Jag har nu den fullständiga F!-boken hemma och har ägnat större delen av förmiddagen åt att läsa boken och planera ett hexcrawl på Sjörövarön-spelplanen.
Hur som helst, spelet är väldigt bra, kanske det bästa svenska rollspel jag läst. Texten flyter på mycket väl och tonen är väldigt uppmuntrande. Ivrigt påminns vi om att de som spelar är de som avgör hur spelet skall fungera, och många goda små råd för hur man faktiskt förhåller sig till regelsystem på det viset finns i texten (till skillnad från många spel som bara torrt påpekar att spelet är ditt eget, men inte faktiskt visar det).
Alla de regellösningar som faktiskt finns känns som kompromisser på bästa möjliga vis. Ofta känns kompromisslösningar blodfattiga i min mening, men här är det verkligen tvärt om. Snarast känns det som att äta kakan och ha den kvar. Det bästa exemplet på detta tycker jag är sättet att hantera skador, som lyckas kombinera abstrakta HP, skadenivåer med mekanisk effekt och realism utan att för den sakens skull bli det minsta krångligt.
Jag är själv normalt inte så förtjust i tärningspölar, men här används de faktiskt på ett sätt som gör spelet väldigt kvickt och lätt men ändå erbjuder visst taktiskt djup för den som gillar att planera för optimal utgång. Också det ett bra exempel på en "äta kakan och ha den kvar"-lösning. Det ser ut att fungera tillräckligt väl även för mig. Däremot skulle jag nog husregla bort de "öppna" tärningsslagen som jag inte tycker ger något (men som jag tror är populärt hos många spelare).
En annan feature jag gillar är att alla tal är väldigt låga. Mycket få värden i spelet kommer över 10, den addition och subraktion som finns är med mycket små tal, och för det mesta används jämförelser.
Själva boken i sig är utmärkt. I formatet av ett tjockt seriehäfte med mjuka pärmar och svartvit inlaga med trevligt papper. Formen är utmärkt i två spalter och det är lätt att läsa och att hitta när man bläddrar. Typografin är väldigt tilltalande, tydlig och elegant. Illustrationerna är utmärkta och passande, särskilt Dennis Gustafssons bilder är helt perfekta men även Arferts och Mikaelas bilder är toppen. Per Folmers omslagsbild är suverän. På det hela taget är omslaget mycket tilltalande.
På det hela taget ett utmärkt spel. Kommer med kommentarer om den medföljande kampanjvärlden och kanske även äventyret senare (vill inte läsa ännu utifall att någon vill spelleda äventyret).
Hur som helst, spelet är väldigt bra, kanske det bästa svenska rollspel jag läst. Texten flyter på mycket väl och tonen är väldigt uppmuntrande. Ivrigt påminns vi om att de som spelar är de som avgör hur spelet skall fungera, och många goda små råd för hur man faktiskt förhåller sig till regelsystem på det viset finns i texten (till skillnad från många spel som bara torrt påpekar att spelet är ditt eget, men inte faktiskt visar det).
Alla de regellösningar som faktiskt finns känns som kompromisser på bästa möjliga vis. Ofta känns kompromisslösningar blodfattiga i min mening, men här är det verkligen tvärt om. Snarast känns det som att äta kakan och ha den kvar. Det bästa exemplet på detta tycker jag är sättet att hantera skador, som lyckas kombinera abstrakta HP, skadenivåer med mekanisk effekt och realism utan att för den sakens skull bli det minsta krångligt.
Jag är själv normalt inte så förtjust i tärningspölar, men här används de faktiskt på ett sätt som gör spelet väldigt kvickt och lätt men ändå erbjuder visst taktiskt djup för den som gillar att planera för optimal utgång. Också det ett bra exempel på en "äta kakan och ha den kvar"-lösning. Det ser ut att fungera tillräckligt väl även för mig. Däremot skulle jag nog husregla bort de "öppna" tärningsslagen som jag inte tycker ger något (men som jag tror är populärt hos många spelare).
En annan feature jag gillar är att alla tal är väldigt låga. Mycket få värden i spelet kommer över 10, den addition och subraktion som finns är med mycket små tal, och för det mesta används jämförelser.
Själva boken i sig är utmärkt. I formatet av ett tjockt seriehäfte med mjuka pärmar och svartvit inlaga med trevligt papper. Formen är utmärkt i två spalter och det är lätt att läsa och att hitta när man bläddrar. Typografin är väldigt tilltalande, tydlig och elegant. Illustrationerna är utmärkta och passande, särskilt Dennis Gustafssons bilder är helt perfekta men även Arferts och Mikaelas bilder är toppen. Per Folmers omslagsbild är suverän. På det hela taget är omslaget mycket tilltalande.
På det hela taget ett utmärkt spel. Kommer med kommentarer om den medföljande kampanjvärlden och kanske även äventyret senare (vill inte läsa ännu utifall att någon vill spelleda äventyret).