigt krystat på något sätt.

 

[Nero_UBBT]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

En Garde (3rd Ed.):
Vad jag förstår är det ett bra spel. Det är välskrivet, ger mycket bakgrundsbeskrivning, spelledartips och presenterar flera olika sätt att spela spelet på. Men det har några turnoffs (avklädda bilder på framförallt tjejer, som mest kändes onödiga), stavfel, många väldigt snygga bilder och en del som inte är så snygga. Framförallt har spelet en Tre Musketörernakänsla/Errol Flynn-känsla, vilket inte funkar för mig. Det aspirerar på att kunna spelas på fler sätt, men jag övertygas inte.

Burning Wheel:
Det är faktiskt bara för jävla tråkigt när man slår upp boken. Det är dessutom motigt att komma in i spelet. Paths hit och dit... hur fan gör man? Dessutom är pocketformatet snyggt, men varken behändigt eller läsvänligt.

Qin:
Fantastastisk världsbeskrivning, men fokus känns som att det ligger på matineninja vilket inte fungerar för mig. Dessutom känns regelsystem förvirrande.

DoD Trudvang:
Lite fattig världsbeskrivning. Bilderna av jägare, dvärgar med flera är snygga men lite karikatyraktiga vilket också är hur jag upplever spelet.

Ändå tungt att att upptäcka att jag köpt de här spelen för sammanlagt (ca) 1300 kronor och inget av dem kommer jag nog någonsin spela. Samtidigt är de så pass välgjorda att jag inte kan säga att jag gjort ett dåligt köp, bara fel köp.

 

[Poseur]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Det där låter inte alls som ett "väldigt bra spel". Det låter som "Ett dåligt spel med några bra saker i".

Well, en god idé då som misslyckats

 

[krank]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Evolutionens Barn. Det har hyfsat hög produktionskvalitet, vettig pedagogisk struktur, snygga bilder, och väldigt bra regler.

Men jag tycker att det är astråkigt att framför allt spelleda; jag får inte ut något alls av 'et. Spela är lite roligare, men jag spelar hellre något annat.

 

[Nero_UBBT]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Visst var det du som skrev det Krank?

Jag har tittat på det och jag tycker det är snyggt med ett vettigt regelsystem för vad det vill uppnå. Men har inte riktigt förstått spelets "pitch".

 

[krank]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Visst var det du som skrev det Krank?

Japp.

Jag har tittat på det och jag tycker det är snyggt med ett vettigt regelsystem för vad det vill uppnå. Men har inte riktigt förstått spelets "pitch".

Se Ghost in the Shell. Se Bubblegum Crisis. Spela sen Evolutionens Barn! EB är anime-action-cyberpunk, destillerat. Coola moves, häftig teknologi, ett dystopiskt/utopiskt samhälle och robotar som går bärsärk.

 

[Smrtihara]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Nobilis. Främst för att jag inte riktigt kan få ordning på det. Jag uppskattar konceptet, settingen, ja allt utom helheten i reglerna. Jag tycker inte att reglerna är optimala för spelet, helt enkelt.

Eon. Jag har svårt för reglerna, jag har svårt för settingen. Men! Jag uppskattar verkligen energin och engagemanget i detta svenska storspel.

 

[Nero_UBBT]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Okej, ska jag alltså förstå det som japansk cyberpunk?

 

[krank]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Okej, ska jag alltså förstå det som japansk cyberpunk?

Ungefär så. Actionfilms-cyberpunk. Och jag är inte säker på om "japansk" och "anime" är riktigt samma sak i sammanhanget.

 

[Arfert]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Men varför är det trist att spela?

 

[Paxen]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Rolemaster. Spelet är så förbannat omfattande att det täcker allt, precis ALLT. Jag älskar tanken på att spela eller spelleda Rolemaster. Men spelets styrka är också dess svaghet. Det är helt enkelt för mycket. Palla!

 

[Simon]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

 

[Arfert]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Jag älskar tanken på att spela eller spelleda Rolemaster. Men spelets styrka är också dess svaghet. Det är helt enkelt för mycket. Palla!

Håller med. Av samma skäl säger jag Hero System.

 

[krank]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Men varför är det trist att spela?

Som spelledare gillar jag långsiktig planering, egna hemligheter, och att ha hyfsad kontroll och långsamt avtäcka konspirationer och Sanningar. I EB är allt out in the open och spelarna har väldigt mycket auktoritet som liksom tar sönder alla eventuella planer innan ens första mötet är slut. Därför är det tråkigt att spelleda.

Som spelare vill jag inte hitta på konspirationerna vi undersöker; jag vill ha en solid oföränderlig Verklighet att utforska, Sanningar att upptäcka. Om det uppfinns medan vi spelar, och ännu värre av oss spelare, så förlorar jag mycket av den känslan.

Så som spelare kan jag varken få inlevelse eller problemlösning/deckarundersökning. Vilket gör att det för mig mest blir yta. Visst, ball och cool yta, och det är skoj att hitta på schyssta moves och så i strider, men det är lite som att äta chips. Onyttigt och inte så tillfredsställande i längden. Man får inte i sig det man behöver, helt enkelt. Eller iaf det jag behöver.

Men jag vet att andra behöver andra saker. EB kallades "sveriges bästa rollspel" senaste Gothcon, så alldeles tydligt fyller det en funktion. Men inte för mig.

 

[Sjunde inseglet]

Re: "Ett väldigt bra spel som jag inte gillar"

Vampire the Masquerade har aldrig funkat för mig. Jag gillar känslan i 2nd edition och Revised men kan inte få ut något vettigt av reglerna och rollpersonerna. Spelet skapar associationer till smarta intrigspel och karaktärsgestaltande men resulterar ofta i jävligt konstigt ihoplappande grupper av unga vampyrer med noll inflytande och inga som helst motiv att hänga med varandra. Ofta blir det jävligt D&D över det hela med en fighter (brujah), en bard/narr (malkavian), en trollkarl (tremere), en tjuv (nosferatu) och en talare/ledare i form av toreador eller ventrue.

Dessutom står det mycket tematiskt kring ångest, mänsklighet och moral i kontrast till det inre mörkret hos vampyrerna men när det väl spelas ut i spel blir det oftast tärningsrullande och noll känsla. Man går och dricker lite blod för att fylla på blodpoolen, slaktar några av fiendevampyrens hantlangare och glömmer liksom helt och hållet bort kampen mellan människa och monster.

Jag har helt enkelt byggt upp höga förväntningar på Vampire allt för många gånger för att bara bli besviken i ändå. Inte ens när jag spellett Vampire och spelarna har gillat äventyren har jag kunnat uppskatta det till fullo pga av att det inte blir vad jag föreställer mig att det ska vara när jag läser böckerna.