Mitt andra rollspel är under långsam produktion. Denna gång jobbar jag direkt i indesign eftersom det är roligare. Jag använder även illustrator och photoshop och skapar mina bilder själv, dels för att jag har kommit på att jag vill producera spelet helt solo, och dels för att jag inte har råd med riktiga illustratörer.
Första stämningstexten är klar och kan nu läsas här. Det är, förutom de ytterst få texterna i Kontinuum, min allra första stämningstext, så konstruktiv kritik är önskvärd. (Konstruktiv är för mig fokus på vad som är bra, och vad som kan göras bättre och i så fall HUR det görs bättre. )
Im a virgin... be gentle...
OBS! Varning för att texten kan uppfattas som obehaglig.
OBS2! Texten har inte gått igenom ordbehandlaren ännu, så ignorera eventuella stavfel.
Texten:
Första stämningstexten är klar och kan nu läsas här. Det är, förutom de ytterst få texterna i Kontinuum, min allra första stämningstext, så konstruktiv kritik är önskvärd. (Konstruktiv är för mig fokus på vad som är bra, och vad som kan göras bättre och i så fall HUR det görs bättre. )
Im a virgin... be gentle...
OBS! Varning för att texten kan uppfattas som obehaglig.
OBS2! Texten har inte gått igenom ordbehandlaren ännu, så ignorera eventuella stavfel.
Texten:
-Öppna dörren! Vi vet att du är där inne!
Jag vaknade av Steriliseringsenheten utanför grannens dörr. Stackars kvinna. Hennes första barn föddes veckan innan, så nu var det dags för den obligatoriska steriliseringen, trots att barnet var döfött. Primaten verkar inte vara nöjd innan hela mänskligheten är utrotad, så det är inte konstigt att miljoner kvinnor väljer att gå under jord så fort deras första barn är fött.
Förr skedde steriliseringarna i sjukhus, de var nästan humana. Idag sker de direkt i hemmen, utan bedövning med blod och skrik. Det brukar ta månader för kvinnorna att återhämta sig rent fysiskt. Mentalt blir de aldrig sig själva igen.
Media visar såklart bara lyckliga kvinnor som pratar om hur bra deras liv har blivit efter steriliseringen och att det är en nödvändig uppoffring som vi måste göra. Jag vet inte om de är mutade, hotade eller bara hjärntvättade, men det spelar egentligen ingen roll. Faktum är att ingen normal människa tror på något vi ser på tv eller läser på internet. Det är allt censurerat och reglerat av Primaten.
Plötsligt kom en öronbedövande smäll från grannens lägenhet. Jag hoppade av sängen, drog på mig morgonrocken, klev i gummistövlarna och slet upp ytterdörren. Utanför sprang folk i vild panik mot den alldeles för smala och farligt branta spiraltrappan. Hissarna hade inte haft ström på flera månader. Utan brandtrappa återstod bara en sak att göra innan hela byggnaden stod i lågor. Jag tog sats och sprang i full fart mot mitt sovrumsfönster. I tillräckligt hög fart skulle jag inte hinna ångra mig, trodde jag. Mycket riktigt var det först när tyngdlösheten tog tag i mig som ångern välde fram. Tiden i luften började som en plågsam väntan, men vetskapen om den kommande smärtan fick kroppen att släppa lös alla sina lugnande och smärtstillande substanser. Jag blev lugn och helt likgiltig inför den kommande smällen.
Jag hörde ben krossas i min kropp, munnen fylldes med blod och benen la sig i en ställning som skulle få den skickligaste gymnasten att bli grön av avund. Lyckligtvis skyddade chocken mig från att känna någon smärta. Jag hoppades bara att jag skulle hinna svimma innan chocken och endorfinerna slutade verka. Jag började skratta, först nu förstod jag nämligen vad som hade hänt. Mödrarevolutionen hade börjat.
Jag vaknade av Steriliseringsenheten utanför grannens dörr. Stackars kvinna. Hennes första barn föddes veckan innan, så nu var det dags för den obligatoriska steriliseringen, trots att barnet var döfött. Primaten verkar inte vara nöjd innan hela mänskligheten är utrotad, så det är inte konstigt att miljoner kvinnor väljer att gå under jord så fort deras första barn är fött.
Förr skedde steriliseringarna i sjukhus, de var nästan humana. Idag sker de direkt i hemmen, utan bedövning med blod och skrik. Det brukar ta månader för kvinnorna att återhämta sig rent fysiskt. Mentalt blir de aldrig sig själva igen.
Media visar såklart bara lyckliga kvinnor som pratar om hur bra deras liv har blivit efter steriliseringen och att det är en nödvändig uppoffring som vi måste göra. Jag vet inte om de är mutade, hotade eller bara hjärntvättade, men det spelar egentligen ingen roll. Faktum är att ingen normal människa tror på något vi ser på tv eller läser på internet. Det är allt censurerat och reglerat av Primaten.
Plötsligt kom en öronbedövande smäll från grannens lägenhet. Jag hoppade av sängen, drog på mig morgonrocken, klev i gummistövlarna och slet upp ytterdörren. Utanför sprang folk i vild panik mot den alldeles för smala och farligt branta spiraltrappan. Hissarna hade inte haft ström på flera månader. Utan brandtrappa återstod bara en sak att göra innan hela byggnaden stod i lågor. Jag tog sats och sprang i full fart mot mitt sovrumsfönster. I tillräckligt hög fart skulle jag inte hinna ångra mig, trodde jag. Mycket riktigt var det först när tyngdlösheten tog tag i mig som ångern välde fram. Tiden i luften började som en plågsam väntan, men vetskapen om den kommande smärtan fick kroppen att släppa lös alla sina lugnande och smärtstillande substanser. Jag blev lugn och helt likgiltig inför den kommande smällen.
Jag hörde ben krossas i min kropp, munnen fylldes med blod och benen la sig i en ställning som skulle få den skickligaste gymnasten att bli grön av avund. Lyckligtvis skyddade chocken mig från att känna någon smärta. Jag hoppades bara att jag skulle hinna svimma innan chocken och endorfinerna slutade verka. Jag började skratta, först nu förstod jag nämligen vad som hade hänt. Mödrarevolutionen hade börjat.
