God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,536
Scenario: Fall of London
Till: Vampire the Masquerade 5ed
Av: Matthew Dawkins, Steffie de Vaan, Klara H. Herbøl, Kira Magrann, Mike Nudd, Andrew Peregrine och Hilary Sklar.
”By the way, the Shard doesn’t have a helipad”.
Kampanjen snabbt sammanfattad: Karaktärerna är hjärntvättade agenter för Mithras kulten som väcks upp ur torpor. Man ska samla ihop fem föremål som behövs för en magisk ritual som ger Mithras sina fulla krafter igen. Samtidigt håller den andra inkvisitionen på att gå full Ultraviolet på stadens vampyrer.
Designen och layouten är riktigt snygg. Jag är fortfarande inte superförtjust i fotografierna, speciellt inte när de som här är blandade med bättre ritade bilder. Bilden på en bränd ros är kanske den minst inspirerande och den på BDSM strippan den värsta. Men annars finns det absolut inget att klaga på där. Användandet av kartor någon har skrivit på är riktigt snyggt!
Det stora problemet kampanjen har är att de olika delarna av den är av väldigt varierande kvalite. Till och med hur dialog hanteras är helt annorlunda. Kapitlet med den stora festen i The Shard och Queen Annes hov är helt fantastiskt med bra informations layout, bra vampyr politik, kul karaktärer och många valmöjligheter för spelarna. Bitarna i Nosferatu tunnlarna är ett tråkigt D&D dungeon crawl med en magisk ring som låter dig äta råttor bättre. De andra kapitlen är någonstans i mitten. Kapitlet där man ska leta upp Mithras gamla ring går dock ut på att saker ska hända i en väldigt speciell ordning som jag helt enkelt inte ser kommer hända, det är bättre fiction än rollspelsscenario.
Hela grejen dryper med stämning dock. Små kommentarer, detaljer och sätt att uttrycka saker på lyfter hela kampanjen när man läser den och ger spelledaren chansen att lätt förmedla den stämningen. Citatet från början av recensionen kommer efter att prinsen sett att tre helikoptrar fyllda med vampyrjägare är påväg och lugnt påstår att helikoptrarna är där för att evakuera alla. Själv tar hon hissen ner mot sin faktiska flyktväg och droppar den lilla kommentaren till karaktärerna. En annan favorit är när de nämner att en teater har halvpris för studenter för att vampyren som driver stället tycker de smakar bättre.
Det här är bättre än det som hålla fram som de ”Bra” Vampire kampanjerna, Giovanni och Transylvannia chronicles. Det är lättanvänt, nybörjarvänligt, har rätt stämning och lagom vampyr kitsch. Antagligen de bästa officiella Vampire kampanjboken sedan Ashes to Ashes. Men det är tyvärr inte en jättehög nivå att hoppa över.
3 av 5
Till: Vampire the Masquerade 5ed
Av: Matthew Dawkins, Steffie de Vaan, Klara H. Herbøl, Kira Magrann, Mike Nudd, Andrew Peregrine och Hilary Sklar.
”By the way, the Shard doesn’t have a helipad”.
Kampanjen snabbt sammanfattad: Karaktärerna är hjärntvättade agenter för Mithras kulten som väcks upp ur torpor. Man ska samla ihop fem föremål som behövs för en magisk ritual som ger Mithras sina fulla krafter igen. Samtidigt håller den andra inkvisitionen på att gå full Ultraviolet på stadens vampyrer.
Designen och layouten är riktigt snygg. Jag är fortfarande inte superförtjust i fotografierna, speciellt inte när de som här är blandade med bättre ritade bilder. Bilden på en bränd ros är kanske den minst inspirerande och den på BDSM strippan den värsta. Men annars finns det absolut inget att klaga på där. Användandet av kartor någon har skrivit på är riktigt snyggt!
Det stora problemet kampanjen har är att de olika delarna av den är av väldigt varierande kvalite. Till och med hur dialog hanteras är helt annorlunda. Kapitlet med den stora festen i The Shard och Queen Annes hov är helt fantastiskt med bra informations layout, bra vampyr politik, kul karaktärer och många valmöjligheter för spelarna. Bitarna i Nosferatu tunnlarna är ett tråkigt D&D dungeon crawl med en magisk ring som låter dig äta råttor bättre. De andra kapitlen är någonstans i mitten. Kapitlet där man ska leta upp Mithras gamla ring går dock ut på att saker ska hända i en väldigt speciell ordning som jag helt enkelt inte ser kommer hända, det är bättre fiction än rollspelsscenario.
Hela grejen dryper med stämning dock. Små kommentarer, detaljer och sätt att uttrycka saker på lyfter hela kampanjen när man läser den och ger spelledaren chansen att lätt förmedla den stämningen. Citatet från början av recensionen kommer efter att prinsen sett att tre helikoptrar fyllda med vampyrjägare är påväg och lugnt påstår att helikoptrarna är där för att evakuera alla. Själv tar hon hissen ner mot sin faktiska flyktväg och droppar den lilla kommentaren till karaktärerna. En annan favorit är när de nämner att en teater har halvpris för studenter för att vampyren som driver stället tycker de smakar bättre.
Det här är bättre än det som hålla fram som de ”Bra” Vampire kampanjerna, Giovanni och Transylvannia chronicles. Det är lättanvänt, nybörjarvänligt, har rätt stämning och lagom vampyr kitsch. Antagligen de bästa officiella Vampire kampanjboken sedan Ashes to Ashes. Men det är tyvärr inte en jättehög nivå att hoppa över.
3 av 5