Nekromanti Figurspelet

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag var inne i en spelaffär i Lund under mellandagarna och borsett ifrån att jag nästan blev bländad av de glänsande latexvapnen så var jag en hårsmån ifrån att köpa på mig lite DoD-figurer. Men sedan kom jag på att jag egentligen inte har någon att vare sig spela eller byta med här i Linköping. :gremfrown:

Vad kan ni säga för att mata min lilla apa? Det omöjligt vara så kul att spela som det verkar. :gremsmile:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
köpa på mig lite DoD-figurer
Alltså, ibland framstår du verkligen som en skånsk gåsfarmare... Ska det vara så svårt att skilja på DoD och DnD?

Nå, tja, nu tänker jag kapa tråden och berätta om hur det gick i fredags när vi (jag, Vitulv, Dante och Chrull) verkligen testade vad spelet gick för. Vi spelade det nämligen på fyra pers samtidigt.

Eftersom jag är helt on topic så är det här i forumets intresse, även om jag förstås väljer att ha en intern vinkling.

Vitulv och jag har sedan tidigare varit överrens om att kartmattan och de små kartbrickorna man får i startern inte riktigt kommer till sin rätt när man spelar på två pers. De flesta strider sker mitt ute på grottgolvet och specialplattornas specialregler märks knappt. Nu när vi spelade på fyra pers så blev det betydligt mer action på själva rumsbrickorna, och eftersom man var tvungen att ta hänsyn till projektilvapen från alla håll så blev det också viktigare att ställa sig i skydd på strategiska vis.

Vitulv ställde upp med några otäcka fulingar specialiserade på avstånds- och rygghuggattacker. Av rädsla för den skickligaste härföraren runt bordet så satte han sig så långt ifrån mig som möjligt, och valde också som ett tydligt tecken på hans lågpannade feghet att ställa sig närmast Chrull, som tidigare aldrig spelat spelet. Chrull i sin tur hade fått låna en armé av Vitulv, ett band av mörka drows och bestar som Vitulv förmodligen valde just för att de är så svårspelade. Även om vi alla kände våra nackhår resa sig när den otäcka Drider Sorcerern började ta sina första knattrande spindelsteg på stengolvet, så gissade vi att den förmodligen skulle komma till korta i Chrulls oerfarna händer, eftersom Vitulv befann sig så nära i partiets inledning. Det skulle dock visa sig att vår skinnskallige värds lömska plan kom att ge ett helt annat resultat än vad någon av oss väntat sig...

Dante hade på grund av olyckliga omständigheter inte kunnat ställa upp med sina egna figurer. Även han fick låna pjäser från Vitulvs rika arkiv, och trots att han nästan fick tag i den kohort som han hade förberett sig på att leda i striden, så märktes det tydligt att han inte riktigt hade tankarna med sig under partiet, men att han ändå utefter omständigheterna presterade över förväntan. Längst fram i hans otäcka gäng av okristliga vidunder så slingrade sig en skrämmande serpent; en Yuan-Ti, den största och otäckaste pjäsen på bordet.

Jag själv, slutligen, ställde upp med min trio av, vid det här laget, erfarna kämpar. Månalven Lara i täten har ännu inte blivit besegrad i någon enda strid(!), och hennes följeslagare; genasin Raïon och den Xephiska Soulknifen Nimric, höll modet uppe trots att de var kraftigt numerärt underlägsna samtliga av deras motståndare.

När man spelar på fyra personer så blir det omedelbart så att man parvis på kortsidorna fokuserar på varandra. Det är inte riktigt så enkelt, förvisso, utan vi kunde se hur Vitulv positionerade en ranger i stridens inledning som besköt mig och Dante, och om bara rumsbrickorna hade varit utplacerade på andra vis så hade förmodligen också Drider Sorcerern kunnat blästra ligthning bolts ända bort till hjärtat av Dantes armé. Risings tappra trio beslöt sig omedelbart för att rusa rakt in i hjärtat av Dantes armé, och lyckades snabbt attackera Yuan-Ti'n med alla tre hjältar, på sådant vis att den stora ormbesten lyckades blockera för sina vänner att ge den assistans. Det var ett taktiskt snilledrag av den skarpsinnige Rising som kom att tidigt desarmera Dantes möjligheter att själv ta kommando i sammandrabbningen. Som ett tecken på hans okuvliga kämpaglöd kom han ändå att nedgöra både genasin och soulknifen, men så fort som den undersköna Lara hade dräpt ormbesten så föll också dennes monstruösa medhjälpare såsom blodiga käglor, en efter en, på det kalla stengolvet.

Chrull å andra sidan imponerade mot den slemma Vitulv, trots alla fula trick denne tagit i bruk för att skaffa sig ett osportsligt övertag. Drider Sorcerern manövrerades skickligt av den talangfulle Chrull, och trots att både Mad Slashern och Abyssal Mawen; två viktiga, men ack så ömtåliga, strategiska pjäser, kunde nedgöras av den betydligt erfarnare Vitulv, så uträttade Chrull det ena spelmekaniska stordådet efter det andra och kom att hålla jämna steg med den uppblåste vardagsrumsbarbaren på andra sidan av bordet.

När den undersköna Lara hade torkat av det giftiga blodet från Dantes ansamling ohyggliga knytt från bladet på sitt magiska svärd, så rusade hon med beundransvärt mod rakt in i striden på grottans bortre kortsida. Då tycktes faktiskt Chrull ha tagit kontroll över striden; han hade både en drowtrollkarl och den fasansfulla Drider Sorcerern på sin sida, medan Vitulv blott stod med en ynklig bågskytt under sitt beskydd. Eftersom Lara hatar Driders mer än något annat så gjorde hon snabbt upp med den otäcka spindelstyggelsen. Det dröjde inte länge innan den striden gick såsom den alltid gått tidigare, och man kunde riktigt känna skräcken och hopplösheten som rådde runt bordet när alvdrottningen sedan fortsatte att inte bara döda Drowen, utan också Vitulvs fega bågskytt som satt och gömde sig och letade efter en möjlighet att vända läget till sin fördel utan att anstränga sig mer än nödvändigt. Den här gången kom den fega lömskheten att bestraffa sig, och man kan väl se utgången efter denna sista sammandrabbning såsom talande för spelets egna kvaliteter: Den som spelar lika hjältemodigt och ärofullt som jag gjorde; han belönas med både poäng och en trevlig spelupplevelse. Men om man spelar som Vitulv... tja, då går det också därefter. Därför är det förklarligt att han sparkade ut mig ur dörren innan jag ens hann protestera att mina gubbar var kvar i lägenheten (eller tja, jag kom inte på det förrän jag var ute ur porten, men då hade jag redan börjat luta neråt mot odenplan, så jag fann det bäst att fortsätta vingla i den riktningen och låta Vitulv fuskträna mot mina gubbar i hopp om att han någon gång kommer kunna vinna mot mig).

Vad kan jag då säga om detta miniatyrspel? Jo, det är rätt dyrt att skaffa sig tillräckligt med gubbar för att man ska kunna spela med många olika arméer som alla är starka och intressanta att spela med. Så om man vill få ekonomi i sitt spelande så gäller det framförallt att man har någon att byta pjäser med.

Det är schysst att spela på två pers. Alltså, verkligen schysst. Men det här med fyra pers - det var det grymmaste. Jag mådde som en prins under hela partiet. Så se till att skaffa fyra polare som du kan spela med, det är då spelet verkligen kommer till sin rätt.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,058
Jag märker att Rising försöker sig på lite psykologisk krigföring i sin nya roll som härförare. Det är sorgligt tydligt hur oerfaren han är även inom denna viktiga del av krigets konst. Nå, låt mig nu förtälja sanningen bakom torsdagens batalj. Eller åtminstone korrigera förljugna delar av vicekorpral Johan Risings missuppfattningar och lögner.

Rising väljer helt uppenbart att bortse från upprinnelsen till bataljen då vi två möttes på lika villkor och enligt spelets regler. Rising ställde upp ett överoptat gäng kaotiskt onda figurer med fuskgubben Gnoll Sergeant i spetsen. Själv valde jag att möta honom med min stridstränade och väldrillade enhet av laglydigt goda hjältar. Mialee fick däremot byta plats med en Hill Dwarf för att jag inte skulle spräcka 100-poängsgränsen.

Det finns inte så mycket att säga om den matchen mer än att Rising fick se sitt fuskgäng uppspöat, förnedrat och skickat till de sälla jaktmarkerna. Observera också att denna match skedde i nyktert tillstånd, såsom spelet bör bedrivas.

Efter ett tag anlände mina goda vänner Chrull och Dante. Jag tyckte givetvis att en sällskaplig match oss fyra emellan vore trevligt.

Och här sker det första misstaget från min sida. Av någon outgrundlig anledning misstar jag Risings lömskhet för vänskap och låter honom servera oss alla starksprit. I efterhand har jag förstått att han blandade Gin och Tonic till oss hederliga gamers medan han själv endast drack tonic med is. "Jag kan blanda drinkarna"... Jojo! Jag förstår nog vad som försigick ute i köket när ingen såg på. Det jag trodde skulle bli en trevlig match i vänskapens tecken förvandlades sakta men säkert till en orgie i lögner, makthunger och svek.

Nåja, dags att välja warbands. Dante (som visst hade med sig flertalet av sina gubbar) satte upp en ganska klen samling figurer med en enda farlig gubbe - en Yuan-Ti Abomination. Till Dantes försvar bör tilläggas att han saknade sina tuffaste miniatyrer efter ett litet missförstånd mellan honom och hans söner.


Eftersom Chrull inte spelat förut valde jag att låna ut mitt kraftfullaste warband till honom. Med Drider Sorcerer och några Drow skulle han kunna sätta upp en ordentlig match och jag visste sedan tidigare att Rising fruktade just detta gäng. Jag såg ett styng av besvikelse i Risings ögon. Han hade såklart sett fram emot att få förnedra en nybörjare men insåg nu att hans illvilliga plan välts omkull genom Vitulvs givmildhet.

På grund av att Dante saknade figurer och att Chrull inte spelat D&D-minis förut valde jag själv att spela med handikapp. Jag plockade ut en samling gubbar som inte var speltestade och bakom vilka det inte fanns någon egentlig tanke. Här ska spelas på skoj, tänkte jag, och roligt är det inte för mina vänner om jag genom snille och erfarenhet är överlägsen spelet igenom.

Och i denna sekund kommer dolkstöten. Johan Rising presenterar ett warband som jag många gånger mött förut. Ett fuskgäng med obalanserade gubbar vilka Rising spelat med flera gånger förut och arbetat fram en ohederlig och buggsökande taktik. I denna sekund insåg jag vad som höll på att hända - Rising hade gått in i en vänskapsmatch rustad för regelvidrig, hänsynslös och oförlåtande strid.

Mitt sinne förmörkades när sveket för mig blev en verklighet. Skall här protesteras? minns jag att jag tänkte, nej, min motståndare må vara ryggradslös, men att genom klagan och tandagnislan låta hans oförrätter fläcka min officerheder? Icke!

Och så började matchen. Tappert stred jag med mina närapå slumpmässigt utvalda miniatyrer. Men när striden var över låg de fällda i grottan. Fällda av väl ledda motståndare ur Chrulls superduperwarband. Men också fällda av giftigt tal och svekfulla handlingar från en ärelös halvman.

Men i de mörkaste stunder finns också medgångar. Rusdrucken av oförtjänt stolthet sviktade Risings omdöme och i de rykande ruinerna efter striden lämnade han sina fusksoldater bakom sig. Enligt fastställda och ratificierade konventioner är de nu krigsfångar. Jag behandlar de väl, gentleman och officer som jag är, men deras härförares svek har de blivit varse. Först när Johan Rising kan fångas in och åtalas i krigsdomstol för sina brott mot krigsetiken skall de släppas fria.

---

Och Walium. Jag är ledsen för att jag sabbar din tråd med krönikor över icke glömda oförätter.

D&D-miniatures är svinkul. Jag har ingen annan erfarenhet av andra miniatyrspel än Mage Knight och jämfört med det vinner D&D-minis alla kategorier. Det är enkelt, snabbspelat och helt sjukt vanebildande. D&D-minis är ett spel som t.o.m. är kul när man inte har någon att spela med. Att sitta och komponera warbands och speltesta dem är perfekt kvällsnöje.

Att spela en mot en är hur kul som helst och att spela fyra stycken är till och med ännu roligare.

Eftersom stor del av spelets underhållningsvärde ligger i att komponera warbands så får man nog räkna med att lägga ut lite pengar. Jag skulle tippa på att du klarar dig rätt fint i början med en starter och två boosters (199 kr + 129 kr + 129 kr) men du kommer ganska snart vilja ha fler boosters. Är du beredd att lägga en tusenlapp på spelet så har du definitivt en rolig samling figurer som du kan spela med.

Om man dessutom spelar rollspelet så är figurerna trevliga att ha med. Av alla rollspel jag känner till så är nog D&D det som får ut allra mest av att spelas med miniatyrer. Dessutom så går det inte att spela figurspelet utan att omedvetet börja rollspela. Men det är väl ett handikapp som är ganska angenämt? :gremsmile:

- Vulf
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,633
Location
Fallen Umber
Jag har blivit rätt sugen på att testa spelet efter allt snack om det på forumet, så åtminstone en starter kan jag väl tänka mig att investera i. (Problemet är bara att jag tänkte likadant om Magic för sisådär tio år sedan...)


/Dimfrost
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Problemet är bara att jag tänkte likadant om Magic för sisådär tio år sedan..."

Du är med andra ord den perfekta motspelaren, en lättlurad sucker utan motståndskraft. :gremsmile:

Vi kanske skulle slå ihop våra fattiga och lappade påsar och ta kontroll över Linköpingsscenen för D&D-figuer (observera Rising) innan de andra förlorarna hänger på. Först är störst! :gremcool:
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Du är inte ensam, om att ha blivit sugen på det efter allt snack. Och du har t o m sluppit forumfikan där folk sitter och öppnar sina blisterpacks och snackar taktiker, etc.

Eftersom jag dessutom fått upp ögonen för figurspel relativt nyligen så... tja... Menmen, då skulle jag ju faktiskt vara tvungen att ha pengar, samt tvinga någon annan stackars forumit att spela mot mig. :gremtongue:

/Mask - undrar varför han bryr sig om att signera sina meddelanden... jag menar... fattar inte folk?
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,633
Location
Fallen Umber
Låter som en bra idé. Är det någon som vet var det är billigast att beställa en starter ifrån? Om jag minns rätt så finns det inga D&D-minis på Tradition i Linköping, så postorder känns som en nödvändighet. :gremfrown:


/Dimfrost
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Äh, jag svarar på mig själv...(Ot)

Om jag, teoretiskt sett, upptäckt att jag fått 550 kronor löst den här månaden, och jag, teoretiskt sett, skulle köpa några minifigurer, skulle någon teroetiskt trevlig stockholmsmänniska kunna tänka sig att spela med mig. I teorin?
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,964
Location
Stockholm
Jamen, självklart! …

Huruvida jag är trevlig eller ej får du avgöra själv, men jag krossar gärna ditt säkerligen patetiska warband vid tillfälle. :gremsmile:
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Woppi!

...Nu måste jag bara se till att få lite filurer tillgängliga. Eftersom att jag kommit på att jag tydligen kan göra nästan lika snygga modeller som vissa av GW sunkigare saker så behöver jag ju inte slänga iväg mer pengar än nödvändigt på DET lilla nöjet. Hade det inte varit för forumsölen hade jag nog spenderat de 250 kronorna omedelbums, men som det ser ut nu får jag avvakta till den 22a :gremsmile:
 
Top