Tror inte att jag faktiskt kommer att göra något av det här, men jag tänkte ändå att det var en sådan kul idé att jag ville dela med mig av den till mina bröder. Det är så politiskt korrekt och snuttegulligt att Diddi och Björn måtte rotera i sina gravar (nå, de är väl döda inombords, i alla fall?).
Spelet går till som följer:
Spelare ett berättar om en person som han verkligen ogillar. Det kan vara någon han känner, eller bara någon som skrek åt honom i matkön i fredags. Han beskriver vad det är hos denna person som är så osympatiskt. När han har berättat klart lämnar han rummet. De andra spelarnas uppgift är nu att konstruera en situation där personens agerande är förståeligt. De diskuterar en stund och tar på sig olika roller i den här personens närhet. En är SL.
Spelare ett kommer nu tillbaka, och spelar sig själv, rent personlighetsmässigt. Han reagerar som han själv gör (ärlighet gäller här!), men han befinner sig i en helt annan situation. Det här inkluderar inte bara den tillfälliga situationen, utan även hans generella levnadssituation. De andra spelarna spelar nu ut sitt scenario, vilket förhoppningsvis ger spelare ett en ökad förståelse för den andra människan. Det avslutas med den situation som spelaren berättade om, fast beskriven från den andre personens synvinkel. Spelaren måste nu reagera på situationen, och tänka sig in i hur han skall reagera. Sedan gör man om proceduren med spelare två, och så vidare.
Till exempel: En snubbe i matkön kom och trängde sig förbi mig. Vilket svin! De andra spelarna fabulerar ihop en situation där snubben har otroligt bråttom, eftersom hans fru håller på att föda barn. Han måste köpa litet godis åt henne (hon älskar snickers) och komma dit så snart som möjligt. Utanför står dessutom taxin och väntar, med taxametern tickande. Han måste hinna ut så snabbt som möjligt, för snart har han ju en till mun att mätta, och hans jobb ger honom inte så mycket pengar. Eller nå't. Dessutom är han stum, så han kan inte be om ursäkt eller förklara situationen. När spelaren kommer tillbaka hoppar de direkt in i historien. Hans hustru ringer på mobilen. Hon är på väg att föda barn! Kan han köpa med något gott och komma omedelbums? Spelaren börjar att svara, men SL meddelar att han är stum. Han måste teckna framför kameramobilen. Och så vidare.
Som sagt, det här är inte alls genomtänkt. Bara en kul idé jag ville berätta om. Det är antagligen inte ens så skoj att spela. Man kanske kan marknadsföra den till flummiga självhjälpsprogram?
Spelet går till som följer:
Spelare ett berättar om en person som han verkligen ogillar. Det kan vara någon han känner, eller bara någon som skrek åt honom i matkön i fredags. Han beskriver vad det är hos denna person som är så osympatiskt. När han har berättat klart lämnar han rummet. De andra spelarnas uppgift är nu att konstruera en situation där personens agerande är förståeligt. De diskuterar en stund och tar på sig olika roller i den här personens närhet. En är SL.
Spelare ett kommer nu tillbaka, och spelar sig själv, rent personlighetsmässigt. Han reagerar som han själv gör (ärlighet gäller här!), men han befinner sig i en helt annan situation. Det här inkluderar inte bara den tillfälliga situationen, utan även hans generella levnadssituation. De andra spelarna spelar nu ut sitt scenario, vilket förhoppningsvis ger spelare ett en ökad förståelse för den andra människan. Det avslutas med den situation som spelaren berättade om, fast beskriven från den andre personens synvinkel. Spelaren måste nu reagera på situationen, och tänka sig in i hur han skall reagera. Sedan gör man om proceduren med spelare två, och så vidare.
Till exempel: En snubbe i matkön kom och trängde sig förbi mig. Vilket svin! De andra spelarna fabulerar ihop en situation där snubben har otroligt bråttom, eftersom hans fru håller på att föda barn. Han måste köpa litet godis åt henne (hon älskar snickers) och komma dit så snart som möjligt. Utanför står dessutom taxin och väntar, med taxametern tickande. Han måste hinna ut så snabbt som möjligt, för snart har han ju en till mun att mätta, och hans jobb ger honom inte så mycket pengar. Eller nå't. Dessutom är han stum, så han kan inte be om ursäkt eller förklara situationen. När spelaren kommer tillbaka hoppar de direkt in i historien. Hans hustru ringer på mobilen. Hon är på väg att föda barn! Kan han köpa med något gott och komma omedelbums? Spelaren börjar att svara, men SL meddelar att han är stum. Han måste teckna framför kameramobilen. Och så vidare.
Som sagt, det här är inte alls genomtänkt. Bara en kul idé jag ville berätta om. Det är antagligen inte ens så skoj att spela. Man kanske kan marknadsföra den till flummiga självhjälpsprogram?
