Jag är uppväxt med Tolkiens värld (jag var nära att skriva i, men så illa är det inte) och har väldigt svårt att tänka utanför dessa ramar och har egentligen inte ifrågasatt det, men förr eller senare blir man less. Efter att ha snubblat över Numenera började jag fundera över alternativa icke Tolkieneska fantasy-världar som ändå kan samma “feel”. Självklart är jag bekant med och har läst t.ex. Fritz Leiber och Michael Moorcock. På något sätt har ändå intresset falnat för att det “saknas” något. Nu har jag kommit på att det är för att jag i tidig ålder började med självindoktrinering med hjälp av Bilbo och senare Sagan om ringen. Konstigt nog, vad gäller scifi så sväljer jag nästan vad som helst.
Det är ovant med förekomsten av “utomjordinar” i en fantasy-setting. Jag får helt klart mer av scifi-vibbar av det än fantasy. Det kommer ta tid att lära om, men som synes råder det ingen brist på material.