Nekromanti Förbannelser

[Black Dwarf]

Är det många som brukar sätta förbannelser över RPn i era grupper? Och isåfall, vet spelarna om detta eller är de ovetande om det, men tycker det är allt bra konstigt att de alltid tappar saker på fel ställen osv osv.
En stilla undran bara...

"I may be small but I can still kick your ass!"

 

[Ofeig]

Klart man gör det! Det är ju så underbart när det går upp för dem att det måste betyda något när det tredje svärdet spricker... ;-)

Hac in horasine moracorde pulsum tangite; quod per sortemsternit fortem,mecum omnes plangite!

 

[Redaktör Bad Cop]

Jag har använt det vid flera tillfällen.
En RP hädade en guds namn i dess tempel och fick då olycka i ett halvår. Han fick -10% på alla slag.

En annan RP följde inte sin guds regler utan hjälpte en odöd nekromantiker. Hans ögon blev då efter botgöring helt svarta och detta gör folk som möter honom väldigt osäkra och ovilliga att ha med honom att göra.

Det är kul med förbannelser!

 

[Svarte Faraonen]

Förbannelser, vansinne och invalidiserande skador är klara risker för rollpersonerna hos mig. Detta beror på den sadistiska njutning jag som SL finner i att slå på fobitabeller eller i rollen som läkare säga "Det är osäkert om han får behålla benet...".

Spelarna har börjat välja sköld oftare nu för tiden.

Sedan jag skaffade min värjkäpp är spelarna mycket lugnare...

- Bobby

 

[Adragoor]

Förbannelser?

Varför inte förhäxa? "Pussa orch-hövdingen på kinden" eller "uppvakta stadsvakten med blommor och säg att du gillar hans välformade kropp" kan leda till lustiga små incidenter som kan förgylla den mest härdade äventyrares vardag...

P.S. Jag har varit utsatt för dylikt. På ett lajv. Av två lallande små enerverande älvor...

Agh zadrau pôtul ilur Exarhep iz zanashrob bugd agh stâzob majât-snoshgronk tiul rausuga...

 

[Rising]

Jag brukar undvika det. Om jag har förbannelser så är det omedelbara sådana, som gör en spelare blind, eller liknande.

Nackdelen är att mina spelare gärna tar sina rollpersoner för att spela äventyr med andra spelledare, och de vet ju inget om förbannelser som är dolda för spelaren.

Som spelare för jag gärna logg över vad som hänt min spelare, så jag kan titta tillbaka på dem och säga -aah, vilket kul liv han levde! Då vill jag gärna att allt står, svart på vitt, på rollformuläret. På konvent och liknande älskar jag förbannelser, dock. Då ska INTE spelaren veta om det, utan när det har regnat på honom i en hel månad, då ska han börja dra sina egna slutsatser...

/Rising

"Another day, another mind-boggling adventure" Calvin & Hobbes"

 

[Delita Hyral]

Självklart lägger man förbannelser över gruppen,
men jag låter dom själva upptäcka vad det e som har gått
fel....Muhahaha...

Jag fick lite inspiration från Ranma ½ och lät ( i nidlands kampanjen ) en av gruppens dugligaste krigare, förvanldas till en ung kvinna blott 17 år....Muahah Det bästa var att han hade kvar sin personlighet och sinna minnen.

Så cursa på du....

Äventyrare skall hålla sina näsor ur gravvalv med texten :
"Tag akt, ni som här in träder "