Jag är särskilt förälskad i katten och råttan.
Väldigt intressant manér på den bilden, förresten. Påminner mig lite om Sergio Aragonés (han med Groo och de små klottren i marginalerna i MAD). Jag kan inte teckna alls på det viset, men jag är väldigt förtjust i den linjeföringen. Det ser liksom lite slarvigt ut vid första anblick, men helheten gör att det blir väldigt levande och fartfyllt; och jag tycker att det känns fräckt och stilsäkert.
Dessutom så påminde inte dessa karaktärer riktigt om något annat jag läst tidigare. Blev direkt nyfiken och intresserad på dem.
Några av de övriga bilderna kan jag känna har en tendens att bli lite för tunga och trånga; de stora bläckytorna, rastereffekterna och kompakta svärtan riskerar att tynga ner några av dina bilder. Den sortens detaljer och tyngd gissar jag är ett arv från din realistiska teckningsstil - där det skulle passa mycket bättre. Men när du blandar en luftig, lätt cartoonig stil med ett sådant kompakt bildspråk så känns det (åtminstone i mina ögon) inte riktigt lika passande längre. Jag tror att det skulle kunna bli tröttsamt att läsa flera rutor på varandra där bilderna iofs föreställde lättlästa och fartfyllda, cartooniga figurer, men där tuschningen och efterarbetet gjorde rutorna så överarbetade och belamrade.
Jag skulle gärna se några rutor i följd från dig härnäst; alltså en sekvens av serierutor. Det är mycket enklare att se hur en serie skulle kunna upplevas när man faktiskt har några rutor som behöver läsas.