Nekromanti Fetisher av rollspelselement

[Örnie_UBBT]

<ul style="list-style-type: disc">[*]Pulp. Hela paketet från proto-superhjältar till zeppelinarburna skurkar.[*]Superhjältar. I alla former, men gärna med en twist, typ Mutant City Blues. [*]Äh, zeppelinare får en egen punkt. Zeppelinare![*]Klassisk CoC eller sånt som liknar klassisk CoC: man kan inte "klara scenariot", alla blir tokiga eller dör.[*]Intrigspel. Både att spela och att spelleda.[*]Detektiväventyr, gärna med Gumshoe så det blir spelbart. Mest som SL.[*]SLPs som är irriterande, inkompetenta men ändå charmiga på nåt vis.[*]Zombies. Och apor. Apzombies FTW![*]Straight-up-no-supernatural-immersive-historical-gaming.[*]Culture gaming.[*]Nya twistar på lönnmördarkulter och pirater.[*]Flyga-genom-luften-stridskonst med namngivna manövrar. Vars namn man ska skrika för att när man genomför dem för att få en bonus.[*]Enkla tärningssystem, gärna med nån kul och variabel mekanik, som t ex One Roll Engine eller Unknown Armies. Inga jävla spelkort, inga jävla markörer, inget sånt. Deadlands går tyvärr fetbort av den anledningen, synd på en supercool värld.[*]Låta spelarna vara coola. Märk att man dock kan vara cool även om man har låga färdighetsvärden.
[/list]

Det var allt för den här gången,
hälsar
Örnie

 

[krank]

Vänta nu...

Är det så att du gillar spel med världar där man uppmuntras undvika slåss, eller spel med världar där strid helt enkelt är livsfarligt?

Ja. =)

Både och, alltså.

Vad tycker du om spel vars världar uppmuntrar dig avstå från att slåss genom andra mekanismer än risken för att dö/bli invalid etc?

Det är också bra.

Jag tycker dock inte att strid är roligt, spännande eller det minsta intressant, så jag ser gärna stridssystem där strider är över på typ en kort stridsrunda efter någon enstaka attack från vardera sida, och där striden slutar för att någon dött eller gjort sig riktigt jävla illa.

Det här samman med att jag uppskattar "realism", alltså trovärdighet, i betydelsen att det mesta ändå funkar i stort sett som det gör i vår värld. Vilket i sin tur hänger ihop med att jag fokuserar hårt på karaktärsinlevelse, och att det är lättare att leva sig in (tycker jag) ju närmare vår värld det är (samtidigt som världen givetvis behöver en gnutta av det fantastiska för att bli intressant att spela). Jag spelar och spelleder också helst nutid (som sagt), det knyter an till samma sak. Jag och rollpersonen får samma referenspunkter - vi vet att det är skitdumt att ge sig in i en strid med skjutvapen eller för den delen knivar, för gör man det så dör man antagligen eller blir svårt skadad och måste ligga på sjukhus ett jävla tag och rehabiliteras och dessutom gör det ont som satan... På samma sätt som vi vet att man inte kliver ut framför bilar, att det är artigt att fälla ner toalettringen och att det är bekvämare att åka tåg än att åka bil. Gemensamma referensramar gör inlevandet mer friktionsfritt.

Ofta är det ju så att strid = spännande, och spännande = stor anledning till varför vi spelar.

För mig: Strid = ospännande och tråkigt = en stor anledning till varför jag undviker att spela med grupper som gillar strid. Actionrollspel tilltalar inte mig det minsta. När Han skriver att det ska vara som en actionfilm så känner jag att jag vill ställa mig i andra hörnet, för det är precis raka motsatsen till vad jag vill ha.

Sedan att spel som D&D ibland helt kan missa poängen genom att göra strid helt ofarligt, ospännande och därmed monumentalt meningslöst är ju något annat!

D&D 4e tycker jag är skitkul, för där är det inte så mycket action men däremot intressanta taktiska överväganden, och sånt kan jag ur rent... "spel"- perspektiv tycka är kul. Det är inte den sortens rollspel jag uppskattar mest, men jag spelar det mer som ett avancerat brädspel och vägrar ens låtsas känna inlevelse i min karaktär eller försöka leva mig in i storyn kring våra encounters. Det är väl lite intressant omkringfluff, ungefär som de små flufftexter som följde med Kampen om Citadellet...

 

[Dimfrost]

Man, jag minns den gamla tråden. Det känns som igår. Antagligen betyder det bara att jag är gammal.

Jag saknar Nightowl, också.

I övrigt har jag inte förändrat min smak särskilt mycket, men det går ju att lägga till lite grejer:

Bortomvärldsliga insektsfolk
Slavsamhällen
Reptilfolk
Cthulhoida fiskgudar
Rester av folkslag äldre än människan

 

[tull]

Då ska vi se vilka laster jag kan vågar erkänna:

Cirefalier i eon. Blotta tanken på hur en kollektinsamling skulle se ut i ett cirza tempel
"Det typiska handelslandet" och dess huvudstad som är ett medeltida las vegas
yxor, helst stora och i händerna på en lättklädd kvinna (är iaf ärlig)
Spelsystem där magi verkligen är löjligt coolt och inte ett balanserat alternativ till svärd
För spelvärlden unika raser - tack star wars
stämningsfulla texter - helst amatörskapade av inbitna nördar på forum

 

[krank]

Meh, saker jag faktiskt skäms åtminstone lite över (eller borde skämmas över:

* Tycker mer om Mutant Chronicles än om M1, M2 och M:UA tillsammans.
* Tycker att Mutant Rymd var en lovande produkt, som det var synd att det inte gjordes mer av.
* Gillar att spela rollpersoner som får komma till. (Knulla, alltså, för den som inte fattade).
* Gillar att spela rollpersoner som hamnar i fasta förhållanden.
* Gillar att spela rollpersoner som röker.

De sista tre kan möjligen enkelt förklaras med att jag varit singel ett tag och slutade röka för bara ett par år sedan.

 

[tull]

Nöden har ingen lag! ;-) [NT]

NT?

 

[solvebring]

* Gillar att spela rollpersoner som röker.

Vem gör inte det?

 

[tull]

Hehe, mina rollpersoner brukar ofta snusa. Oavsett om de lever i mundana eller i framtiden. Särskilt i neotech är snuset "the one" populärt..

 

[krank]

Hehe, mina rollpersoner brukar ofta snusa.

Hum, jag har nog faktiskt aldrig haft en enda snusande rollperson. Antagligen för att snus är så jävla äckligt, och då rimligen menligen skulle inverka på rollpersonernas förmåga att få fett på sylen.

Eller bara för att det är ocoolt. Fast ocoola rollpersoner har jag ju haft...

Hm. Kanske ska göra en snusare till nästa gång jag ska vara spelare i nåt...

 

[solvebring]

Hehe, mina rollpersoner brukar ofta snusa.

Hum, jag har nog faktiskt aldrig haft en enda snusande rollperson. Antagligen för att snus är så jävla äckligt, och då rimligen menligen skulle inverka på rollpersonernas förmåga att få fett på sylen.

Eller bara för att det är ocoolt. Fast ocoola rollpersoner har jag ju haft...

Hm. Kanske ska göra en snusare till nästa gång jag ska vara spelare i nåt...

Där sa du något. Aldrig lirat rollpersoner som snusar.
Däremot inte av den orsak att snus skulle vara äckligt för det tycker jag absolut inte. Snus det är en fin vara det med lång historia. Dessutom snusar jag ju själv.

Ocoolt är det inte heller. Snarare kan man förstärka en del roller med det. Som t.ex. en nässnusande herreman i slutet av artonhundratalet, eller varför inte en nässnusande hovdam i början av artonhundratalet. Det var ju trots allt de fina damerna som började med snuset, i sina småsilvedosor kring halsen och den lilla snortarskeden. Eller för all del arbetaren och den gemene med sin snusdosa, under början av 1900-talet, då varenda karl snusade. ...Ja, jag tycker det går att förstärka lika mycket gemytlighet och dylika med snus som med rökning. Synd bara att jag inte tänkte på det förrän nu.

... Fast det som är coolt med detta snusande och rökande som rollperson är just det att man direkt får något extra att spela på. Lirar man fantasy är det viktigt att poängtera pipan i olika situationer, och att rollpersonen sitter där och puffar ge extrapoäng åt fantasymyset.

I övrigt så brukar jag använda mina rollpersoners rökande för att spela ut. T.ex. en klyscha med det att det kedjeröks under nervositet, det rullas cigaretter när det funderas etc.
Nå, kul att spela på, plus att ciggpaketet är en bra accessoar.

 

[Gurgeh]

Flyttad deltråd

Nyss fanns det en deltråd om snus här. Den har jag flyttat till OT-forumet.

/tobias

 

[android_iv]

Ok, fetischer. Enligt wikipedia.
Sexual fetishism, or erotic fetishism, is the sexual arousal brought on by any object, situation or body part not conventionally viewed as being sexual in nature.

Min omtolkning för att passa ämnet i fråga. Ersättande ord i fetstil.
Roleplaying fetishism, or RPG-nerd fetishism, is the roleplaying arousal brought on by any object, situation or body part not conventionally viewed as being roleplayable in nature.

Spoiler

Sexual fetishism, or erotic fetishism, is the sexual arousal brought on by any object, situation or body part not conventionally viewed as being sexual in nature. In this case Roleplaying.

Denna definition tänker jag inte använda mig av (även om jag ser spår av den i många inlägg i tråden). Mina faktiska sexuella preferenser har väldigt lite med rollspel (som genre) att göra. Jag blir inte kåt av en d12. Nej, tyvärr, doesn't work that way.

Således handlar det om vilka saker som får mig att tänka på rollspel / bli sugen på att spela, utan att egentligen ha någonting med rollspel att göra. Antar därför att min lista kommer bli ganska annorlunda andras, då de flesta mer har listat "quirks" i sitt rollspelande.

* Alla krigsinslag från Afrika (med barnsoldater). Jag blir otroligt sugen på att spela skitiga banditer eller korrupt militär i ett laglöst Somalia.

* Att röka. Får mig direkt att tänka på min senaste karaktär (som själv är rökare) och vad han ska hitta på nästa spelmöte...

* Att stå uppe på taket av mitt hus. Är det måne tänker jag på varulvar, är det dimma tänker jag på häxor, är det solsken tänker jag på stora fältslag.. och häxor. Tänker ganska mycket på häxor måste jag erkänna.

* När jag var liten (innan jag egentligen började med rollspel) fick jag ett liknande sug varje gång jag spelade bandy. Klubban blev ett svärd och jag började fäktas med påhittade monster, uppfinna slagserier och olika grepp. Idag skulle det nog kunna kanaliseras in under rollspel.

Slutar där. Jag kanske också ska göra en lista med "quirks". Vi får se.

 

[Bunny]

• Mörkrets hjärta - den allegoriska eller fysiska färden mot den personifierade Ondskan. Det börjar med:
• Indignation - den där känslan av att någonting måste göras, annars går något vackert och oskuldsfullt förlorat i världen:
• Mind rape - allt som är ditt kan också tas ifrån dig, och jag är den som med vitglödgat järn ränner hoppet ur ditt hjärta, enter:
• Nietzsche - du befinner dig på randen till en avgrund, hur bekämpar du mörkret när du själv är på väg att falla?
• Den fallna storheten - vad som fyller dig med fasa är tanken på vad han en gång var och vad han skulle kunna bli; det som du möter vid resans slut är hart när inte mänskligt längre, men:
• Barbariet - visst lockar det med sin avsaknad på vad som håller tillbaka dina lustar; ansvar, moral, heder. Det är resignationens utväg.

 

[Sjunde inseglet]

• Ruinstäder i en postapokalyptisk framtid.
• Drivkrafter hos rollpersonerna.
• Smutsiga och ångestladdade slagsmål.
• Strider med improviserade närstridsvapen som glasflaskor, kaffemuggar, blomvaser och datorskärmar.
• Moraliska dilemman.
• Slänga in oetiska men enkla genvägar för rollpersonera att lösa problem i äventyr (
• Nackdelar.
• Regniga nätter.
• Hatt och trenchcoat.
• Författare vars skrivande har övernaturliga konsekvenser (romanfigurerna kommer till liv, handlingen blir verklighet osv.)
• Antagonister med motiv som rollpersonerna kan sympatisera med.
• Spelledarpersoner som inte är vad de utger sig för att vara.
• Att berätta sagor/historier in-character.
• Mörka sjöar.
• Kartor över byar.
• Gangstrar.
• Respektingivande äldre män.
• Psykoser.
• Revolvrar.
• Skägg.