Risings tråd om "spelledaren, får jag" fick mig att fundera över spelledarlöst spelande. Efter lite funderande samt en inventering av gömmorna hemma och hos en polare så plockade jag ihop ett "system" som jag svängde förbi polarens lya efter jobbet för att speltesta med honom och hans flickvän.
"Systemet" bestod av:
1T10
1T6
Ett barn-"spel" som hjälper till att skapa en saga med hjälp av kort. Jag har glömt vad det heter och det ligger kvar i bilen...
En magic eightball.
Konceptet var ganska enkelt. Spelet var ett fabelspel, man drog var sitt kort vid spelstart och började spåna. Vid varje tillfälle där någon ansåg att man drev historien så slog man T6:an och T10:an. Vid 5 eller 6 på T6:an så var man tvungen att konsultera Eightball:en vad gäller framgången och i alla andra fall så händer det som man beskrev det. Vid 7-9 på T10:an så drog man ett nytt kort. Man hade också sin egen gubbe (vi var de tre små grisarna).
Vi spelade två scenarion. Det första började med att en isbjörn skulle gå och fiska och slutade efter diverse förvecklingar och en sanslöst neggig eightball med att han och hans kompis hunden åt upp oss alla tre. Det andra var betydligt mer storslaget via något matkort och ett festkort som blev en högadlig bankett och slutade med att polarens karaktär blev kung över sagolandet och att jag kastades i fängelse för stöld av en pall...
I alla fall; "systemet" flöt löjligt bra, mycket bättre än jag någonsin trott. Korten funkade delvis som IAWA:s orakel och "bombade" oss även i en ganska lagom grad, eightball:en var den opartiske spelledaren och tärningarna såg till att de inte "störde" hela tiden.
Nu skall man naturligtvis inte dra alltför stora växlar på detta då vi alla var extremt välvilliga till tanken, men experimentet har stärkt mig i tron att man med hjälp av rätt spelhjälpmedel faktiskt kan skapa en fullt fungerande scenariogenerator och även att man i viss grad kan använda det för att avskaffa spelledaren. Det handlar i princip bara om att skapa rätt kort.
Detta borde någon ta tag i att lösa. Inte jag dock, jag skall pensionera mig från rollspelandet nu.
"Systemet" bestod av:
1T10
1T6
Ett barn-"spel" som hjälper till att skapa en saga med hjälp av kort. Jag har glömt vad det heter och det ligger kvar i bilen...
En magic eightball.
Konceptet var ganska enkelt. Spelet var ett fabelspel, man drog var sitt kort vid spelstart och började spåna. Vid varje tillfälle där någon ansåg att man drev historien så slog man T6:an och T10:an. Vid 5 eller 6 på T6:an så var man tvungen att konsultera Eightball:en vad gäller framgången och i alla andra fall så händer det som man beskrev det. Vid 7-9 på T10:an så drog man ett nytt kort. Man hade också sin egen gubbe (vi var de tre små grisarna).
Vi spelade två scenarion. Det första började med att en isbjörn skulle gå och fiska och slutade efter diverse förvecklingar och en sanslöst neggig eightball med att han och hans kompis hunden åt upp oss alla tre. Det andra var betydligt mer storslaget via något matkort och ett festkort som blev en högadlig bankett och slutade med att polarens karaktär blev kung över sagolandet och att jag kastades i fängelse för stöld av en pall...
I alla fall; "systemet" flöt löjligt bra, mycket bättre än jag någonsin trott. Korten funkade delvis som IAWA:s orakel och "bombade" oss även i en ganska lagom grad, eightball:en var den opartiske spelledaren och tärningarna såg till att de inte "störde" hela tiden.
Nu skall man naturligtvis inte dra alltför stora växlar på detta då vi alla var extremt välvilliga till tanken, men experimentet har stärkt mig i tron att man med hjälp av rätt spelhjälpmedel faktiskt kan skapa en fullt fungerande scenariogenerator och även att man i viss grad kan använda det för att avskaffa spelledaren. Det handlar i princip bara om att skapa rätt kort.
Detta borde någon ta tag i att lösa. Inte jag dock, jag skall pensionera mig från rollspelandet nu.