Bra förkortningar.
Mycket klokt har sagts om anledningar att inte använda förkortningar i den här tråden. Men ibland är de bra. Åtminstone för mig är STY och FYS två viktiga grundegenskaper i DoD, medan "styrka" och "fysik" är två vanliga ord som man kan skriva lite då och då i en löpande text utan att mena några spelmekanismer.
När någon håller ett entusiasmerande tal till en armé så kan denne "öka mannarnas mod och styrka", utan att man för den sakens skull menar att mannarnas STY skall få en plusmodifikation. Man kan kursivera, skriva med kapitäler, använda ett annat teckensnitt och fan och hans moster, det spelar inte så stor roll, för när vi spelar så sker ju allt muntligt. Då är det ingen skillnad på ordet "styrka" och grundegenskapen "Styrka", oavsett vilka tricks vi använder för att skilja dem åt i skriven text.
Då är det en fördel om att kunna prata om PSY, KAR och INT istället. Man hör lättare om någon pratar om spelmekanismer eller bara vanliga ord i största allmänhet. (I moderna rollspel (humpf, ja, modernare än gamla DoD) har jag ofta rätt svårt att skilja på spelmekaniska Fördelar resp. Nackdelar, gentemot bara vanliga ord. Alla personer som har "mardrömmar" i Kult behöver ju inte ha nackdelen "mardrömmar", osv.)
---
En annan grej; Jag tror att de flesta säger [kå pe] om KP då och då, istället för "Kroppspoäng" hela tiden. [Kå pe] går enklare att säga. [Eff ve] (FV) är enklare än "Färdighetsvärde" och [se ell] (CL) är enklare än "Chans att Lyckas".
Förkortningar kan förenkla. Inte alltid, men det underlättar om spelmekanismen är av grundläggande sort, används ofta och om förkortningen används regelbundet i spelmaterialet. KP är bra, FV är okej, CL är däremot rätt onödig.
Men det är ofta svårt att avgöra vilka förkortningar som är sköna att använda och vilka man helst slipper. Jag tycker "SL" är en bra förkortning som man gärna kan få skriva i regelboken (för jag säger [ess ell] ofta) medan "RP" är sämre. Jag säger absolut inte [err pe] om jag någon gång pratar om en rollperson.
Varför är det så? Jag tror det beror på att man sällan pratar om "rollpersoner" i reglerna. Grundegenskaper och färdigheter gäller ju oftast för både rollpersoner och spelledarpersoner i världen, så där blir det lättare att använda ett ledigare språk än att ta till en massa termer. Man skriver inte "Om en RP eller SLP försöker gå på lina över stupet så skall ett motståndsslag slås mot bla bla" utan bara "om någon försöker gå på lina...". Så där är det jämnt: "Man måste ha 14 eller högre i STO för att aktivera fällan..." inte "En RP eller SLP måste ha..."
Begreppet RP behövs väldigt sällan.
SL är däremot alltid SL, och det hon gör finns det ingen annan som kan göra. Därför behöver man den termen, medan RP är rätt onödig.
Slutsats: Jag ser hellre att man pratar om "rollpersoner" än "RP", medan jag faktiskt tycker att "STY", "KP" och "SL" är förkortningar som är bättre än vad de är förkortningar för.
/Rising
"Däger du "si"... då säger jag "så"." -Drutten och Gena