Re: Recept på varvalross
Jag kan förstå dig. Vill man vara någotsånär konsekvent så kan de mer flippade var-raserna kännas fel. Jag skulle till exempel inte ha någonting emot ifall de stannade vid att göra endast däggdjur till möjliga var-djur. Är man ännu lite mera sträng när det gäller var-djurens mytologiska och, i litteraturen, främst gotiska härkomst är det
egentligen endast varulvarna som passar in. Men men, don efter person.
"... en sisådär 15 år av WoD:ande. Typ alla faktiskt. Men jag tycker att det blev lite överdrivet många var-varelser i gamla WoD (och ni verkar ha ökat det hela extra mycket). Och särskilt om man låter mytologiska varelser vara var:iga också (pun definately intended ) så blir listan av olika var-varelser diger." (min fetstil)
Det jag ska påpeka nu kan tänkas innebära en viss njutning för mig, eftersom jag bara spelat i WoD sedan, tja, september eller oktober förra året. Naturligtvis är så inte fallet
. Det är nämligen så att de var-raser jag räknade upp
visst finns inkorporerat i det gamla WoD (jag har sett dem på bild! Allihopa! Till och med draken!). Vi spelar nämligen
Kindred of the East, och där är de inte speciellt nogräknade med vad som kan räknas som var-varelser.
"Det jag verkligen inte tycker om är varhajar och ja, de flesta var-varelser med ett nautiskt tema. Det passar inte direkt in i min version av varulvar och WoD. Men åter igen så är det en personlig preferens."
Det är i deras mest nautiska form som jag tycker varhajarna varit ballast i. Enorma urtidshajar - exstremt kraftfulla och snabba. Hajen-filmerna och Deep Blue Sea får stå tillbaka, de blir då verkligen havets regenter. Däremot måste jag erkänna att det är blott om jag kisar som en hammarhaj med armar, ben
och stjärtfenor ser vidare coolt ut. I sin mänskliga form är de mest stora och dumma. Varvalrossen är fin eftersom formen passar spelledarpersonens personlighet och kroppsbyggnad så väl.
Vardraken i vår kampanj (som är en rollperson) är stor och blå med glittrande fjäll. Den har vingar men är annars av asiatiskt/kinesiskt snitt med en ormliknande kropp. Den åsamkar inte människor delirium, utan de som skådar honom blir istället fyllda av något slags extas eller upprymd hänryckning.
Skulle jag spelleda WoD skulle nog varkorpen vara en favorit - jag tror helt enkelt att man kan få honom ordentligt stämningsfull. Varhajarna skulle jag nog spara till äventyr till havs. Varkondoren skulle kunna vara ett halvt gudomligt, halvt mytologiskt väsen från sagorna i en inca-kampanj. Nåja, nu spinner jag snart vidare i all oändlighet.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="Svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
*host* Förövrigt borde givetvis vampyrer och annat, givet WoD-reglernas cineastiska drag, fara in och ut genom väggar, krossa bilar, överleva fall och skapa allmän förstörelse. Det krävs nog inte främst regler för det, utan att man tar det i beaktelse när man utvärderar tärningsslag narrativt (storytelling!) - det rör sig alltså snarare om ett rollspelsknep, ett sätt att spela på.