Rickard
Urverk speldesign
Jag firade att fildelningsprogram har börjat att funka med min annars kassa uppkoppling och till en hastighet som jag definitivt inte betalar för, genom att ladda ner Fantastic Four. Jag ska ge mina osammanhängande tankar under filmens gång. Kan nämnas att jag har "helt missat" vad som är charmen med Fantastic Four för att jag bara har läst en handfull serier med dem.
Johnnys lättsamma sätt är dock något som jag kommer ihåg och de har de fångat väldigt bra.
Silversurfaren känns fånig för att han är gjort för att vara cool. Flammans kommentar "Coolt" strök under det i början av filmen. Visst ligger det i Johnnys natur att säga något sådant, men det blev ändå övertydligt vad de tyckte om sin kreation. Kul dock att jag får uppleva mer om honom, för jag har inte stött på honom någon gång.
Mr Fantastic känns som en seriefigur á la Kalle Anka och inte något som Marvel har under sina vingar.
Big Ben är lika bra castad som Hellboyskådisen. Vad gäller datoranimeringen så ser han inte ut att vara av sten utan mer gummi, men det gör inget för mig då han ändå ser ut som (vissa gånger i) serietidningen.
Kan Flamman brinna sådär länge? Han flyger ju omkring i hela världen.
Att känna sig utanför för att man är annorlunda har redan behandlats i X-men. Där gjordes referenser till att vara homosexuell och här verkar fokuset vara på superkändisar.
Alba är jäkligt het, sina läppar till trots.
Invisible girl känns mer optad. Jag läste i någon Spindelmannen att hon utsattes för samma tryck när hon använde sin superhjälteförmåga som om hon skulle göra det i verkligheten. Det är en rätt krafig begränsning men den verkar helt borttagen i filmen med tanke på vad hon använder förmågan till under vissa perioder. Som jag nämnde i början av inlägget så har jag dock inte stenkoll på Fantastic Four.
Kändes kul att hon försökte prata med silversurfaren. Det visar att superhjältefilmer inte -enbart- går ut på att slåss. Visserligen fick jag min dåvarande flickvän att inse det när jag visade henne Spindelmannenfilmerna. Jag tycker att Marvels koncept "Superhjältar med normala problem" funkar utmärkt.
Folk i luvor är fåniga, mest för att det är så uttjatat nu för tiden. Tacka Star Wars och Blizzards för det.
Hela det här med armén är så klyschigt. Att de alltid antar att något oidentifierat är en fiende och att de är så "onda".
Galactus är ett jättetöntigt namn.
Hur noggranna är de med raytracingfunktionen egentligen, då silversurfarens hy återspeglar omvärlden. Saker och ting som är bakom kameran är rätt svåra att ta i beräkning... fast å andra sidan så målar de väl upp hela 3d-miljöer nu för tiden.
Nästa gång ska jag vänta tills en bättre kvalitet har blivit släppt. Den här kapade rätt rejält på höjden och var mörk, vilket gjorde att jag missade en hel del bildinformation när det var nattscener (vilket det var sista 20 minutrarna).
Kort film. Skönt, som omväxling.
Känns som om Sue och Johnny är mer än syskon. Två gånger verkade det som om de skulle kyssas.
Det är en del metaskämtande. Bakgrundsmusiken som dör ut på ett underhållande sätt och Sue som klagade på att sin nakenhet. Stan Lee skrattade jag dock åt som fan.
/Han som hellre vill se en film om Lou och Reed... eh, Sue och Reeds son
Johnnys lättsamma sätt är dock något som jag kommer ihåg och de har de fångat väldigt bra.
Silversurfaren känns fånig för att han är gjort för att vara cool. Flammans kommentar "Coolt" strök under det i början av filmen. Visst ligger det i Johnnys natur att säga något sådant, men det blev ändå övertydligt vad de tyckte om sin kreation. Kul dock att jag får uppleva mer om honom, för jag har inte stött på honom någon gång.
Mr Fantastic känns som en seriefigur á la Kalle Anka och inte något som Marvel har under sina vingar.
Big Ben är lika bra castad som Hellboyskådisen. Vad gäller datoranimeringen så ser han inte ut att vara av sten utan mer gummi, men det gör inget för mig då han ändå ser ut som (vissa gånger i) serietidningen.
Kan Flamman brinna sådär länge? Han flyger ju omkring i hela världen.
Att känna sig utanför för att man är annorlunda har redan behandlats i X-men. Där gjordes referenser till att vara homosexuell och här verkar fokuset vara på superkändisar.
Alba är jäkligt het, sina läppar till trots.
Invisible girl känns mer optad. Jag läste i någon Spindelmannen att hon utsattes för samma tryck när hon använde sin superhjälteförmåga som om hon skulle göra det i verkligheten. Det är en rätt krafig begränsning men den verkar helt borttagen i filmen med tanke på vad hon använder förmågan till under vissa perioder. Som jag nämnde i början av inlägget så har jag dock inte stenkoll på Fantastic Four.
Kändes kul att hon försökte prata med silversurfaren. Det visar att superhjältefilmer inte -enbart- går ut på att slåss. Visserligen fick jag min dåvarande flickvän att inse det när jag visade henne Spindelmannenfilmerna. Jag tycker att Marvels koncept "Superhjältar med normala problem" funkar utmärkt.
Folk i luvor är fåniga, mest för att det är så uttjatat nu för tiden. Tacka Star Wars och Blizzards för det.
Hela det här med armén är så klyschigt. Att de alltid antar att något oidentifierat är en fiende och att de är så "onda".
Galactus är ett jättetöntigt namn.
Hur noggranna är de med raytracingfunktionen egentligen, då silversurfarens hy återspeglar omvärlden. Saker och ting som är bakom kameran är rätt svåra att ta i beräkning... fast å andra sidan så målar de väl upp hela 3d-miljöer nu för tiden.
Nästa gång ska jag vänta tills en bättre kvalitet har blivit släppt. Den här kapade rätt rejält på höjden och var mörk, vilket gjorde att jag missade en hel del bildinformation när det var nattscener (vilket det var sista 20 minutrarna).
Kort film. Skönt, som omväxling.
Känns som om Sue och Johnny är mer än syskon. Två gånger verkade det som om de skulle kyssas.
Det är en del metaskämtande. Bakgrundsmusiken som dör ut på ett underhållande sätt och Sue som klagade på att sin nakenhet. Stan Lee skrattade jag dock åt som fan.
/Han som hellre vill se en film om Lou och Reed... eh, Sue och Reeds son