Nekromanti Flashbacks

[Basenanji]

Jag tror mig ha kommit på en bra idé.

Jag tänkte ha med en slp som spelarna känner sedan tidigare. Tanken är dock att de inte minns honom så tydligt. Alltså kommer de från början ha mindre kunskap om slp:n.
Typ:

"Mårten var en trevlig men blyg kille som gick i din parallellklass på gymnasiet. Han hoppade av i tvåan, du minns inte varför."

Men vartefter spelet fortgår minns de slp:n bättre och bättre, varpå jag förser spelarna med info i form av små korta berättelser som ska likna flashbacks.
Typ:

"Du minns helt plötsligt att du någon gång såg Mårten i duschen efter gympan. Han fick en utskällning av läraren. Bråket handlade om något trivialt, som att han vägrade duscha."

Men! Grejjen är att spelarna ska få olika flashbacks och så många att de kanske inte redogör för varje. En del kommer ju vara grymt triviala och egentligen inte innehålla någon viktig info öht.
Typ:
"Mårten gick i samma franskagrupp som Louise, den snyggaste tjejen på skolan."

Och en del kommer ligga väldigt nära en viktig händelse.
Typ:

"En gång gick du tillbaka till omklädningsrummet för att hämta något du glömt. I duschen stod Mårten, ensam. Hans rygg var fullkomligt söndertrasad av stora klösmärken och han grät tyst som om han inte ville att det skulle höras."

Givetvis kommer de misstänksamma spelarna ana vilka ledtrådar som är viktiga och vilka som är oviktiga, men på samma sätt som minnet kan spela en spratt så tänkte jag distortera hågkomsterna så att en del kanske bara låter skumma för att de är suddiga minnen. Mina exempel ovan är dessutom skrivna så att ni ska förstå upplägget, i första hand.

---

Allt det där ska hända parallellt med att spelet fortgår. Tanken är att det kommer fördjupa spelet mellan spelare och spelledarpersoner.

På eller av? Bra eller dåligt?

/Basenanji

 

[Havoc]

På/Bra!

Den tar jag nog och snor rakt av till min egen katalog av stämningsbyggande tekniker

 

[Isletbranch]

Jag bara utvecklar lite tankar jag fick...

En eller alla RP:na får flashbacks, (kanske bäst om bara en får det). Det är samma flashbacks som du beskriver och handlar om en kille som i sin barndom råkar illa ut.

Anta att RP1 får flashbacks som handlar om SLP eller RP2, om RP1 konfronterar de gamla minnena så kommer SLP/RP2 inte komma ihåg något alls och agerar lyckligt/mentalt stabilt. Det är i själva verket så att RP1 får flashback på sina egna förträngda minnen och projicerar (överför) dom på alla/någon annan.

Och så kan man ju lägga in inkonsekventa flashbacks som tex en minne som är knytet till en plats (tex stugan uppe bland bergen) och den enda personen som varit där är RP1 alltså måste det vara hans egna minnen, muhaha.

En jobbig sak med detta uplägg är att mycket fokus blir på en rollperson så man måste hitta på något för att aktivera resten av gruppen på ett bra sätt.
En sak jag gör fel ibland är att jag låter alla RP:na kör lite sitt eget race inom gruppen. typ alla ska lösa en gemensam uppgift men på vägen till slutet så är dom rätt isolerade med sina egna mörka hemligheter och agerar enligt egen agenda istället för att sammarbeta.

 

[cogitare]

Låter som en cool idé. Om än väldigt jobbig och omständig att förbereda och implementera. Men har du tid, energi och fantasi så tror jag det kan bli jäkligt bra!

C.

 

[Rising]

Ett konventsäventyr jag skrivit handlade om fyra personer som överlevt en busskrasch i typ alperna, där de alla vaknar med minnesförlust i spelets inledning. Jag gav dem inte ens några rollformulär. De fick själva hitta på hur de skulle vara.

Nå, vid olika tillfällen fick de flashbacks som handlade om deras tidigare liv (rätt korta textbitar, ungefär en tredjedels A4), och på nätterna gav jag dem längre papper (hela A4or) med drömmar.

Drömmarna var bättre på sätt och vis, för de berättade om sånt som personerna själva inte hade upplevt, och kunde i många fall vara mer berättande, men problemet med dem var att de var starkt symboliska och kryptiska. Spelarna behövde tala med varandra för att kunna lägga det pussel som krävdes för att de skulle förstå drömmarnas fulla innebörd.

Jag har lirat med liknande trix flera gånger, men just det här äventyret körde jag med fyra spelgrupper, så jag har lärt mig mest av det här äventyret. Jag hade ungefär 5-6 flashbacks per person (några personer fick en extra flashback, har jag för mig) och så 2 drömmar per person. Det blev en massa papper, det! Här är mina tips/erfarenheter:

Flashbacksen var det bra längd på (tre på en A4, typ), men drömmarna var i det längsta laget.

Ge spelarna flashbacks samtidigt så att de alla får ta den lilla paus de behöver för att läsa och smälta meddelandet gemensamt. Låt också alla få ungefär lika långa/korta meddelanden samtidigt.

Börja med rätt kryptiska, mångtydiga meddelanden, och se till att det kommer tydligare och mer beskrivande minnen i slutet av äventyret. Öka också korsberoendet, så att vissa personer får veta sån't som kan hjälpa andra att förstå vad de minns.

Förvänta dig inte att spelarna kommer berätta om vad de minns i första taget, dock. Många spelare sluter sig och bevarar sina minnen som hemligheter istället.

Vänta tills alla har läst färdigt. I en av mina grupper tog en spelare betydligt längre tid på sig än övriga. Inte pga lässvårigheter, dock, utan för att han verkligen ville förstå meddelandena och även kunna lägga detaljer på minnet. Vi avbröt allt spel och höll inte på något vis och distraherade honom, exempelvis genom att smutta på ens dricka eller irriterande hostningar.

Markera flashbacksen med koder! Jag skrev M1, M2, M3, S1, S2 osv på mina papper, där bokstaven stod för personen i fråga och siffran (förstås) visade på i vilken ordning de skulle ges till spelarna. Av någon anledning klippte jag bort dessa koder innan jag gav dem till spelarna, typ för att jag trodde att det skulle ge dem någon ledtråd de egentligen inte skulle vara säkra på (typ, jag tror jag ville att de skulle misstänka att jag i själva verket tog flashbacks på måfå och gav dem till spelarna, eller något i den stilen). Det är nog overdoing. Markera tydligt. Jag råkade inte ge någon spelare någon annan rollpersons lapp i det äventyret, men jag har gjort det vid ett annat tillfälle.

Ge inte spelarna några flashbacks när de är mitt uppe i spännande, stressade situationer, utan se till att de får dem i de lite mer uppbyggliga partierna.

När spelet är slut, låt gärna spelarna få titta på sina lappar igen (och de andras lappar), och förklara vad som egentligen menats med dem (om du nu inte lirar en kampanj där lite frågetecken bara kan vara stämningsfullt!) I alla mina spelgrupper hade iaf någon/några gravt missuppfattat en hel del av plotten och tyckte att genomläsningen ökade hans helhetsbehållning av rollspelsupplevelsen. Jag trodde det skulle förta stämningen, men de gillade det.

 

[Basenanji]

Ah, nu minns jag!

Det där har jag ju läst förut. Hmm, aldrig är man först med något.

Det jag funderar på är hur man kan förhindra att det blir så att spelaran direkt förmedlar vad de kommer ihåg.

Mina spelare är nog i första hand "poblemlösare" snarare än "karaktärsrollskådespelare".

Kanske just genom korsberoenden som får stå mot varandra- att någon minns något som någon annan minns annorlunda?

/Basenanji

 

[hraufnir]

Det där funkar ju bra i och med tidigare liv, drömmar som ger vidare intriger, allt sånt som kommer långt ifrån och långt bort men dyker upp på arkaiska vis inom någon... Att ha förberett noga och kunna dela ut allt sådär. Jag vet själv att det blir som sämst om jag inte har skrivit sådana snuttar i förväg utan måste hitta på dem under äventyret...

 

[Pom]

Låter kul och genomtänkt. Själv har jag bara använt flashbacks vid enstaka tillfällen, även om jag upprepade gånger lovat mig själv att vara mycket flitigare med dem eftersom jag tycker det verkar så användbart.

En sak vill jag invända mot:

Givetvis kommer de misstänksamma spelarna ana vilka ledtrådar som är viktiga och vilka som är oviktiga

Det tror jag inte är någon större risk. Min erfarenhet är att varje SL (inkl jag själv förstås) alltid överskattar sin förmåga att subtilt hinta om saker till spelarna. Som spelare missförstår man, missar, glömmer, övertolkar och är nonchalant när man borde vara paranoid och tvärtom. Så för skräckspel tror jag definitivt du kan köra som du beskrev.