Nekromanti Förbannelse
- Thread starter Jaak
- Start date
En förbannelse behöver inte vara så väldigt kraftig för att ha effekt i spelet det räcker med att den träffa rätt. Att det börjar växa vårtor i ansiktet på den fagra adelsdamen, att köpmannens guld visar sig vara falskt, försvinna eller något annat kul. Tjuven kan inte smyga för plötsligt börjar dennes leder etc att 'knäppa' etc. Tänk på småsaker vilka i vanliga fall inte är något egentligt problem men i den situation gruppen eller gestalten befinner sig så blir det plötsligt mycket besvärande. Emisarien som ingen tror på, rollpersonen får konstant gaser, krigaren som får kramp, eller halkar till så fort han ska slåss.
Låt även de nackdelar som drabbar rps ge tex +ob1t6 utan att de vet om det, så att effekten inte alltid inträffar, beroende på hur snäll du känner dig.
Låt även de nackdelar som drabbar rps ge tex +ob1t6 utan att de vet om det, så att effekten inte alltid inträffar, beroende på hur snäll du känner dig.
SNäll? Jag tycker att SL ska vara helt neutral, och realist. Man ska inte in i det sista försöka rädda en spelare som uppenbarligen ska dö. Man ska trots allt inte vara en alltför stark person som nästan mäter sig med gudarna i fråga om osårbarhet och odödlighet.
Snällheten får sättas i relation till situationen. Om en rp uppenbart går dylika misstag visst ta livet av denne. Men om förbannelsen, i detta fall, inte är dödlig utan mer irriterande så anser jag med ett viss mått av ironi att sl är snäll. /images/icons/grin.gif
Som SL skall man göra det som är bäst för äventyret och historian. Om en spelare dör onödigt kvickt, är det givetvis upp till SL att gå in o kanske ändra om situationen. Kanske spelaren får försöka överleva genom någon annan svår prövning. Som tex istället för att ramla ner för stupet, lyckas han få grepp om en gren som hänger där. Nu är det upp till honom att klättra upp vilket är svårt. Om han misslyckas med det, så kanske han dör. Men då har man gett det hela en chans.
Ja och nej, det beror lite på vilken sorts av äventyr eller kanske framförallt kampanj man spelar. Om rpn är viktig för framtida intriger eller delar av äventyret så kanske döden får uppskjutas något. Detsamma gäller med motståndare om de är för viktiga så går de inte att döda etc.
En av mina spelledare brukar tillåta ganska stora dumheter från en spelares sida om han tycker att det är bra för 'story-linen' samt om det ligger i gestaltens natur att agera på det sen den gjorde. Man ska inte straffas för bra karaktärspel såas. Det tycker jag är ett bra sätt att flytta gränserna för hur djupt man kan gå in i en gestalt för att agera mot min, som persons, sunda vilja.
En av mina spelledare brukar tillåta ganska stora dumheter från en spelares sida om han tycker att det är bra för 'story-linen' samt om det ligger i gestaltens natur att agera på det sen den gjorde. Man ska inte straffas för bra karaktärspel såas. Det tycker jag är ett bra sätt att flytta gränserna för hur djupt man kan gå in i en gestalt för att agera mot min, som persons, sunda vilja.
"det beror lite på vilken sorts av äventyr eller kanske framförallt kampanj man spelar. Om rpn är viktig för framtida intriger eller delar av äventyret så kanske döden får uppskjutas något. Detsamma gäller med motståndare om de är för viktiga så går de inte att döda etc."
håller me....
"Man ska inte straffas för bra karaktärspel......"
vem har sagt att dö är ett straff... å man kan inte låta någon överleva bara för han karaktärsspelar bra eller jag tycker iaf inte det.....
Men åter till frågan har ni någon tuff förbannelse att dela med er me?
håller me....
"Man ska inte straffas för bra karaktärspel......"
vem har sagt att dö är ett straff... å man kan inte låta någon överleva bara för han karaktärsspelar bra eller jag tycker iaf inte det.....
Men åter till frågan har ni någon tuff förbannelse att dela med er me?