Nekromanti Fantasyböcker för vuxna?

[Cybot]

Ingen vill ha Sword of Truth serien.
Varför? Det finns två sätt att relatera till Sword of Truth.
1. Du är Objektivist och dyrkar Ayn Rand av hela din själ. Du äger därför redan hela Sword of Truth serien då Terry Goodkind är hennes fantasybudbärare på jorden.
2. Du är inte Objektivist. Fuck Sword of Truth.

 

[God45]

Ingen vill ha Sword of Truth serien.
Varför? Det finns två sätt att relatera till Sword of Truth.
1. Du är Objektivist och dyrkar Ayn Rand av hela din själ. Du äger därför redan hela Sword of Truth serien då Terry Goodkind är hennes fantasybudbärare på jorden.
2. Du är inte Objektivist. Fuck Sword of Truth.

Jag kan se en möjlig 3: a där man verkligen hatar pacifister men det är ett edge case

 

[Kärlekscraft]

Ingen vill ha Sword of Truth serien.
Varför? Det finns två sätt att relatera till Sword of Truth.
1. Du är Objektivist och dyrkar Ayn Rand av hela din själ. Du äger därför redan hela Sword of Truth serien då Terry Goodkind är hennes fantasybudbärare på jorden.
2. Du är inte Objektivist. Fuck Sword of Truth.

Varför är Sword of Truth-serien så frånstötande? Syftar då inte på objektivismen. Dåligt författarskap?

 

[Cybot]

Varför är Sword of Truth-serien så frånstötande? Syftar då inte på objektivismen. Dåligt författarskap?

Författarmässigt så börjar den okej, men degenererar gradvis till att alla karaktärer blir Objektivistkarikatyrer som saknar logiskt konsistens och har en fullkomligt moralrelativistisk världsbild.
För om man inte är objektivist så börjar protagonisternas handlingar bli Underliga vid bok två och eskalerar till Fullkomligt Motbjudande vid bok 6 ungefär.
Jag tror det är i bok 6 ungefär där protagonisten börjar mörda pacifister...för att de är pacifister.

 

[Kärlekscraft]

Författarmässigt så börjar den okej, men degenererar gradvis till att alla karaktärer blir Objektivistkarikatyrer som saknar logiskt konsistens och har en fullkomligt moralrelativistisk världsbild.
För om man inte är objektivist så börjar protagonisternas handlingar bli Underliga vid bok två och eskalerar till Fullkomligt Motbjudande vid bok 6 ungefär.
Jag tror det är i bok 6 ungefär där protagonisten börjar mörda pacifister...för att de är pacifister.

Är det dåligt beskrivet litterärt, eller är det värdergrunden som är vederstygglig? Alltså: är det dåligt skrivet eller blir man arg om man inte håller med värderingarna?

 

[Glasgow_kiss]

Bara utav intresse, vad klassas som fantasyböcker för vuxna? Ska det innehålla mycket sex och detaljerade beskrivningar om hur tarmarna ringlar sig ut ur magpartiet, eller var går gränsen?

Själv tänker jag inte rekommendera något eftersom att listan hade blivit för lång. Jag är aldrig direkt kräsen utan är av den typen som inte hatar på något. När det kommer till fantasy litteratur så konsumerar jag det mesta.

 

[Njord]

"Mörkrets Ring" trilogin av Nikolaj Perumov är ett annat tips på fantasytemat.

 

[krank]

På Sci-fi temat rekommenderar jag en serie, jag minns inte vad den hette, men den börjar med "The Reality Dysfunction"

Peter F Hamilton har skrivit mycket bra; han är en av genrens moderna storheter i mina ögon. Den du tänker på heter Night's Dawn Trilogy.


Själv vill jag rekommendera Iain M. Banks Culture-böcker (börja med Consider Phlebas, kronologiskt därefter funkar bra. Wikipedia har en lista.

Also: Jag tycker om Kraken av den annars ganske jobbige China Mieville. Det är urban fantasy, vilket väl är så nära fantasy det blir för mig.

 

[krank]

I genren urban fantasy etc så är The Magicians helt okej, om än ruskigt överhypad i media och så. Det är typ Narniaböckerna plus Harry Potter skrivet av någon som är hemskt upptagen med att vara Vuxen och stoppa in Vuxna Saker i sina böcker.

 

[krank]

Om ingen hindrar mig slår jag till på några fler (klassiska) scifiböcker, som alla är hyfsat vuxna i tonen eller åtminstone kan åtnjutas av vuxen utan speciellt mycket barnasinne:

- Gateway och The Space Merchants av Frederick Pohl. Skitfarlig rymdutforskning respektive lysande samhällskritik via reklambranschen.
- Mirrorshades, en ruskigt bra cyberpunkantologi av korta berättelser från genrens mästare.
- Stranger in a Strange Land, av Robert A Heinlein. En snubbe som vuxit upp med marsianer kommer tillbaks och tycker människors sedvänjor är jättekonstiga. Mycket intressant och läsvärd samhällskritisk scifi.
- Ender's Game, av Orson Scott Card. Barnsoldater och intressant twist om ingen spoilat den.
- Foundation, av Isaac Asimov. Klassiker om en matematiker som hittat ett sätt att förutsäga framtiden och ser till att styra upp ett gäng intellektuella som kan förbättra saker och ting.
- 2001 av Arthur C CLarke
- Slaughterhouse Five av Kurt Vonnegut. En krigsskadad soldats medvetande flyttas fram och tillbaks i tiden utan större kontroll.
- Blood Music av Greg Bear. Nanoteknologi, medvetande, AI.
- Rendezvous with Rama av Arthur C Clarke. Ingen sån här lista är komplett utan Clarke och ingen sån här lista är komplett utan en "Mystisk grej åker in i solsystemet, astronauter åker för att undersöka"-bok. Jag valde bort Bears "Eon" och även Clarkes egen 2001 som tangerar lite samma område, men den senare är ju framför allt ett så uppenbart val...

 

[Troberg]

Stephen Donaldsons Covenant-serie är en modern klassiker.

I stort sett vad som helst av Storm Constantine, som har en fräsch approach till fantasy och ett underbart språk.

 

[anth]

Vad är "vuxenlitteratur"?
Harry Potter ses som barnlitteratur, men har lästs av massor med vuxna.
Eller måste det vara mord- och sex-scener för att locka?

Måste det vara "ny" litteratur?
JRR Tolkiens Ringen-trilogi och Silmarillion.
Robert E. Howards Conan-noveller (även Lin Carter och Sprague Le Camp har skrivit Conan).
Edgar Rice Burroughs Mars-serie med John Carter.
Fritz Leibers serie med Fafhrd och Grey Mouser.
Michael Moorcooks Elric-serie.
Jack Vances Dying Earth-serie.
HP Lovecrafts drömcykel.
Clark Ashton Smith, som jag anser vara den bästa Cthulhu Mythos-författaren.

China Miéville är en ny författare som skriver weird fiction.

 

[anth]

Uj! Jag missade att du även önskade dig SF-författare.

Isac Asimovs samling "Jag Robot" och Stiftelsetriologin, borde alltid vara de första SF-böckerna man läser.
Frank Herberts Dune, det är SF-motsvarigheten till fantasyns Sagan om ringen.
Douglas Adams - en av världens roligaste författare.
Robert Heinlein, han har skrivit mycket bra, börja med klassikern Starship Troopers (Stjärnsoldaten).
William Gibson, cyberpunkens fader.
Jack Vances Planet of Adventure (Tschai) och Demon Princes.
Artur C. Clarkes 2001, 2010, 3001.
Orson Scott Card, Ender's Game.
Alfred Besters The Stars My Destination (Tigermannen) som är min personliga favorit.

Sedan finns ett gäng "klassiker":
George Orwell, 1984
Ray Bradbury, Farenheit 451
Aldous Huxley, Brave New World
Stanislaw Lem, Solaris
Arkadij & Boris Strugatskij, Picknick vid vägkanten

 

[Swedish Chef]

Ok vad det gäller fantasy, finns ju Joe Abercoome, som har skrivit 6 grymma, böcker (before they are hanged osv..)

Sen finns ju Robin Hobbs fantastiska Fitz och Fool serie i 3 gånger 3 delar (sista 2 har inte kommit ut än)

Författaren Richard Morgan har Takehashi Kovac triologin (altered Carbon, Broken Angen och woken furies) en grym SF serie, samt hans sjukt bra fantasy serie om Ringil Eskiath (The Steel remains, The Cold Commands, the Dark Defiles).

Just det sen alla böcker om Locke Lamora om man är sugen på hjältemannatjuvar i vriden fantasy värld.

 

[Vimes]

Jag gillar Richard Morgan

 

[Rhodryn]

Direkt taget från mitt förslag på en annan äldre tråd:

Katharine Kerr:

Deverryserien / Deverry cycle - 15 böcker på engelska, 12 på svenska för att dom 3 sista böckerna har inte blivit översatta (och dom kommer nog inte bli det heller). Har ett lite ovanligt koncept, som blir konstigare med hur den är skriven, och dom kan vara konstig att läsa innan man vant sig vid hur dom är skrivna. Koncepted är att själen återföds, och att karma kan ha effekt på själen. Simpelt nog eller hur... men... I böckerna är där en huvud tidslinje där grundstoryn går, där huvudkaraktärerna gör vad dom gör. Och lite då och då, nått eller några kapitel här och där, så hoppa boken till en annan tidsålder (någon tidsålder äldre än huvud linjen). I dessa äldre tidslinjer följer man till större delen samma själar för att se vad som hände med dom, och för att få en viss insikt i hur allt det har lett upp till vad som händer i bokens "nutid". Pga det så kan serien kännas lite hoppig att läsa, och jag har mer än en gång känt "Men näää, jag vill ju veta nu vad som händer i tidslinjen, inte om ett par kapitel!", vissa av tidslinjerna gillar jag lika bra som huvudlinjen. Trots at serien är som den är att läsa, så gillar jag serien skarp. Vilket kan ses på detta forum, namnet "Rhodryn" kommer från en av huvudkaraktärerna i "nutiden" från böckerna, fast han Heter Rhodry där, jag har bara av någon anledning alltid läst det som "Rhodryn", så det har varit Rhodryn sedan mitten av 90-talet för mig var än jag använt det.

Jag är fortfarande irriterad på att Bonniers, som översatte böckerna, bestämde sig för att inte översätta dom 3 sista. Visst, bok 12 sålde inte så bra på svenska (lite pga att det var 5 år mellan 11 till 12 på engelska)... men än då... det är ju bar 3 böcker till! Serien är ju avslutad!

Jaja... det enda nya jag kan tilläga är att dom där hoppen till en annan tidsålder med vissa kapitel, kan även vara en hel bok lång (kommit fram till det eftersom jag just nu håller på att läsa om hela serien, och har kommit tilldom där 5-6 sista böckerna som jag aldrig läste för att jag tillslut bestämde mig vänta på att hela serien skulle bli avslutad... jag gjorde samma med dom flesta vokserier som inte var avslutade runt ca 99-01'ish, specielt Robert Jordans Tidens Hjul/Wheel of Time serie... tröttnade på att läsa om hela serien till en bokserie igen varje gång en ny bok kom ut... ). Det sista tilläget är att anledningen jag fortsatte använda Rhodryn istället för Rhodry, var/är för att jag tycker Rhodryn låter bättre.

 

[Kärlekscraft]

Direkt taget från mitt förslag på en annan äldre tråd:



Jag är fortfarande irriterad på att Bonniers, som översatte böckerna, bestämde sig för att inte översätta dom 3 sista. Visst, bok 12 sålde inte så bra på svenska (lite pga att det var 5 år mellan 11 till 12 på engelska)... men än då... det är ju bar 3 böcker till! Serien är ju avslutad!

Jaja... det enda nya jag kan tilläga är att dom där hoppen till en annan tidsålder med vissa kapitel, kan även vara en hel bok lång (kommit fram till det eftersom jag just nu håller på att läsa om hela serien, och har kommit tilldom där 5-6 sista böckerna som jag aldrig läste för att jag tillslut bestämde mig vänta på att hela serien skulle bli avslutad... jag gjorde samma med dom flesta vokserier som inte var avslutade runt ca 99-01'ish, specielt Robert Jordans Tidens Hjul/Wheel of Time serie... tröttnade på att läsa om hela serien till en bokserie igen varje gång en ny bok kom ut... ). Det sista tilläget är att anledningen jag fortsatte använda Rhodryn istället för Rhodry, var/är för att jag tycker Rhodryn låter bättre.

Ja, blir det inte lite väl matigt med 10+ böcker? Underbara 1984 är ju på bara sisådär 200-300 sidor lång och hyllad världen över. Då måste vi ha lite Shakespeare: "Brevity is the soul of wit".
Just det, "Knapphet är vettets själ". Precis, håll det 'nice and simple', kvalité framför kvantitet. George RR Martin är vettig, 7(kanske 8) böcker, sen får det räcka.

 

[Cybot]

Ja, blir det inte lite väl matigt med 10+ böcker? Underbara 1984 är ju på bara sisådär 200-300 sidor lång och hyllad världen över. Då måste vi ha lite Shakespeare: "Brevity is the soul of wit".
Just det, "Knapphet är vettets själ". Precis, håll det 'nice and simple', kvalité framför kvantitet. George RR Martin är vettig, 7(kanske 8) böcker, sen får det räcka.

George RR Martin är 7-8 tegelstenar.
Katherin Kerrs Deverry Cycle är 15 fina lagom långa böcker.

Dessutom så är serien bra på det sättet att varje kvartett bildar en bra slutpunkt om du inte vill läsa mer.

 

[Kärlekscraft]

George RR Martin är 7-8 tegelstenar.
Katherin Kerrs Deverry Cycle är 15 fina lagom långa böcker.

Byt plats med namnen.

 

[krank]

Uj! Jag missade att du även önskade dig SF-författare.

Isac Asimovs samling "Jag Robot" och Stiftelsetriologin, borde alltid vara de första SF-böckerna man läser.
Frank Herberts Dune, det är SF-motsvarigheten till fantasyns Sagan om ringen.
Douglas Adams - en av världens roligaste författare.
Robert Heinlein, han har skrivit mycket bra, börja med klassikern Starship Troopers (Stjärnsoldaten).
William Gibson, cyberpunkens fader.
Jack Vances Planet of Adventure (Tschai) och Demon Princes.
Artur C. Clarkes 2001, 2010, 3001.
Orson Scott Card, Ender's Game.
Alfred Besters The Stars My Destination (Tigermannen) som är min personliga favorit.

Sedan finns ett gäng "klassiker":
George Orwell, 1984
Ray Bradbury, Farenheit 451
Aldous Huxley, Brave New World
Stanislaw Lem, Solaris
Arkadij & Boris Strugatskij, Picknick vid vägkanten

Jag skriver under på allt det här, utom att jag möjligen tycker att Adams är lite överskattad. Vance kan jag inte uttala mig om.