Basenanji
postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 10,140
...kritisera och kommentera samtiden
Den här postem härstammar ur en konversation i vrållådan (jag vet att den heter något annat nuförti'n, men jag är fyrtio+ och får följaktligen bete mig gubbgrinigt i lagoma doser)
Jag hävdade då...
i ett oerhört naivt och godtroget tillstånd som jag skulle vilja skylla på något - men eftersom jag är av så fattig påhittighet kan jag inte hitta en enda lämplig anledning för mitt bortskyllande, vilket skulle imponera på er
...att fantasy innebar en unik möjlighet att kritiskt kommentera vårt samhälle. Det är i så fall något som får diskussionen om sexualitet, kön och våld att fördjupas en aning. I så fall behöver det inte alls vara illegitimt med beskrivningar, vilka annars är misogyna eller extrema i något avseende. Kanske kan fantasyn i stället göra så att vi faktiskt lättare ser samtidens dumheter vilka omger oss som vattnet för fisken?
Okej, enter BDG. Han hävdade att sci-fi nog hade bättre möjligheter att göra detta än fantasyn. Kom ihåg att jag skrev att fantasyn hade en "unik möjlighet" att göra det (att kommentera och kritisera vår samtid). Äsch, mitt argument var ju förstås askasst. Hur många genrer som helst klarar ju detta minst lika bra som fantasy, om inte bättre. Så för att rädda någon sorts intellektuell heder här så måste jag bara få visa hur Erik Granström gör det på ett jättebra sätt:
"Man passerade Wrängerska huset, vars draperier och tavlor vaggade i den lätta brisen. Palatset var märkligt byggt med fasaden inåt och tapetväven på utsidan sedan domare Wränger med sitt omvända hus sökt lägga under sig hela stadsdelen. Kontraktet stipulerade nämligen att att han ägde allt på husets insida. Planen misslyckades eftersom stadsmästerns underskrift visade sig vara förfalskad, men ingen överklagade eftersom domare Wränger hur som helst visade sig vara en juridisk skenperson. Byggnaden hade fått stå kvar som ett monument över kreativ kommers och traditionen bjöd att unga krämarlärlingar skulle klänga runt på den under några höstdagar för att lära sig tänka utanför lådan."
Ur "Slaktare små", s. 63-64
(Jag hoppas att Granström och hans förlag inte tar illa upp av att jag citerar källan och därtill hoppas jag att fler läser detta mästerstycke till fantasylitteratur! Skulle så ändå vara hyser jag full förståelse för att ta bort såväl post som därtill eventuell efterföljande diskussion.)
Den här postem härstammar ur en konversation i vrållådan (jag vet att den heter något annat nuförti'n, men jag är fyrtio+ och får följaktligen bete mig gubbgrinigt i lagoma doser)
Jag hävdade då...
i ett oerhört naivt och godtroget tillstånd som jag skulle vilja skylla på något - men eftersom jag är av så fattig påhittighet kan jag inte hitta en enda lämplig anledning för mitt bortskyllande, vilket skulle imponera på er
...att fantasy innebar en unik möjlighet att kritiskt kommentera vårt samhälle. Det är i så fall något som får diskussionen om sexualitet, kön och våld att fördjupas en aning. I så fall behöver det inte alls vara illegitimt med beskrivningar, vilka annars är misogyna eller extrema i något avseende. Kanske kan fantasyn i stället göra så att vi faktiskt lättare ser samtidens dumheter vilka omger oss som vattnet för fisken?
Okej, enter BDG. Han hävdade att sci-fi nog hade bättre möjligheter att göra detta än fantasyn. Kom ihåg att jag skrev att fantasyn hade en "unik möjlighet" att göra det (att kommentera och kritisera vår samtid). Äsch, mitt argument var ju förstås askasst. Hur många genrer som helst klarar ju detta minst lika bra som fantasy, om inte bättre. Så för att rädda någon sorts intellektuell heder här så måste jag bara få visa hur Erik Granström gör det på ett jättebra sätt:
"Man passerade Wrängerska huset, vars draperier och tavlor vaggade i den lätta brisen. Palatset var märkligt byggt med fasaden inåt och tapetväven på utsidan sedan domare Wränger med sitt omvända hus sökt lägga under sig hela stadsdelen. Kontraktet stipulerade nämligen att att han ägde allt på husets insida. Planen misslyckades eftersom stadsmästerns underskrift visade sig vara förfalskad, men ingen överklagade eftersom domare Wränger hur som helst visade sig vara en juridisk skenperson. Byggnaden hade fått stå kvar som ett monument över kreativ kommers och traditionen bjöd att unga krämarlärlingar skulle klänga runt på den under några höstdagar för att lära sig tänka utanför lådan."
Ur "Slaktare små", s. 63-64
(Jag hoppas att Granström och hans förlag inte tar illa upp av att jag citerar källan och därtill hoppas jag att fler läser detta mästerstycke till fantasylitteratur! Skulle så ändå vara hyser jag full förståelse för att ta bort såväl post som därtill eventuell efterföljande diskussion.)
