Efter att ha blivit bombarderad med intryck en hel dag här på världens näst största dataspelsmässa, GC Leipzig, så sökte jag lugnet på hotellet. Det nya ramverket för Agent så nära speltestklart utan att vara färdigt. Under detta kom en tanke upp.
Färdighetssystem i rollspel brukar vara "Köp/höj X" och detta ger i sin tur förutsättningarna inför nästa äventyr. Scener som "Nej, jag skulle inte ha köpt dyrka lås nu när jag behöver veta en massa om rödkålsstuvningar!" uppkommer.
Tanken gäller att man snarare vänder på fenomenet och rollpersonen får när det passar, eller när som helst, skaffa sig en färdighet, utan att ha en mängd poäng på lager eller liknande, utan mot att man får en skuld. Och det är skulden som skall betas av under spel, annars händer läskiga saker. Det ger en flexibilitet i att rollpersoner, som ofta är huvudpersonerna i berättelsen, inte går bet på fjantigheter.
Vi har nu när vi spelar Yerlog ett liknande system för Öde som är riktigt cool, och som känns rätt. Ödets högsta värde är noll och varje gång man vill använda ödet så sänks ödet ett eller flera steg. Och Ödet har i Yerlog kopplingar till Gudarna, tillsammans med offer. Så man kan förbruka en hel del öde i exvis en strid. Om inte dessa balanseras upp självmant genom offer eller liknande, kommer utövaren att drabbas av gudens vrede inom det fältet som ödet först anvnändes. Det har också fungerat riktigt bra och det känns rätt och coolt att ödet är något man roffar åt sig från och att det blir en skuld till någon/något.
Färdighetssystem i rollspel brukar vara "Köp/höj X" och detta ger i sin tur förutsättningarna inför nästa äventyr. Scener som "Nej, jag skulle inte ha köpt dyrka lås nu när jag behöver veta en massa om rödkålsstuvningar!" uppkommer.
Tanken gäller att man snarare vänder på fenomenet och rollpersonen får när det passar, eller när som helst, skaffa sig en färdighet, utan att ha en mängd poäng på lager eller liknande, utan mot att man får en skuld. Och det är skulden som skall betas av under spel, annars händer läskiga saker. Det ger en flexibilitet i att rollpersoner, som ofta är huvudpersonerna i berättelsen, inte går bet på fjantigheter.
Vi har nu när vi spelar Yerlog ett liknande system för Öde som är riktigt cool, och som känns rätt. Ödets högsta värde är noll och varje gång man vill använda ödet så sänks ödet ett eller flera steg. Och Ödet har i Yerlog kopplingar till Gudarna, tillsammans med offer. Så man kan förbruka en hel del öde i exvis en strid. Om inte dessa balanseras upp självmant genom offer eller liknande, kommer utövaren att drabbas av gudens vrede inom det fältet som ödet först anvnändes. Det har också fungerat riktigt bra och det känns rätt och coolt att ödet är något man roffar åt sig från och att det blir en skuld till någon/något.