Thomas Allvin
Veteran
- Joined
- 8 Dec 2000
- Messages
- 24
Tänkte tipsa om Patrick Süskinds roman ”Parfymen” (Das Parfum), eftersom ett avsnitt i boken fick mig att tänka på Gondica. Berättelsen utspelar sig i 1700-talets Frankrike, och en av bifigurerna – markis de la Taillade-Espinasse – arbetar på en teori om sambandet mellan jordnärhet och ”vitalkraft”. Hans tes gick ut på att liv endast kan utvecklas på ett visst avstånd från jorden, eftersom jorden utströmmar en rötgas, ”fluidum letale”, som förlamar vitalkrafterna i allt levande och så småningom orsakar deras död. Därför strävar alla levande varelser efter att avlägsna sig från jorden, och växer därför bort från den. Därför bär de också sina mest värdefulla delar åt himlen till (sädets ax, plantans blomma, människans huvud). När markisen träffar bokens huvudperson har denna levt sju år i en grotta under marken, och ser därför ganska medtagen ut. Markisen är övertygad om att personens tillstånd beror just på exponeringen för fluidum letale i grottan, och börjar därför bota honom enligt denna teori. Patienten får sitta i en ”vitalluftsventilationsapparat” som genom en suganordning tillför honom luft från högre höjder, och får äta ”jordfjärn” mat som duvbuljong, lärkpastej, bröd av högväxande vetesorter m.m. På så sätt drivs jordfluidet ut och ersätts av vitalfluidum. Hur det går tänker jag inte avslöja, men boken är mycket bra och väl värd att läsa oavsett om man är intresserad av Gondica eller ej. Jag kan hur som helst se framför mig hur jordfluidumteorin förfäktas av någon polyhistor vid akademin i Tekeburg.
