Nekromanti Färdigskrivna rollpersoner, ...?

[Hjalle]

Hur pass vanligt är detta - färdigskrivna rollpersoner? Har ni använt er av det någon gång överhuvudtaget? Vad tycker man om sånt?
Är jag spelare vill jag alltid ha egna rollpersoner, men ibland som spelledare... frestas man att ge härliga, intrigfyllda rollpersoner åt sina spelare, se hur de tolkar karaktären osv.

I min kommande kampanj - jag har alltid 10 kommande kampanjer - har luskat fram följande rollpersoner:

...Rikskonung Parowyn X:s dystra spöke.
...Lady Amanda Rosenkind - förrymd 12årig asharisk stormansdotter. Blyg.
(*springer under ideliga dödshotelser från en väntande familj ned och äter spaghetti med köttfärssås i en kvart. Springer upp igen.*)
...Jenny från Lundaby - odygdig och bister piga som vet hur man brukar en knoge.
...Paulie, Den Röda Skatan - ännu odygdigare häxa, fet, kacklande skvallertant. Besitter en viss elegans.
...Tovgard från Utmyr - 17-årig, otursförföljd trollkarl med butterhet ända ut i fingertopparna, med en härligt trumpen inställning att spöken inte finns.
...Grufbar Stymparen - senil 70+ kraggisk barbarhjälte som är barbari, plundring, skövling och ofredande i en enda soppa, vars bästföredatum gått ut. De lyckliga personer som liksom jag läst Terry Pratchetts 'Spännande tider' vet precis vilka jag inspirerats av - Cohen barbaren, Mack Uppskäraren, Fegulf, Gamle Hagar o co....
...Lill-Ralf - en liten viktig iller. Förslagen och lurig. Sällskapets sällsamme ledare.

-Hjalle, som anser att man borde göra rollspelet Skivan...

 

[GlueBall_UBBT]

Själv tycker jag att det är roligt med skådespeleri, det vill säga att rollspela, så jag skulle uppskatta att bli tilldelad en färdig rollperson som jag ska tolka efter bästa förmåga. Speciellt om alla spelarna får varsin liknande och genomtänkt rollperson, då är det lätt att komma in i handling direkt och man slipper den gamla vanliga "ni sitter på ett värdshus..." repliken.

Tyvärr tycker inte mina spelare det, de tycker det är roligare att göra superhjältar med superkrafter och olika feats likt Naruto och D&D. Undrar egentligen varför vi spelar eon när spelarna vill levla ikapp och spöa skiten ur varandras rollpersoner för att visa vem som är störst, styckast och bäst på att rulla T6.

 

[Honken]

Hur pass vanligt är detta - färdigskrivna rollpersoner? Har ni använt er av det någon gång överhuvudtaget? Vad tycker man om sånt?

Som både spelare och spelledare tycker jag om iden med färdiggjorda karaktärer. Jag kan inte påstå att mina spelare gillar det sååå mycket. Men jag spelleder för tillfället Shadowrun, där alla utom 1 har förgjorda karaktärer. Detta eftersom att det är svårt att göra en karaktär då man aldrig provat spela systemet. Det var väl inte superpoppulärt, men det accepterades.

Jag har dessutom spellett Eon 1 gång med färdiggjorda karaktärer, och det funkade bra. Båda spelarna var med på det och tyckte det funkade. Dessutom körde jag med dolda värden. Spelarna fick 3 nivåer på färdigheterna, kunde inte, dålig eller bra. Funkade rätt bra.

/Honken

 

[Krille]

Jag tycker inte om att få rollpersoner tilldelade mig. Tilldelade rollpersoner är spelledarens skapelse. Jag har mycket svårt att identifiera mig om en sådan sticks i näven på mig.

 

[Big Marco]

Även på konvent?

 

[Krille]

"Även på konvent?"

Gissa varför jag inte är så förtjust i att spela konventsäventyr? Förgjorda rollpersoner där är ett nödvändigt ont, inte en fördel.

 

[Hatir_UBBT]

Jag tycker personligen att det är fruktansvärt intressant med färdigskrivna rollpersoner, både som spelare och som spelledare.
Problemet med detta enligt mig är att det kanske passar bäst för enstaka äventyr då spelarna kanske inte alltid tycker det är så roligt. Så kampanjspel med färdigskrivna rollpersoner kanske inte fungerar fullt så bra för alla. Tanken med rollspelande är väl ändå att alla ska ha roligt.

Och eftersom jag är mycket förtjust i längre kampanjer så blir det svårt att kombinera de båda med mina spelares viljor...

 

[ripperdoc]

Vanligt och vanligt. I kampanjspel har vi aldrig använt det fullt ut. Det är inte antingen eller, det handlar om hur mycket inflytande spelledaren har över karaktärsskapandet. Nuförtiden är det sällan jag inte lägger mig i när spelarna skapar sina rollpersoner. På sistone har jag fått skriva hela bakgrunder, sätta ut färdigheter (vi orkar inte använda reglerna), skriva familjer, etc. I takt med att i vill ha mer än bara ett ifyllt rollformulär verkar spelarna bli mer benägna att överlåta jobbet på mig Inte mig emot.
Jag skulle ha svårt att stå ut med att spelleda en spelgrupp där alla spelare gjort sina karaktärer på var sitt håll, om inte kampanjen är väldigt speciell. Man missar flera dimensioner i spelandet om man inte ser till att rollpersonerna har intrikata förhållanden med varandra, övriga världen. Dessutom behöver jag som spelledare en chans att lägga in "hooks" i rollpersonerna som kan plockas fram senare i kampanjen. Sedan beror det på spelare hur mycket av karaktären de får göra själva, och hur mycket de vill göra själva.

Som spelare tycker jag det bara är trevligt med färdigskrivna karaktärer (om de är bra skrivna, vill säga). Det är också trevligt att göra en egen karaktär i samspråk med spelledaren, men det har jag inte gjort på år och dar.

/RipperDoc

 

[Wictor]

Jag har använt metoden att säga till gruppen ungefär vilken sorts karaktärer jag vill ha. Sedan får de välja den typ av karaktär som intresserar dem mest och utveckla den tillsammans med mig. Då får jag de karaktärer jag vill ha och spelaren får lite att säga till om i karaktärsskapandet vilket förhoppningsvis gör det lättare att spela.

 

[Hjalle]

Just den metoden brukar jag för detmesta använda... föreslår lite olika saker som de kan tänkas spela och sedan slå fram attributen och allt annat krux så att de passar själva grundidén... men det blir ändå en hel del slumpande och spelaren får själv göra en hel del. Oftast är det jag föreslår bara ett yrke, en ras (...ogillar ordet) samt nåt utmärkande drag på ut- eller insidan.

Exempel kan vara "Fet och pessimistisk pyaralv", "Överromantisk adelstönt från Danbréann", "Flummigt medium", "Förbålt legokräk från Thalamur", "Mysko ritualmagiker från Stora arkipelagen", "Nervös nekrolog från Kzamin" eller "Fåordig gordisk vildmarksam".

Jag tror inte att det son står här är Spoiler direkt... men jag Spoilrar det för säkerhets skull. Dessutom är det mest som ett PS. Nå, iaf:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"] Den luriga illern är från Skugglandet, därav att den är talande och intelligent. </font></td></tr></table>

.../Hjalle

 

[Johan K]

Hur pass vanligt är detta - färdigskrivna rollpersoner?

Tjja, skulle nog vilja påstå att det inte är ovanligt.. Men det är nog vanligare att man skapar sin egen karaktär fakiskt.

Vad tycker man om sånt?

Inte alls !!
Jag ogillar att få en karaktär till mig, oavsett vilket spel. Jag tycker att man tappar mycket av känslan av att det är "min" karaktär. Gilalr att fixa fram den från grunden & sedan se den växa fram undet äventyrens gång.

 

[Enshadi]

Det beror på hur bra rollpersonerna görs. Jag gillar att göra min egen rollperson för det mesta och det är roligt då ens egen bakgrund dyker upp i kampanjer.

Konventsäventyren till Western tycker jag är mycket bra med mycket klitchiga rollpersoner. Det är sällan svårt att hitta någo rolig rollperson där eftersom de har en förmåga att ha mycket intressanta bakgrunder och personligheter. Vet inte med andra spels frädigskrivna eftersom jag bara spelar Westerns konventsäventyr.

 

[Silvervarg]

Tvi! Blää!

Jag gillar inte det. Jag har tom problem med halvgjorda rps... där sl säger vad man ska spela, kön, ras och så...

Tex ville sl ha tre föräldralösa syskon från en gård i colonan. Deras enda anhöriga vuxna var deras buttre farbror.
Det sket sig, vi kom till värden sedan ville vi (spelarna) inte mer. Sl vägrade berätta om deras uppväxt etc..

Jag tror inte heller på det annars, en rollperson ska vara personlig för spelaren eftersom den är "Jag". Därimot så har sl veto i vår grupp... och kan ge lite riktlinjer för en rp tex, "Du får inte spela tirak eller cirefalier".

När jag SL:ar (vi turas om i perioder i gruppen) så vill jag ha en bra bakgrund, eftersom det är det vikigaste, det är det man gör äventyr på. Detta har dock inte gruppen fattat ännu utan jag försöker banka i dem det....

Silvervarg som snart kommer bli vanlig ,dödlig, spelare igen

 

[Nero_UBBT]

Vanligast på konvent och bra!

Jag tycker att det är bra med färdigskrivna rollpersoner, inte jämt förstås men då och då. Vad alla kinkiga spelare borde förstå är att spelledaren (i alla borde han tänka så) bara använder sig av färdigskrivna rollpersoner när han har en riktigt bra idé om hur han vill bygga upp ett äventyr men där han dock måste konstruera rollpersonen åt spelarna för att få med intriger, uppslag som kommer in senare m.m.

Har spelat på konvent med färdiga rollpersoner och tycker att det funkade bra. Många av dem var dessutom bättre än vad jag hade kommit på själv. Särskilt kul var det eftersom spelledarna anpassade äventyren efter rollpersonerna - alla RPs hade en plats och mening i äventyret, såväl som deras bakgrund var viktig.

Vill bara tillägga att om spelare/medspelare kunde släppa koboldismen och fetischismen i rollpersonerna - typ alltid göra en thismalv eller alltid göra en galen hovnarr som våldtog baronens dotter -så kanske jag skulle vara mindre positiv till färdiggjorda RPs. Men jag tror de behövs ibland, även om de inte ska missbrukas.

 

[Isilme]

Jag och min spelgrupp använde oss av helt färdigskrivna rollpersoner en gång, och det var enbart positivt. De spelade tiggarungar i Jargien och fick fyra olika personligheter med olika egenskaper att välja mellan. De blev alltså egentligen inte tvingade till att ha just den personen så det blev lite fritt i alla fall och det uppskattades vad jag kan förstå.
Att tvingas använda en karaktär som man inte alls gillar kan jag förstå är jobbigt, men samtidigt kan det behövas eftersom spelare ibland tenderar att fastna i samma karaktärsdrag och egenskaper även om rp byter namn och yrke. Det är också (som Hjalle nämnde) intressant att se hur spelarna tolkar sin rp och vad det blir av det hela.
En annan fördel är att en stor del av rollspelskvällen inte går åt till att skapa dem, så man kan i princip börja köra med en gång.
Man kan ju göra otaliga varianter på detta så att alla blir nöjda men ändå får testa lite nytt.
Man kan t ex ge en del riktlinjer såsom: "Ni ska spela legoknektar, på ett eller annat sett ha ett brottsligt förflutet, inte ha mer än 13 i något attribut och ni ska alla luska ut något ni är extremt rädda för, något som ni hatar, och något/någon/några som ni älskar".
(Cohen o co är de tuffaste gamlingar som vandrat på Skivvärldens yta!)