Det förbannade systemet åt min mastodont. Djävulen åt det. Nu har jag mindre tid att skriva, men jag skall försöka. Ursäkta hackmaten.
Re: Din ide. Brilliant. Kör!
Re: Magi. Gör allt teurgiskt eller alkemiskt.
Teurgi innebär att du nedkallar demoner/gudar för att få fram magiska effekter. Här har du Väderhäxor (hednapräster, används för navigation, för scrying och för att stänga frontavsnitt genom översvämningar; kontras av andra väderhäxor), Snows Besudlade (brilliant koncept), Schamaner (används som spioner, samt för att besätta fiendepersonal, eller de vider en demonolog nedkallar), Demonologer (används för att nedkalla monster, och sända dem mot fienden. Dessa monster kan med fördel besättas av schamaner för riktade attacker, inklusive attacker mot luftvapnet), samt Illutionister (används för antispaning, samt för att approximera den visuella effekten av demonologi tilll demoraliserande effekt).
Alkemi används för att approximera modern medicin, radio, och rökgranater.
Re: Vapenslag. Kör 1400-slut, importera från teknikmostvarigheter.
Infanteri: Kompanibaserat. Fungerar för reguljärt infanteri.
*Svär trohet till en kompanifana och lever med sina familjer i läger under denna fana. Fanans ägare äger kompaniet, och kan välja att desertera eller fly, utan att vanära drabbar kompaniet, annat än i så motto personen förblir högsta officer. Det är vanligen en starkare baron eller svagare greve, eller annan motsvarande medeladelsman. Högadeln och starkare grevar har vanligen tre-sju kompanier. Ett fältavsnitt står vanligen under ansvar av en sådan, plus allierade.
*Består vanligen av omkring 90-120 soldater, med supportpersonal (inkl. pilmakare, sömmerskor och skomakare), tjänare och familjer.
*2/3 är beväpnade med armborst eller musqueton (muskedunder utan tratt, ett slags avsågade arkebuser), samt granater och knivar.
**De har sällan råd med kulor, så vanligen avfyras pilar från musköterna.
*1/3 är beväpnad med antingen en kriegsmesser/zweihänder (mot pikar och andra infanterister; ZH bättre mot pikar, KM slafsverktyg mot stora grupper av dåligt bepansrade mål), en konservöppnare/hillebard (mot tunga rustningar, under dragonkvalitet), eller pikar (mot kavalleri, genom attack mot hästarna). Vanligen används omkring tio av varje, med en viss övervikt mot pikar.
*Varje enhet ser oftast till att vara beväpnade med ett antal handkanoner, monterade på störar. Dessa avfyrar ett skott, och är i princip det enda som tar sig igenom en dragonrustning. Om man har råd, tar man hellre falkonetter, eller andra lättare pjäser med lavett.
*Kulsprutor motsvaras av ribaldquiner. Kör den senfranska varianten med 20 pipor vardera, i 5-10 rader. De lägre piporna är avsevärt längre än de övre, och därmed starkare. Avfyras vanligen per rad, kan avfyras individuellt. Omladdningstiden är halvhög, men det ger ca 200 skott i snabb följd. Montera på ett pollavettage, så har du dessutom höj/sänkbarhet, samt full rörlighet i cirkelsektor. Nackdelen är att pjäsen tar ett halvdygn att montera upp isf. Alternativet är att ha dem på skottkärra, vilket är sämre för eldkontroll, men rörligare. En välutrustad enhet har en av vardera.
*Skyttegravar har utvecklats som svar på de nästan osårbara riddarna. De tenderar att dö, när de rider ned i en skyttegrav, men är nästan ostoppbara annars.
*En särskilt intressant funktion är i sammanhanget vänorter och vänkompanier, som inte slåss mot varann, och har ett ansvar för att beskydda varandras tross och civilister. Detta kan ibland ställa till oreda i fält, men vidmakthålls alltjämt. Samman med neutrala staters diplomater, häroldrar, och präster, är gemensamma deputationer från vänkompanier eller vänorter krigets naturliga diplomater.
Jägare/Karabiniärer/etc.
*Motsvaras av minoritetstrupper. Jägarens ursprung är trots allt barbartruppen från skottland, bearn, eller hessens högland. Kan anändas rakt av.
*Karabinjärens funktion som ärkedisciplinerad militärpolis skulle kunna antas av separata gendarmkompanier, vilket skulle approximera den napoleanska traditionen. Mer om gendarmer under "pansar".
Pansar:
Motsvaras av riddare, och dessas följen. I grundutförandet består varje riddares grupp (varje "Lans") av 1 riddare, 1 gendarm, 1 dragon, 2 beridna bågskyttar med medeltung rustning, och 1 väpnare med trossansvar och extrahästar. Till detta kommer eventuella gäster, och blivande riddare under utbildning. Varje lans är teoretiskt autonom, men de tenderar att organiseras i skvadroner som kallas "Banér", eller "Fanor", och som bär gemensamma färger på ovanpå rustningen. Varje fana tenderar att bestå av 9 riddare varav en är ledare. Detta är alltså 9 riddare, gendarmer, dragoner och trossmän, samt 18 beridna bågskyttar, eller totalt 45 soldater + tross.
*Riddaren är grundsoldaten, och är en tungt bepansrad generalist på en bepansrad häst. Riddarens rustning testas mot tung musköteld, eller ribaldquinskott, innan den accepteras. Det innebär att riddaren på häst i stort sett är osårbar mot eldvapen (vilket är skälet till konservöppnardelen av infanterikompanier). Riddarens beväpning varierar, men den tenderar att bestå av en kombination av anti-riddarvapen (långa), antidragonvapen (hillebarder, hammare) och antiinfanteristvapen (falx, motsv).
*Gendarmen är en riddare utan hästrustning, och har en dubbelfunktion som avlösare för riddaren under attack två, samt som antiinfanteristsoldat. Detta tenderar att inkludera gåsfotspistoler, guisarmer och motsv.
*Dragonen är ett vapen mot infanterister, och är den tungst rustade och mest överbeväpnade soldaten. Det är en riddare tränad att strida till fots, och placerad i en rustning som stoppar allt utom faktisk kanoneld. Dessa rustningar är löjeveckande tunga - jmfr 1500-talsrustningar - och fruktansvärt tröttande. En dragon bär muskedunder och Zweihänder och deras jobb är att bryta upp disciplinerade infanteriformationer så att kavalleriet kan komma åt dem.
*Skyttarna tenderar att attackera a la cuman, dvs. med partiska skott, och attacker mot hästar. Favoritbeväpningen tenderar att inkludera granater. De fungerar dels som en screen mot annat kavalleri, dels som en förattack för att störa infantriformationer.
*Väpnarens jobb är att ha backup-vapen åt allihop, och extrahästar redo om någons häst faller. Då skall väpnaren vara där med häst två och tre, och se till att uppehållet i attacken blir så kort att det inte märks. När Dragoner varit involverade, rider väpnaren före ryttarchocken och hämtar upp dragonen och försivnner innan attacken börjar.
Artilleri:
*Finns dels i form av lättare fältartilleri, under infanterikontroll, dels i form av bombarder, under egna regimenten. Dessa monsterkanoner kan skjuta genom vad som hälst, men är sällan mobila, och har sällan speciellt lång räckvidd. I princip är bombarder antibelägrings och antiskyttegravsvapen. Välorganiserade bombardenheter tenderar att vara de enda militära enheterna som har magiker och ingeniörer. Varje bombardenhet organiseras av sitt eget vansinniga geni till kommendör, vanligen en tidigare äventyrare, handelsfurste eller prins. Deras sociala status är enorm.
Luftvapen:
*Består i första hand av ballonger. Ballongflygarna kan på egen hand bedriva spaning och bombning, utan större risker. De flesta pilar kan inte tränga igenom ballongens läderhölje, även om de (mot förmodan) skulle nå så högt. Därför är ballongerna grällt målade med FU-färger och kaptenens heraldiska vapen.
*Det finns ballonger vars personal samarbetar med väderhäxor, med målet att attackera andra ballonger. Dessa tenderar att vara mer zeppelinarformade med en större korg, och de tenderar att använda segel för navigation. Beväpningen bland sådana består av ribaldquiner och eldgranater skjutna ur skorpioner. Deras kaptener tenderar att ses som flygaressen gjorde, och kallar sig luftbetvingare. Personalen har marginellt mindre ära, men dock stor, framförallt ribaldquinskyttarna äras.
*Eftersom häxballonger i princip existerar för ballongbekämpning vill ofta en grupp ballonger ha en häxballong med som skydd.
Luftvärn:
Saknas.
Befästningsteknik:
*Stjärnfort.
*Riddarborgar på höjd eller i sjö (neutraliserar bombarderna pga. dessas korta räckvidd).
*Skyttegravar (utvecklades ur stjärnfortets utanpåverk).