Fantasysvenskan och dess källor

[Franz]

Då brukar jag peka på det här mästerverket. Svensk prosa av högsta klass.

Etthalvtarkpapper.se | Upptäck Strindbergs liv och verk

etthalvtarkpapper.se

Fantastisk novell, ett riktigt litet mästerverk!! Brukar ofta låta mina elever läsa den. En nyfiken fråga, vad i novellen tycker du lyfter fram det svenska språket synnerligt bra? Menar alltså inte att novellen inte gör det för det tycker jag med, jag är bara nyfiken på dina tankar där

 

[Mekanurg]

Fantastisk novell, ett riktigt litet mästerverk!! Brukar ofta låta mina elever läsa den. En nyfiken fråga, vad i novellen tycker du lyfter fram det svenska språket synnerligt bra? Menar alltså inte att novellen inte gör det för det tycker jag med, jag är bara nyfiken på dina tankar där

Berättelsen är konkret, kristallklar, kortfattad. Orden placerar allting rätt i tid och rum. Detta är, i mina ögon, svenska språkets styrka och skönhet.

Peter Englund är mästare på detta när det gäller beskrivande facktexter. Stridens skönhet och sorg för läsaren rakt in i huvudpersonernas vedermödor.

 

[Genesis]

Berättelsen är konkret, kristallklar, kortfattad. Orden placerar allting rätt i tid och rum. Detta är, i mina ögon, svenska språkets styrka och skönhet.

Jag vet inte om jag håller med. Alltså, novellen är fantastiskt och väldigt välskriven, men jag vet inte om den gör saker som visar just svenskans styrka. Sajten du länkar till har ju massor av översättningar, och det är en väldigt översättningsbar novell. Den låter fantastiskt på svenska, men väldigt bra på andra språk också, och just kristallklart kortfattad är något jag tycker att många språk kan göra väl. Översättningen på mandarin är speciellt bra, och språk som mandarin, kantonesiska eller japanska som inte har några obligatoriska element utan kan skippa vilka delar av meningen som helst gör sig väldigt bra för korta, karga texter.
(Kuriosa: Den portugisiska översättningen är speciellt finurlig, och bygger in en snygg dubbeltydighet. Jag är inte säker på om det finns en dubbeltydighet i den svenska texten här. På anteckningen om kistorna står det: "Av stoft". Är inte säker på exakt vad detta syftar på? I den portugisiska översättningen står det kortfattade "Cinzas", som kan betyda både "grå" och "aska".)

Detta är såklart bara en åsikt, och ska inte tas på för mycket allvar. Jag håller som sagt med om att det är en fantastisk novell. Vet bara inte om det är något som typ Hemingway inte hade kunnat skriva med samma effekt.

När det gäller text där svenskan visar vad den kan och som andra språk inte riktigt fixar, brukar jag peka på Karin Boye. Tror inte att någon behärskat det svenska språket som hon, och hennes dikter visar också att svenskan kan vara mäktig, djup och mullrande på ett sätt som jag tror passar fantasygenren, för att gå tillbaka lite på ämnet.

Skymning över en okänd stig...
Färglösa mullväxter,
stora svampar
spira ur marken, där ljudet kvävs.
Slingrande kala stammar
sträcka sig upp och försvinna i mörkret.
Hör det hemska suset där uppe,
som aldrig tystnar!

Nyss i solen
sjöng jag på blommande ängar
Pan, Pan, den store Pan.
Hånfullt viska nu
kärrens susande bubblor:
"Här i de hemliga djupens skog,
här är också hans boning!
Vågar du ännu sjunga
Pan, den store Pan?"

Hjälp, min fot sjunker!
Gungfly är marken,
Ruvande lura
svarta vatten, halvt i sömn,
orörliga, outgrundliga,
på mig, sitt rov.
Alarnas ormlika stammar,
vuxna ur våta kärret,
vrida sig kvidande hit och dit.
Ångesten sträcker sig ur dyiga vatten
händer, svarta och knotiga,
lika de fuktdrypande
murkna grenar, där mossan gror.
Hjälp, o hjälp, vilka hemliga
djup, som begära mig!

Likväl -- är det ej blommors doft?
Runt omkring över mörka kärr
lysa knoppar,
vita knoppar --
o de slå ut, de slå skimrande ut!
Min fot får fäste bland vita kalkar,
och över djupen far ett sken --
det ljuvaste löje.

Böj dig, hjärta,
böj dig och tillbed!
Här i de hemliga djupens skog
sjunger jag Pan,
sjunger jag bävande
Pan, Pan, den store Pan!

Jag har läst lite översättningar va hennes dikter till engelska och de är utan undantag bleka ekon av Boyes lyrik. Men det kan ju såklart ha att göra med översättaren, och det faktum att poesi aldrig går att översätta särskilt väl.

EDIT: Å andra sidan visar ju texten tydligt att svenskan inte är "töntig", så det har du såklart rätt i.

 

[Mekanurg]

När det gäller text där svenskan visar vad den kan och som andra språk inte riktigt fixar, brukar jag peka på Karin Boye. Tror inte att någon behärskat det svenska språket som hon, och hennes dikter visar också att svenskan kan vara mäktig, djup och mullrande på ett sätt som jag tror passar fantasygenren, för att gå tillbaka lite på ämnet.

Jag har läst lite översättningar va hennes dikter till engelska och de är utan undantag bleka ekon av Boyes lyrik. Men det kan ju såklart ha att göra med översättaren, och det faktum att poesi aldrig går att översätta särskilt väl.

Jo, när det gäller Boye håller jag med dig till hundra procent, Dessutom skrev hon SF-romanen Kallocain, så om hon levt några årtionden senare hade hon blivit en mästerlig fantasyförfattare.

EDIT: Å andra sidan visar ju texten tydligt att svenskan inte är "töntig", så det har du såklart rätt i.

Jo, det där var ju min poäng.

 

[JohanL]

Det är intressant att vi helt hoppar över de svenska medeltida texterna i svensk fantasystilistik, saker som Erikskrönikan eller Eufemiavisorna. Erikskrönikan rockar ofta.

”Med svärdet ville de pröva på,
vad de hedna tavasterna kunde förmå.
Tavasterna då undan sprungo,
De hedne förlorade, de kristna vunno.
En var kunde sitt liv där köpa
Med att kristen bli och låta sig döpa”

 

[Mekanurg]

Jag borde uppenbarligen ta en närmare titt på Erikskrönikan eller Eufemiavisorna. Jag har hittills bara läst i Karlskrönikan och den är inget vidare i mina ögon.

Engelbert munde fra wardhberg fara
för falkenberg möttis the twa skara
Tädden dragha the til halmstada
the byämen fryktede för skada
Tha Engelbertg kom för then stadh
byämenene giorde som han badh
the opna sin poort lothon inrida
meer än en nat wille han ther ey bidha

 

[Stämma]

När det gäller text där svenskan visar vad den kan och som andra språk inte riktigt fixar, brukar jag peka på Karin Boye. Tror inte att någon behärskat det svenska språket som hon, och hennes dikter visar också att svenskan kan vara mäktig, djup och mullrande på ett sätt som jag tror passar fantasygenren, för att gå tillbaka lite på ämnet.

Jag har läst lite översättningar va hennes dikter till engelska och de är utan undantag bleka ekon av Boyes lyrik. Men det kan ju såklart ha att göra med översättaren, och det faktum att poesi aldrig går att översätta särskilt väl.

Juste ja. Det var ju lite tanken med tråden, att vi skulle diskutera vilka svenska författare som man kunde inspireras av och låna från när man arbetar med fantasy. Den tanken fumlade jag nog bort i den pladdriga trådstarten, men diskussionen blev så trevlig att det blev bra ändå.

Jag drar som sagt rätt mycket från fornsvenska källor och gamla bibelöversättningar. Även Erland Lagerlöfs Homerostolkningar har varit mig till viss nytta. Och sångerna i vårt inhemska legendmaterial: Sveriges medeltida ballader. Dessa är dock lite svårt att använda rakt av, då verserna avviker så från talspråket och är så stereotypa i sina skildringar.

Jag har för mig att @Svarte Faraonen har nämnt Alf Henriksson som en inspiration till sitt Eon-skrivande?

Det är intressant att vi helt hoppar över de svenska medeltida texterna i svensk fantasystilistik, saker som Erikskrönikan eller Eufemiavisorna. Erikskrönikan rockar ofta.

”Med svärdet ville de pröva på,
vad de hedna tavasterna kunde förmå.
Tavasterna då undan sprungo,
De hedne förlorade, de kristna vunno.
En var kunde sitt liv där köpa
Med att kristen bli och låta sig döpa”

Själv gillar jag en mening några rader innan
"Mångt ett gammalt fädernessvärd
Vart då neder av naglom krängt
Som där havdo många dagar hängt"

EDIT: Svensk/Nordisk medeltid överlag är rätt så underrepresenterad i fantasy. Antingen är det vikingastuk eller nåt hopkok av engelsk/tysk/fransk medeltid med korsvirkeshus och strängt feodalväsende.

Jag borde uppenbarligen ta en närmare titt på Erikskrönikan eller Eufemiavisorna. Jag har hittills bara läst i Karlskrönikan och den är inget vidare i mina ögon.

Engelbert munde fra wardhberg fara
för falkenberg möttis the twa skara
Tädden dragha the til halmstada
the byämen fryktede för skada
Tha Engelbertg kom för then stadh
byämenene giorde som han badh
the opna sin poort lothon inrida
meer än en nat wille han ther ey bidha

De tidiga knittelverken anses i regel vara bättre än Erikskrönikans uppföljare. De har överlag en säkrare rytmisk gång. Erikskrönikan skulle jag också säga har en mer nyanserad skildring av diverse bråk och kiv än, säg, Karlskrönikan.

 

[JohanL]

Jag borde uppenbarligen ta en närmare titt på Erikskrönikan eller Eufemiavisorna.

En av Eufemiavisorna - Herr Ivan lejonriddaren - är dessutom vår första arthuriana (det är Ywain, alltså).

 

[Nero]

(Beklagar den eventuella bristen på röd tråd. Inlägget skrevs emellan försök att begripa mig på norra Polens järnvägsnät.)

Sidospår. Jobb eller hög nivå prep på Twilight 2000 rpg?

 

[Stämma]

Sidospår. Jobb eller hög nivå prep på Twilight 2000 rpg?

Nöjesresa faktiskt. Äger inte T2K, men man blir ju frestad när man läser Moggers utmärkta krönika här på forumet.

 

[Gamiel]

Känns som att även författare som Elsa Beskow, Tove Jansson, och flera de som bidrog till Bland tomtar och troll finns i bakhuvudet på många svenska fantasyförfattare.

 

[clarence redd]

Jag läser inte så mycket fantasy, men jag fyndade Äldre Västgötalagen (från 1200-talet) på antikvariat för några år sedan. Språket är kärvt och korthugget även i nytolkningen till modern svenska. Finns i olika tolkningar, den här är från 1946:

”Blir någon genomstungen eller sårad i buken av våda, böte därför tre marker, där det kom in, och tre, där det gick ut. §1. Blir någon huggen i huvudet, kan man se hinnan, kalla båda det för våda, böte därför tre marker. §2. Mötas egg och lägg, böte därför tolv örar. §3. Sticker någon genom en mans kött, böte därför sex örar, där det kom in, och sex, där det gick ut. §4. Får någon vådasår, det går ingenstädes ut, det är sex örar, om det är vådasår. Det är icke vådasår, om icke båda vilja det.”

”Om vådablod kommer på kyrkogård, då skall man skära ut en torva med blod och kasta ut ur kyrkogården. Och kyrkogården är icke oren för den skull.”

 

[zonk]

Nog måste väl Ohlmarks egensinniga översättning av Sagan om Ringen ha gjort sitt avtryck? Förvisso vare sig trogen originalets stil eller helt noga med konsekvensen med ortsnamn etc, men jag tycker det är nåt frejdigt och levande med hans språk! Nästan så jag njuter mer av översättningen än originalet - lite som med Sam J Lundwalls översättningar av Lovecraft.

 

[Quadrante]

Förvisso vare sig trogen originalets stil eller helt noga med konsekvensen med ortsnamn etc

Inte för att påstå att jag är del av fantasysvenskan ... men ser till att alla orter och platser när jag spelleder har flera olika namn (beroende på källa, vem som talar om dem och om det är nära eller lånt bort). Det är det enda rätta.

//Alltså, som en direkt följd av att läst just hans översättning och funderat över ortsnamn i min närhet.

 

[Svarte Faraonen]

Nog måste väl Ohlmarks egensinniga översättning av Sagan om Ringen ha gjort sitt avtryck? Förvisso vare sig trogen originalets stil eller helt noga med konsekvensen med ortsnamn etc, men jag tycker det är nåt frejdigt och levande med hans språk! Nästan så jag njuter mer av översättningen än originalet - lite som med Sam J Lundwalls översättningar av Lovecraft.

Det kan då också vara relevant att leta bland Ohlmarks formativa influenser. Han kom ju från den akademiska och studentikosa miljön – utöver det akademiska skrivandet också som spexförfattare, redaktör för Lundagård, med mera, och färgades en del därav.

 

[Stämma]

Det kan då också vara relevant att leta bland Ohlmarks formativa influenser. Han kom ju från den akademiska och studentikosa miljön – utöver det akademiska skrivandet också som spexförfattare, redaktör för Lundagård, med mera, och färgades en del därav.

Jo och han var ju också namnkunnig som översättare av fornisländska texter* redan innan han började med Tolkien. Så hans grund i fantastiken låg väl någonstans där. Men ja, hans översättning av LotR får väl ses som formativ, om inte annat lever ju namnet orch vidare ännu i nya DoD. Men det där livfulla draget i hans språk tycks ha gjort mindre avtryck, eller så är det bara svårare att härma, vad vet jag.

*Han översatte även koranen på senare år, och man blir ju lite nyfiken på hur den ter sig i hans tolkning. Både med tanke på hans fria översättningssätt och hans samröre med nazistiska teologer under kriget.

 

[Mekanurg]

*Han översatte även koranen på senare år, och man blir ju lite nyfiken på hur den ter sig i hans tolkning. Både med tanke på hans fria översättningssätt och hans samröre med nazistiska teologer under kriget.

Ohlmarks kunde inte arabiska, men översatte Koranen ändå. Gissningsvis använde han engelska och tyska översättningar.

 

[Mekanurg]

Ohlmarks kunde inte arabiska, men översatte Koranen ändå. Gissningsvis använde han engelska och tyska översättningar.

Litteraturbankens översättarlexikon har följande att förtälja:

På 1960-talet tog Ohlmarks sig an en rad mycket ambitiösa översättningsprojekt från diverse olika språk. Dantes Den gudomliga komedin utkom i Forumbiblioteket 1966–1969 och Nostradamus profetior i olika volymer mellan 1960 och 1983. År 1961 utkom en tolkning av ett urval av Koranen, som utgick från Ludwig Ullmanns tyska översättning från år 1840. Han gjorde även en märklig, ”forngermanskt” klingande översättning av Wulfilas gotiska 300-talsbibel, den så kallade Silverbibeln som finns bevarad på Carolina Rediviva i Uppsala. ”Det vart där så i de dagarna att det utrann ett reskript från kaisare Agustus att upprita hela Midgård”, löd i denna version den berömda inledningen till Lukas julevangelium.

 

[Stämma]

Litteraturbankens översättarlexikon har följande att förtälja:

Ja, den där bibeltolkningen lät ju... speciell. I och för sig är väl poängen med en översättning av Wulfilas bibel att förmedla de språkliga bilderna; Hur goterna förenade sin äldre föreställningsvärld och dess bildspråk med det kristna budskapet. Å andra sidan litar jag inte på att Ohlmarks skulle hålla sig från att införa en massa annat krafs i sin översättning.

 

[Dilandau]

Min uppfattning är att fantasysvenskan är som mest präglad av fantasyengelskan. Jag har sett få exempel på (nutida) svenska fantasyskribenter med en egen röst. Allt som oftast har texterna en stark ”författaren direktöversätter från engelska”-känsla.