OK, folk är för lata för att orka gå in på externa hemsidor och läsa massor av text. Det antar jag att jag får ha förståelse för.
Nå, en tanke jag fick var att jag ville ha ett appendix till Evolutionens Barn där allting beskrivs väldigt konkret, där läsaren nästan skrivs på näsan om hur spelet är tänkt att se ut, och så krydda med lagom mängder inspirerande jox som kan leda direkt till äventyrsidéer.
Såhär har jag skrivit - plockat direkt från min handdator, i stort sett oredigerat:
---
Appendix: Centrala Koncept
ALF:er - Articifiella LivsFormer, skapade av SigmaTec för att tjäna som mänsklighetens tjänare. De sköter alla slav- och tjänaruppgifter, och i vanlig ordning finns det också sexuell orienterade varianter. Utsendet varierar från uppenbart robotiskt till mer människliknande med strömlinjeformade antenner som öron. De har rudimentär articifiell intelligens men ingen egen identitet. Tror man i varje fall. ALF:erna blir ibland galna och går bärsärk, förvandlas till stora biomekaniska monster, eller infiltrerar och lönnmördar toppolitiker. Det brukar då vara upp till huvudpersonerna att sätta stopp för och i allmänhetens intresse dölja det inträffade. ALF-konflikten finns som en metafor för diverse saker; från rasism och slaveri till barns revolution över sina skapare (de vuxna), beroende på vilken sorts berättelse man vill berätta.
Katastrofen - obestämd katastrof för några generationer sedan. Är eventuellt en fiktion. Eller en klimatkatastrof. Eller en miljökatastrof. Eller vad som nu passar den aktuella berättelsen. Tiden innan katastrofen benämns i allmänhet som "Innan", och tiden efter katastrofen som "Efter".
Världsstaden Metropolis - en eventuell världsomspännande utopisk stad skapad och styrd av SigmaTec. Så vitt medborgarna på Ovansidan vet är staden perfekt, vit, vacker och tar aldrig slut. Om det finns ett slut på staden är det i varje fall inte relevant. Utanför staden kanske det finns muterade motorcykelgäng, kärnvapenkrigsblästade svarta öknar, gigantiska insekter, vilda ALF:er eller andra "världsstäder" styrda av andra superkorporationer beroende på vad som passar berättelsen.
I Metropolis finns inga fabriker, och de flesta reflekterar aldrig över vartifrån varor etc kommer. Folk som bor i Över känner inte till Under.
SigmaTec - det företag som skapat och driver Metropolis via klassiska korporativa metoder, i.e en fom av upplyst despotisk fascism. SigmaTec är mycket byråkratiskt och är uppdelat i "sektioner" efter korporativ agenda - transport, livsmedel, försvar, polisväsende etc. I hög grad gäller nollinformationsdirektivet, dvs att de allra flesta tjänstemän etc har mycket liten koll på helheten och har ingen mer information än vad som krävs för just det egna arbetet.
Över - namn på ovansidan av Metropolis, den där medel- och överklassen bor och verkar.
Under - namn på undersidan av Metropolis, de underjordiska gångar i vilka Proleterna arbetar.
Proleterna - den faktiska arbetskraften som ser till så att Över går runt, har tillgång till varor och energi etc. Proleter är nästan alltid fast sedan många generationer i multigenerationskontrakt som medger genetisk manipulation av avkomman, och befinner sig i en situation där de inte kommer att kunna befria sig från kontrakt etc överhuvudtaget. Det finns dock ett antal av SigmaTec införda åtgärder som ökar hoppat hos Proleterna - olika former av osannolika "lotterier" eller omöjliga arbetspremier enligt svårnavigerade system gör tillsammansmed massiv propaganda och memetisk programmering att den genomsnittlige Proleten ändå känner att om den bara står ut ett tag till, bara några år till, så kommer han eller hon att kunna bli fri, eller åtminstone barnen... Hopp är ett mäktigt vapen.
Revolutionärerna - inte jättecentrala ännu så länge, men konceptuellt viktiga revolutionärer i Proleternas led. De har Vaknat ur alltihop och är förklarligt nog ganska förbannade. Pysslar med allt från psykologsk eller memetisk krigsföring till rent fysiskt våld. Behöver inte nödvändigtvis vara good guys, då de förstör och skadar civila ganska ofta. En hel del av Revolutionärerna har mystiska mutantkrafter av nästan-superhjältetyp vilket ger dem en möjlighet att gå jämna ronder mot de mer teknologiskt avancerade Sigmatecstyrkorna.
CyberNet (behöver bättre namn) - internetmotsvarighet till vilket man oftast kopplar sig direkt via hjärnan vilket då ger konkreta upplevelser av syn, smak, hörsel, känsel och lukt. Varierar mycket i känsla och utseende beroende på vad man försöker göra. Har massor av bortglömda regioner där saker gömmer sig. Det kan vara så att nätet självt håller på att bli medvetet, eller så finns det kanske folk som föds med direktkoppling till nätet och som då har fullständig förståelse och kontroll. På uråldriga datastrukturer byggs de nya informationsmotorvägarna, och här finns allt från virtuella porrklubbar till barnspel och familjerådgivningscentra.
---
För det första: Kan man skriva så här? Är det bra eller kasst skrivet? Det saknas givetvis massor, det ska in fler små "kansken", fler små krokar och saker man kan bli inspirerad av.
Är det en bra idé? Det här blir ju en lista man kan dela ut direkt till spelarna, som de kan använda för att komma ihåg hur världen ser ut - eller för den delen som snabb introduktion till spelvärlden, vilket lär underlätta tanken att man ska kunna plocka upp EB och komma igång på väldigt kort tid och ändå få en skön upplevelse.
Det har jag nämligen tänkt på: Inte fan kommer jag att tycka att EB är värt att bygga stora äventyrssutrukturer till, och inte kommer jag att orka förbereda sådär grismycket heller. Det är inte den sortens spel. EB ska jämföras med ett seriösare Supergänget på det sättet. Gjort för folk som är mitt i karriären, känner sig stressade, spelar sällan, har en massa andra kampanjer att planera eller helt enkelt inte tycker att EB är värt några större förberedelser. Målet är att SL ska behöva lära sig reglerna lite tjipp-tjipp (slang för: snabbt), komma på episodens huvudstory och ett par mindre bomber utifrån rollpersonernas flaggor, och off we go.
Nå, en tanke jag fick var att jag ville ha ett appendix till Evolutionens Barn där allting beskrivs väldigt konkret, där läsaren nästan skrivs på näsan om hur spelet är tänkt att se ut, och så krydda med lagom mängder inspirerande jox som kan leda direkt till äventyrsidéer.
Såhär har jag skrivit - plockat direkt från min handdator, i stort sett oredigerat:
---
Appendix: Centrala Koncept
ALF:er - Articifiella LivsFormer, skapade av SigmaTec för att tjäna som mänsklighetens tjänare. De sköter alla slav- och tjänaruppgifter, och i vanlig ordning finns det också sexuell orienterade varianter. Utsendet varierar från uppenbart robotiskt till mer människliknande med strömlinjeformade antenner som öron. De har rudimentär articifiell intelligens men ingen egen identitet. Tror man i varje fall. ALF:erna blir ibland galna och går bärsärk, förvandlas till stora biomekaniska monster, eller infiltrerar och lönnmördar toppolitiker. Det brukar då vara upp till huvudpersonerna att sätta stopp för och i allmänhetens intresse dölja det inträffade. ALF-konflikten finns som en metafor för diverse saker; från rasism och slaveri till barns revolution över sina skapare (de vuxna), beroende på vilken sorts berättelse man vill berätta.
Katastrofen - obestämd katastrof för några generationer sedan. Är eventuellt en fiktion. Eller en klimatkatastrof. Eller en miljökatastrof. Eller vad som nu passar den aktuella berättelsen. Tiden innan katastrofen benämns i allmänhet som "Innan", och tiden efter katastrofen som "Efter".
Världsstaden Metropolis - en eventuell världsomspännande utopisk stad skapad och styrd av SigmaTec. Så vitt medborgarna på Ovansidan vet är staden perfekt, vit, vacker och tar aldrig slut. Om det finns ett slut på staden är det i varje fall inte relevant. Utanför staden kanske det finns muterade motorcykelgäng, kärnvapenkrigsblästade svarta öknar, gigantiska insekter, vilda ALF:er eller andra "världsstäder" styrda av andra superkorporationer beroende på vad som passar berättelsen.
I Metropolis finns inga fabriker, och de flesta reflekterar aldrig över vartifrån varor etc kommer. Folk som bor i Över känner inte till Under.
SigmaTec - det företag som skapat och driver Metropolis via klassiska korporativa metoder, i.e en fom av upplyst despotisk fascism. SigmaTec är mycket byråkratiskt och är uppdelat i "sektioner" efter korporativ agenda - transport, livsmedel, försvar, polisväsende etc. I hög grad gäller nollinformationsdirektivet, dvs att de allra flesta tjänstemän etc har mycket liten koll på helheten och har ingen mer information än vad som krävs för just det egna arbetet.
Över - namn på ovansidan av Metropolis, den där medel- och överklassen bor och verkar.
Under - namn på undersidan av Metropolis, de underjordiska gångar i vilka Proleterna arbetar.
Proleterna - den faktiska arbetskraften som ser till så att Över går runt, har tillgång till varor och energi etc. Proleter är nästan alltid fast sedan många generationer i multigenerationskontrakt som medger genetisk manipulation av avkomman, och befinner sig i en situation där de inte kommer att kunna befria sig från kontrakt etc överhuvudtaget. Det finns dock ett antal av SigmaTec införda åtgärder som ökar hoppat hos Proleterna - olika former av osannolika "lotterier" eller omöjliga arbetspremier enligt svårnavigerade system gör tillsammansmed massiv propaganda och memetisk programmering att den genomsnittlige Proleten ändå känner att om den bara står ut ett tag till, bara några år till, så kommer han eller hon att kunna bli fri, eller åtminstone barnen... Hopp är ett mäktigt vapen.
Revolutionärerna - inte jättecentrala ännu så länge, men konceptuellt viktiga revolutionärer i Proleternas led. De har Vaknat ur alltihop och är förklarligt nog ganska förbannade. Pysslar med allt från psykologsk eller memetisk krigsföring till rent fysiskt våld. Behöver inte nödvändigtvis vara good guys, då de förstör och skadar civila ganska ofta. En hel del av Revolutionärerna har mystiska mutantkrafter av nästan-superhjältetyp vilket ger dem en möjlighet att gå jämna ronder mot de mer teknologiskt avancerade Sigmatecstyrkorna.
CyberNet (behöver bättre namn) - internetmotsvarighet till vilket man oftast kopplar sig direkt via hjärnan vilket då ger konkreta upplevelser av syn, smak, hörsel, känsel och lukt. Varierar mycket i känsla och utseende beroende på vad man försöker göra. Har massor av bortglömda regioner där saker gömmer sig. Det kan vara så att nätet självt håller på att bli medvetet, eller så finns det kanske folk som föds med direktkoppling till nätet och som då har fullständig förståelse och kontroll. På uråldriga datastrukturer byggs de nya informationsmotorvägarna, och här finns allt från virtuella porrklubbar till barnspel och familjerådgivningscentra.
---
För det första: Kan man skriva så här? Är det bra eller kasst skrivet? Det saknas givetvis massor, det ska in fler små "kansken", fler små krokar och saker man kan bli inspirerad av.
Är det en bra idé? Det här blir ju en lista man kan dela ut direkt till spelarna, som de kan använda för att komma ihåg hur världen ser ut - eller för den delen som snabb introduktion till spelvärlden, vilket lär underlätta tanken att man ska kunna plocka upp EB och komma igång på väldigt kort tid och ändå få en skön upplevelse.
Det har jag nämligen tänkt på: Inte fan kommer jag att tycka att EB är värt att bygga stora äventyrssutrukturer till, och inte kommer jag att orka förbereda sådär grismycket heller. Det är inte den sortens spel. EB ska jämföras med ett seriösare Supergänget på det sättet. Gjort för folk som är mitt i karriären, känner sig stressade, spelar sällan, har en massa andra kampanjer att planera eller helt enkelt inte tycker att EB är värt några större förberedelser. Målet är att SL ska behöva lära sig reglerna lite tjipp-tjipp (slang för: snabbt), komma på episodens huvudstory och ett par mindre bomber utifrån rollpersonernas flaggor, och off we go.
