Re: Mongolerna då?
En sanning med modifikation. Mongolernas ponnyer/hästar var/är visserligen oerhört mycket segare än de Engelska fullbloden. Men de behöver fortfarande foder mm. Men Mongolerna löser det genom att byta hästar - de har praktiskt taget en hästhjord med sig under sina förflyttningar. Bitvis förflyttar de sig snabbt, med andra ord utan möjlighet för hästarna att beta några större mängder under dagen, men oftast är förflyttningen tämligen långsam och ger möjlighet för hästarna att äta på ett annat sätt. Sedan har jag iofs hört att de matar hästarna med mat som de normalt sett inte kan ta tillvara (fett och kött, liknande) men det ska jag låta vara osagt om det ligger något i det.
Givetvis dör hästar om du överbelastar dem (svälter dem etc). Det gör även rollpersoner.
Mulåsnor fanns så vitt jag vet inte hos mongolerna. Men visst är mulåsnan en seg rackare, men inte mycket segare än hästen. Myten kring den uthålliga mulåsnan är mycket överdriven, däremot var/är den ett billigare alternativ till hästen och större alternativ än åsnan som trots sin storlek är en uthållig liten rackare som dessutom kan överleva i en ökenartad miljö. Vilket IMHO även hästen kan, förutsatt att de finner föda. Ökenartad kan vi understryka artad, enär en totalt steril öken inte låter någondera överleva.
Din tumregel kan jag hålla med om. Ett infanteri rör sig ungefär lika snabbt som ett kavalleri över stora sträckor. Detta för att man tenderar att föra med mycket mer mängd utrustning när man har med hästar att göra och för att inte trötta ut de stackarna så blir det långsam framfart med mycket pauser.
Det är klart att detta är en sanning med modifikation. Förflyttar du ett kavalleri över perfekt underlag med lagom belastning som motsvarar det som infanteriet har så kan du få en större förflyttning med kavalleriet. Men i slutändan är det ett par stora faktorer som avgör hastigheten - nöden för platsen man är på väg till (hur panikartat det är på målet alltså) och hur mycket man är i behov av hästen i strid (dvs, hur mycket utvilad den behöver vara.)
ex. Tremund Härjare och Riddaren Kogerman är på väg för att understödja Harteband. Tremund jagar på sin häst som en tok - ja han har ju inget att förlora, han föredrar att slåss till fots. Kogerman tar det oerhört lugnt och låter sin alians rusa åstad - det är oerhört viktigt för honom att hästen är i god kondition eftersom han är mer eller mindre hjälplös till fots.
tillägas kan sägas att med största sannolikhet rider dessutom inte Kogerman på sin stridshäst, denna leds av hans väpnare och han själv rider en vanlig (kanske inte riktigt vanlig då men i alla fall) ridhäst.
Hm, det blev mycket det här. Men i alla fall. Poängen är ju som du säger Korpen. Hästar av olika raser har olika behov och olika ryttare nyttjar hästarna på olika sätt.