Nekromanti Filosofin i SF-spel

[Saxifrage]

Fasen, det är dött härinne. Lika bra att kasta upp (ULRIK!) en generell fundering.

Det sägs ju ofta att SF-litteratur skiljer sig från fantasy främst för att SF har en tradition av allegoriskt filosofi och samhällskritik; dvs att det rent tekniska och futuristiska i historierna oftast får bilda fond för berättelsens djupare innebörd. Även om det kanske inte alltid stämmer så kan man fundera på hur mycket av denna tradition som hängt med i SF-spelen? Mitt intryck är att SF-lir oftast fokuserar på teknik, tuffa vapen och spännande miljöer, man gör alltså tekniken och miljön till ett självändamål på ett sätt som inte förekommer i SF-litteraturen. Särskilt tydligt verkar det vara i Cyperpunk-spel, men motsvarande gäller sannolikt även för andra hard-SF-miljöer. Det är naturligtvis inget fel med det, men det kan ju vara kul att fundera på om det finns SF-spel som i genrens anda fokuserar mer på saker som politik, interaktion och samhällsfrågor? Ni som spelar SF, har ni kört några kampanjer med andra huvudinslag än rymdskeppsjakter, strider och tuff teknik? Och hur funkade det?

 

[Krille]

"Även om det kanske inte alltid stämmer så kan man fundera på hur mycket av denna tradition som hängt med i SF-spelen?"

Problemet med kontemplativa SF-rollspel är att rollspelsregler inte är kontemplativa. I grunden handlar de om att dyrka upp dörrar och slå ihjäl goblins, och hur kontemplativt är det egentligen? Rollspelsmediet passar av tradition (och regelkonservatism) bäst in på space opera, inte "fin" SF.

Det närmaste "fin" SF jag kan komma på är nog Tellus från Västerås Stift.

 

[Gurgeh]

Det enda SF-spel jag spelat i någon större omfattning är Mutant, och det har sällan lett till några djuplodande filosofiska resonemang. Den typ av science fiction som förekommer i rollspel (till exempel Mutant och Star Wars) har ofta berättarmässigt större likheter med fantasy. Med det menar jag att tonvikten är lagd på äventyr snarare än filosofi eller "what if"-resonemang och då blir det spännande miljöer, balla vapen och rymdskeppsstrider. I ett spel som Star Trek eller Babylon 5 skulle det vara mer naturligt att lägga in filosofiska eller moraliska frågeställningar, precis som i de tillhörande tv-serierna, men dessa spel har jag inte spelat. Tyvärr har jag inte testat det, men jag är absolut inte främmande för det.

/tobias

 

[Storuggla]

Bra fråga. På rak arm... Nej. Jag har lirat deckare i MC, men det är ju inte något filosofiskt tankeväckande precis. De spel jag misstänker skulle skapa flest sådarna situationer är dock GURPS Transhuman Space, där man måste klura ut vad som är en människa – är en uppgraderad människa en männsika? En klon? En SAI (Sentinent AI) som har precis samma tankebanor och utvecklingsgrad som en homo sapiens, men huserar i ett datorchip på ditt smalben? Är det moraliskt försvarbart att utnyttja framklonade och modifierade livsformer hursomhelst (jag tänker mest på de kloner/livsformer som beskrivs som inriktade mot "pleasure")?
Det andra är Skymningshem Andra Imperiet. Fast där är tankenötterna mer i stil med "Tror du hon har behå på sig?"


Storuggla, vill prova TS någon gång

 

[Rising]

Yeah, Neotech i mina händer är ett utpräglat konsumtionssamhällskritiskt spel. Folk skiter i allting utom att tillfredsställa drifter som påtvingats dem av företagsjättar. Det är viktigare att följa senaste säsongen av Happy Happy Family, samla alla Jellyheads som man får med i sexpack Wango Sugar, skaffa alla vitvaror som krävs för att få ett kök man inte behöver skämmas för och uppleva det senaste som hänt inom kräkpornografin, än att följa med i världsläget och bry sig om viktiga saker.

Stämningen jag eftersträvar är lite som den som Rorschack uttrycker i Watchmen: "Världen är en rabiessmittad hund. Kan jag inte göra annat än att torka fradgan från dess käftar?" Alltså, rollpersonerna klarar äventyr, spöar badguys och gör vad de måste göra, osv, men de märker att något är allvarligt fel i världen, och det problemet kan de inte göra något åt.

Jag gillar också att måla upp nyliberala helvetesvärldar (finns det några andra sorter?), just eftersom de är så bedrägligt förföriska (precis som alla världsbilder där man själv slipper ta ansvar för dem som blir straffknullade för ens egen njutnings skull).

---

I friformsscenarier har jag experimenterat mest med övervakningssmhällen och hiveminds. Inte direkt några djärva ämnen att filosofera kring, men det funkar. Vid några tillfällen har jag lekt med "idealsamhällen", typ teknokratier och liknande som sett bra ut på papperet, men som sedan har förfallit och blivit häftiga och småkluriga platser att äventyra i. Särskilt om man under äventyrets gång närmar sig insikten om vad som egentligen saknades i samhället, på vilken punkt det egentligen brast.

Många spelare vill ta en diskussion om sådana saker, i min grupp finns det många som inte håller med mig. Jag tycker att dessa diskussioner skall tas efter äventyret, och då är jag mycket villig att både lyssna på kritik och försvara min syn på saken. Men under äventyrets lopp så bör inte spelaren och spelledaren diskutera rollspelsvärlden, det är min filosofi.

 

[Guest]

Jo jag tror nog att det flesta spelen har åtminstone lite samhällskritik inbyggt, men när spelarna ser t.ex. neotech offensiv så tror de oftare att det är ren vapen fetchism än att det skulle kunna var någon del av samhällskritik i det hela, så jag tror att om spelarna var lite mera suscepta* för konceptet så skulle det nog funka.
Men det är bara hur jag upplevt det.

*suscept=motaglig

 

[Wilmer]

Re: Filosofin i SF-spel [OT]

Asimovs stiftelseböcker innehåller många filosofiska frågeställningar (som de flesta SF-romaner skrivna på 40-talet).
Finns något rollspel baserat på det? Annars skulle det vara väldigt lätt att göra ett då de flesta människor där verkar vara handlingsförlamade konspiratörer. Och då alla strålvapen är inställda på instagibb.

 

[Storuggla]

Re: Filosofin i SF-spel [OT]

Asimovs stiftelseböcker innehåller många filosofiska frågeställningar (som de flesta SF-romaner skrivna på 40-talet)."

Nej.

Annars skulle det vara väldigt lätt att göra ett då de flesta människor där verkar vara handlingsförlamade konspiratörer."

Paranoia?


Storuggla, säkerhetsnivå grön

 

[Gordeg]

Kanske kan man hitta lite samhällskritik i Shadowruns värld om man vill. Ytterst tveksamt om det kan kallas hard-SF dock...

I SR har de globala storföretagen blivit mäktigare än vilken regering som helst i världen. Man behöver inte direkt spräcka hjärnan av ansträngning för att dra en parallell till dagens kritik mot den företagsstyrda globaliseringen. Kritiken används visserligen ibland bara som ursäkt för att kasta gatsten, men det finns en poäng också. Storföretagen har ett övertag mot regeringar i tredje världen redan idag och samhällstrukturen i SR är en möjlig framtid om det tillåts spåra ur.

Minus en och annan orch med avsågat hagelgevär.

Gordeg

 

[Krille]

Re: Filosofin i SF-spel [OT]

Traveller var inspirerat av Stiftelsetrilogin.

 

[chrull]

Lite blandade funderingar.

Jag tror faktiskt att sci-fi inte alls är det som lämpar sig bäst som samhällskritik bland rollspelen. det är för mycket snask ivägen liksom.

I sin litterära form kommer väl samhällskritiken i SF från att det var okej att kritisera samhället där, för att det inte lika tydligt märktes när man gjorde det till science fiction? När vi rollspelar behöver vi inte dölja vår samhällskritik. Storebror kommer inte att ta dina kampanjanteckningar ifrån dig och du kommer inte hamna som straffarbetare på bonnierkoncernens tryckeri i Akalla om du presenterar idéer som inte stämmer överens med vår nuvarande lagstiftning i ditt äventyr.

Och därför är SF mest idag ett sätt att flyga rymdskepp och jaga aliens i tuffa kläder. Vilket trots allt är vad de flesta rollspelare vill göra när de rollspelar. Uppleva spännande historier i häftiga miljöer alltså. Eskapism är för de flesta av oss kärnan i hobbyn. Varför ska man då bryta mot det helt med samhälls- och samtids-kritik?
Alla aliens och rymdskepp finns ju precis i närheten.

Det blir nog lättare om man placerar spelandet i en mycket mer familjär miljö. Mindre fluff i vägen då.

Samtidigt kan man ju göra det väldigt enkelt för sig i SF, men risken är ju att det blir för enkelt. En planet med gröna och röda rymdemän, där de röda förtrycker de gröna och ser ner på dem. (populärmusiksreferens, 1p).

Men vinner man något på det?

chrull

 

[Troberg]

Re: Lite blandade funderingar.

I sin litterära form kommer väl samhällskritiken i SF från att det var okej att kritisera samhället där, för att det inte lika tydligt märktes när man gjorde det till science fiction?

Till viss del, men framför allt är det att man kan renodla problemet så att det man vill visa tydligt syns. Det gäller förresten inte bara samhällskritik, det kan vara olika filosofiska / etiska spörsmål eller frågor kring olika fenomen.

 

[Nightowl]

Re: Lite blandade funderingar.

Håller med Troberg; ett vanligt sätt är att dra ut ett problem in absurdum. I "Venus är vår" av Fredrik Pohl och C.M. Kornbluth är samhället perhört nedlusat med reklam; reklammakarna irriterar sig över att man inte får projicera reklambudskap direkt på näthinnan, så de får ta till andra metoder. I Midas' Värld av samma författare är konsumtionssamhället drivet så långt att rika människor betalar för att slippa ha en massa prylar.

Det är inte nödvändigtvis så att Pohl tror att de *faktiska* problemen någonsin kommer att uppstå eller kan uppstå; det är mera för att vissa på problemen i den normala skala de faktiskt finns.

Erik

 

[Saxifrage]

Re: Lite blandade funderingar.

Kanske mer intressant tycker jag är att "maskera" problem eller frågeställningar på ett sätt som gör att den underliggande meningen inte blir tydlig förrän efter ett tag. På så vis kan man undvika att folk reflexmässigt slår ifrån sig argumentation och istället visar sig ta ställning på ett sätt de själva inte hade väntat sig. Alltså ett sätt att renodla filosofiska och moraliska dilemman för att komma åt kärnan i diskussionen utan att lägga på några politiska "filter". Jag kan inte komma på några bra exempel just nu, men förhoppningsvis förstår ni vad jag menar.

 

[Wilmer]

Re: Filosofin i SF-spel [OT]

Nej.

Jo! Om man anser spekulationer om samhällsutvecklingen som filosofi. Som att binda en nation till sig (förslava) med hjälp av högteknologiska hushållsprodukter.