Fältteori
När en besvärjelse kastas upprättas ett magiskt fält. Vad fältet omfattar varierar med besvärjelse, men för en icke-permanent besvärjelse så omfattar det målet och magikern. I interaktionen mellan magikern och fältet skapas besvärjelsen, som drabbar målet.
Så allting är avhängigt om vad som definieras som mål. Målet designeras genom att skapa ett sympatetiskt band mellan sig själv och målet. Det kan räcka med att se målet för att det sympatetiska bandet ska skapas, men i andra fall så kan det krävas starkare kopplingar.
Målet behöver inte vara en person. Ofta så kan man istället definiera en area som "mål", medan det verkliga målet för ens intentioner "bara befinner sig i vägen". Ur det magiska fältets synvinkel finns då inte pseudo-målet i besvärjelsen. Den kommer som sagt var i vägen. Det innebär också att om pseudo-målet flyttar på sig så kommer besvärjelsen att missa. På så sätt kan man gå runt eventuella problem med motverkande viljor, vilket kan försvaga eller bryta sympatetiska band.
En besvärjelse utgörs alltid av dess sammanvävda effekter, samt en definierad magiker och ett definierat mål. Dessa utgör så att säga en helhet, som drabbar målet i dess helhet. Om ingenting annat specificeras av villkor eller avgränsade effekter så drabbas målet av hela besvärjelsen inklusive alla dess effekter. Vissa effekter är av sådan art att de inte påverkar målet, utan istället påverkar besvärjelsen (så kallade "meta-effekter"), medan andra är av sådan art att de påverkar målet på ett omärkbart eller icke-skadligt vis. I vilket fall så drabbas målet även av dessa, även om de inte påverkar målet direkt.
Läxa till nästa gång: bevisa Fuellers tredje sats om det magiska fältets form i specialfallet en effekt som riktas mot en area.
