Nekromanti [Fiasco] Apple Valley Columbine

[wilper]

I går spelade w176, Korpa, Enhörning, Gnomvid och jag Fiasco. Jag tror att play settet hette Fiasco High.

Jag gick in i spelet med en omgång i ryggen, jag har spelat Harry Potter play settet en gång. Den omgången var dålig, så jag hade inga större förhoppningar.

Setup kändes som om den drog ut väldigt på tiden, att välja element tog tid, men att diskutera ihop vad de faktiskt betydde tog ännu längre tid.

I slutändan blev rollerna två tvillingsystrar, en homosexuell kille vid namn Jesus som var med i den högerkristna föreningen på skolan och två losers som hade ett synthband vid namn Apple Valley Columbine. (En referens till den tragiska skolskjutningen några år tidigare.)

--

När vi packade ihop nästan fem timmar senare var jag rätt nöjd faktiskt. Vi hade haft hyffsat trevligt när spelet väl kom igång. Men det kändes inte som att elementen vi genererat i början hade så jättestor inverkan på det som faktiskt blev bra. På det hela taget kändes det som att spelet inte bidrog så mycket alls till det som blivit bra. Och historien hade inte speciellt mycket Coen-känsla heller tycker jag, det var snarare ett direkt-till-DVD-drama i skolmiljö.

Jag hade trevligt, men jag undrar hur mycket av det som spelet som sådant stod för. Just nu känns det som att vi lika gärna hade kunnat friforma hela rasket och fått något som var bättre eller lika bra.

Har någon mer på forumet liknande erfarenheter av Fiasco?

Har vi valt dåliga play sets? Vilket borde man välja för att få den "riktiga" Fiascoupplevelsen?

 

[GnomviD]

Det var ett kul pass! Det var inte superfantastiskt, men det var rätt trevligt; sådär mysig lördagsunderhållning. Höjdpunkten, från min synvinkel, var hur uppfuckad relation som Richie hade med sina föräldrar, och hur de tog hand om mig. Riktigt fett.

Vad gäller systemet håller jag väl med i kritiken. Problemet vi har är väl att Fiasco skapar ett stort fruitful void, som, kräver att spelarna är med på färg och har delade förväntningar för att det ska bli fruitful, och inte bara ett void. Det ger för lite, helt enkelt.

(Att det inte blev så mycket Coen i vårt spel är att Fiasco High är skrivet för de mjuka tabellerna, som vi spelade, och då förvandlar spelet från "Coen till John Hughes", säger Companion. Passande att vi nämnde Breakfast Club.)

Vi borde spela Ganster London nån gång. Det är ett fantastiskt bra playset, som nästan automagiskt generar mörk jäkla Snatch-gangsters. Red Front har jag haft kul med, men då var humorn nattsvart. Touring Rock Band är fruktransvärt kul, men det är ju mer Spinal Tap är Fargo. Regina's Wedding spelade jag ett skitbra pass på GothCon förra året, men jag vet inte om det var spelarna eller playsettet; jag har dock för mig att Debbie har spelat det flera gånger och gillar det.