Filmer du blev skrämd av...

[Rickard]

A Tale of Two Sisters. Utöver att vara...

Så fort någon börjar prata koreanska filmer så spetsar jag öronen. Ska jaga rätt på filmen.

 

[Rymdhamster]

"Det våras för galningarna" gav mig mardrömmar. Jag var alldeles för ung för att se den. Som vuxen är det en kul komedi, men som barn som inte sett någon av de rysare som parodiserades var det en jätteläskig film om folk som hölls inlåsta och torterades, och elaka mördare. Faktum är att scenen med bilradion fortfarande känns väldigt olustig.

Några år senare såg jag "Night of the living dead". Jag var ensam hemma. Såg den från början till slut. Sen konstaterade att jag inte skulle sova något den natten, utan gick runt och kollade att alla fönster och dörrar var stängda och låsta och sen satt jag framför TVn och vågade knappt blinka.

Lustigt nog, när solen gick upp dagen efter försvann all rädsla och jag kunde gå raka vägen till sängs.

Det finns säker andra filmer som också skrämt mig, men det är de två som står ut så här när jag tänker tillbaka.

 

[luddwig]

"Det våras för galningarna"

Jag såg den i helgen för första gången på många, många år. Tyckte att den hade åldrats med oväntad värdighet, som komedi då, inte som skräckfilm.

 

[Poromaa]

Så fort någon börjar prata koreanska filmer så spetsar jag öronen. Ska jaga rätt på filmen.

Roligt, hoppas den faller dig i smaken. Även om den där skräckfyllda känslan inte riktigt infunnit sig när jag sett om filmen i hemmiljö tillhör den absolut mina favoriter från 00-talet.

 

[Khan]

Den som kommer närmast klassisk skräckfilm är väl Blair Witch Project. Jag såg den när jag var i tidiga tonåren, ensam hemma på landet (c:a kilometern till närmsta granne), och mörkt överallt när stormen piskade äppelträdets grenar mot vägg och fönster där jag satt i TV-rummet. Precis rätt stämning. Som aktiv friluftsmänniska, både i scouterna och i Friluftsfrämjandet, identifierade jag mig totalt med huvudrollerna när de gick vilse i skogen och inte hittade hem. Häxan, mördaren, myten de försökte bygga och allt annat sket jag i. Men den ångest och utsatthet som filmen till största delen består av var rätt in i nerverna för mig. Jag kunde inte sova förrän familjen kom hem.

Annars blir jag extremt sällan skrämd av skräckfilm. Däremot har jag blivit ohyggligt obehaglig till mods och rädd för varenda skugga i veckor efteråt av Eraserhead och Irréversible. Väldigt skilda filmer, men båda visar upp en så brutalt nattsvart värld, den ena klädd i absurd drömlogik, den andra i icke-realistisk hyperrealism. Båda är filmer jag älskar, men aldrig vill se om. Känner du någon gång att du mår lite för bra kan jag varmt rekommendera dem. Se dem samma kväll om du verkligen vill helgardera dig för att nås av serotonin i flera dagar.

 

[Daniel]

... Blair Witch Project. ... Som aktiv friluftsmänniska, både i scouterna och i Friluftsfrämjandet, identifierade jag mig totalt med huvudrollerna när de gick vilse i skogen och inte hittade hem.

Jag gick i mellanstadiet när den kom, och var aktiv i Friluftsfrämjandet. Jag såg inte filmen förrän många år senare, men vi gick på nattvandring det året och en annan jämnårig unge hade sett filmen och återberättade den för oss andra medan vi traskade fram genom skogsnatten. Det var en effektiv spökhistoria.

 

[Ymir]

Ja, den är det! Jaha den visades på festivalen 2015, jag minns det som mycket längre sedan.

Okej! Sedd! Den plötsliga vändningen till Wolf Creek-style backpacker-tortyrporr är inte så konstig egentligen, om man släpper idén att filmen handlar om nånting och snarare fokuserar på regissörens överdrivna bruk av osubtil och stundtals starkt hippie-influerad symbolik. Som jag uppfattar det syftar praktiskt taget varenda scen till att symbolera samhällets inneboende ondska och de två förrymda ungdomarnas rebelliska oförstördhet, och detta kulminerar då, i filmskaparens ögon åtminstone, naturligt i en scen där killen blir dränkt i vildsvinsblod, pissad på och utsatt för rysk roulette, medan tjejen blir misshandlad och våldtagen i en grop...

Jag ger den 2 stjärnor av 5, för jag är trots allt en liten kantbaron, och nån cred ska den ha för att den vågade, men den är så klumpigt berättad, och symboliken nästan cringeworthy banal.

 

[dancodan]

Serbian movie

Den filmen var jag tvungen att sluta kolla på. För mycket våldtäkt av barn för min smak.
Trots att jag älskar att bli provocerade så är jag inte en person som kan titta på när man våldtar skrikande spädbarn, även om jag vet att det bara är film. Den filmen kanske inte borde bli rekommenderad på detta forum.

 

[Johan K]

Den som kommer närmast klassisk skräckfilm är väl Blair Witch Project. Jag såg den när jag var i tidiga tonåren, ensam hemma på landet (c:a kilometern till närmsta granne), och mörkt överallt när stormen piskade äppelträdets grenar mot vägg och fönster där jag satt i TV-rummet. Precis rätt stämning. Som aktiv friluftsmänniska, både i scouterna och i Friluftsfrämjandet, identifierade jag mig totalt med huvudrollerna när de gick vilse i skogen och inte hittade hem. Häxan, mördaren, myten de försökte bygga och allt annat sket jag i. Men den ångest och utsatthet som filmen till största delen består av var rätt in i nerverna för mig. Jag kunde inte sova förrän familjen kom hem.

Är också aktiv inom Främjandet & kan totalt rellatera till att det gick in i nerverna i mig att vara sådär vilsen. Kan ibland fortfarande rysningar när jag tänker på dena film & är ute i skogen med främjandet.. =)

 

[Franz]

Franska nya skräckvågen har en del obehagliga filmer, framförallt Martyrs och Inside. Tycker dock inte de är särskilt bra, tar i lite för mycket från tårna, men de fick mig ändå att må dåligt.

Tycker det är läskigt med filmer där nära och kära beter sig på ett sätt de inte borde och i den genren är The Shining svårslagen.

I stand alone är en fruktansvärt hemsk film om en slaktare som har ett incestiöst förhållande till sin dotter. En av de hemskaste och jobbigaste filmerna jag sett!

Svinet från 1974 är en belgisk svartvit artsy film som handlar om en bonde som begår tidelag med sin gris och får muterade kultingar. Hemsk att se!

Det finns vissa scener i kortfilmen Den Andalusiska hunden som får det att krypa i mig.

 

[IcarusDream]

När jag var 4-5 nån gång var jag ensam hemma en kväll, TVn stod på i vardagsrummet. Då visades Alien, dum som jag var satt jag och började kolla en bit in, fram tills scenen där Lambert blir dödad och Ripley hittar hennes kropp. Det skrämde livet ur mig och jag det var nog långt in i tonåren inna jag vågade se en riktig skräckfilm igen.

 

[Christoffer]

The descent. Klaustrofobi!

Så jävla rädd jag blev för denna! Mycket pga grund av:

Spoiler

Jag trodde jag bara skulle se en jäkla katastroffilm. Att det skulle vara så att de skulle möta något i grottorna var en total och isande otäck överraskning.

 

[Dr_Dängrot]

Den filmen var jag tvungen att sluta kolla på. För mycket våldtäkt av barn för min smak.
Trots att jag älskar att bli provocerade så är jag inte en person som kan titta på när man våldtar skrikande spädbarn, även om jag vet att det bara är film. Den filmen kanske inte borde bli rekommenderad på detta forum.

Jag har inte rekommenderat den utan bara sagt att jag blev illamående och fick en jävla obehagskänsla av den. Jag trodde syftet med tråden var att namnge filmer som vi blivit skrämda eller illa till mods av och inte att dessa filmer skulle tas som rekommendationer av övriga i tråden så därför nämnde jag filmen , om syftet vart ett annat så missförstod jag syftet med tråden .