baron Max Durhal_UBBT
Warrior
...Tapio fann sig själv liggandes i ett mörkt rumm. Han mindes inte så mycket annat än att dvärgen Kherzam hade lyckats ta hand om hans arm. Rummet var rätt litet men han märkte i alla fall att rummet var i solid sten. Nu kom en dvärg in i rummet, klädd i gråvita kläder och Tapio förstod att det var ett medikus. När han såg att Tapio var vaken så erbjöd han mat men bad honom också att sova lite till. Det gjorde Tapio.
De Galt och Zander hade följt efter den lilla dvärgvakten. Tydligen var han en sorts ung spring pojke åt den otroligt hätske Roghanväktaren där ute i hallen. De kom till slut fram till en dörr där det stod några oläsbara runor. Precis då hörde de fotsteg efter sig. Det var Kherzam-den ödmjuke. De förstod inte varför han kallades så då han helt sonika hade försökt bryta nacken av en liten gurd på¨vägen till dvärgafästet. I och för sig av ätten Frakk men... Sättet han hade gjrt det på var rätt så hemskt. Nåja, det var ju i alla fall tiraker de var här för att diskutera.
Den kortväxte tittade på de med sina gnistrande ögon. Han såg ut som att han hade råkat i slagsmål, men varken De Galt eller Zander trodde det var tänkbart.
Kherzam harsplade ur sig på sin barska ashariska: Rådet har gett mig sju timmar att bevisa att det finns en tiraktrupp i Khazimberghen, annars så kommer de låta de marschera till Talon!
De Galt, den väldige och muntre Zorianriddaren, stirrade på honom med allvarlig blick. Då måste du göra det!
Ja, sa Kherzam, men jag vill att du ska följa mig. Du Zander, kan besöka Tapio. Mitt och De Galts besök får vänta så länge. Följden av detta blev att Zander besökte Tapio och att De Galt och Zander begav sig iväg.
Kherzam och De Galt tog sig igenom stadens torg och stånd för att sig gå på den ganska lnga vägen ifrån fortet. Till slut kom de till en glänta där de kunde bege sig ut i Khazim bergen. Vädret var hårt i dessa trakter just nu och de hade en hård uppgift framför sig. Utan att säga ett ord sprang de ut i vildmarken och försvann...
Det som hände här var att RP Zander besökte Tapio och Tapio hämtade igen sina smärtekryss. Han sov dock i ca 42 timmar. RP Kherzam och SLP De Galt begav sig iväg för att speja på en möljig Tirakisk hord.
De hade gått i flera timmar, men deras arbetsuppgift hade inte avklarats än. Ingen av de skulle ge vika förrän de hade sett beviset på att bestar höll på att bege sig mot Talon. Kherzam gick uppför berget en aning snabbare än De Galt. Det var vid toppen av den lilla bergskullen som han såg det. Han såg den massiva horden!
De Galt kom upp och såg undrande på sin arbetspartner när han stirrade som han gjorde. Då såg även han alla de monsater som samlats bland bergen. Det var inte vid Kiaz som var den största samlingen av Tiraker, utan det var ca 400 tiraker sammanlagt som höll på att göra en attack mot Talon. Hur kunde de ha klarat av det? Vi måste varna fortet, vår tid är snart ute. Dvärgen hade rätt, ty snart var monstren utom räckhåll för alla Zarakhs ttunnlar, och hur skulle Talons öde då bli?
Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.
De Galt och Zander hade följt efter den lilla dvärgvakten. Tydligen var han en sorts ung spring pojke åt den otroligt hätske Roghanväktaren där ute i hallen. De kom till slut fram till en dörr där det stod några oläsbara runor. Precis då hörde de fotsteg efter sig. Det var Kherzam-den ödmjuke. De förstod inte varför han kallades så då han helt sonika hade försökt bryta nacken av en liten gurd på¨vägen till dvärgafästet. I och för sig av ätten Frakk men... Sättet han hade gjrt det på var rätt så hemskt. Nåja, det var ju i alla fall tiraker de var här för att diskutera.
Den kortväxte tittade på de med sina gnistrande ögon. Han såg ut som att han hade råkat i slagsmål, men varken De Galt eller Zander trodde det var tänkbart.
Kherzam harsplade ur sig på sin barska ashariska: Rådet har gett mig sju timmar att bevisa att det finns en tiraktrupp i Khazimberghen, annars så kommer de låta de marschera till Talon!
De Galt, den väldige och muntre Zorianriddaren, stirrade på honom med allvarlig blick. Då måste du göra det!
Ja, sa Kherzam, men jag vill att du ska följa mig. Du Zander, kan besöka Tapio. Mitt och De Galts besök får vänta så länge. Följden av detta blev att Zander besökte Tapio och att De Galt och Zander begav sig iväg.
Kherzam och De Galt tog sig igenom stadens torg och stånd för att sig gå på den ganska lnga vägen ifrån fortet. Till slut kom de till en glänta där de kunde bege sig ut i Khazim bergen. Vädret var hårt i dessa trakter just nu och de hade en hård uppgift framför sig. Utan att säga ett ord sprang de ut i vildmarken och försvann...
Det som hände här var att RP Zander besökte Tapio och Tapio hämtade igen sina smärtekryss. Han sov dock i ca 42 timmar. RP Kherzam och SLP De Galt begav sig iväg för att speja på en möljig Tirakisk hord.
De hade gått i flera timmar, men deras arbetsuppgift hade inte avklarats än. Ingen av de skulle ge vika förrän de hade sett beviset på att bestar höll på att bege sig mot Talon. Kherzam gick uppför berget en aning snabbare än De Galt. Det var vid toppen av den lilla bergskullen som han såg det. Han såg den massiva horden!
De Galt kom upp och såg undrande på sin arbetspartner när han stirrade som han gjorde. Då såg även han alla de monsater som samlats bland bergen. Det var inte vid Kiaz som var den största samlingen av Tiraker, utan det var ca 400 tiraker sammanlagt som höll på att göra en attack mot Talon. Hur kunde de ha klarat av det? Vi måste varna fortet, vår tid är snart ute. Dvärgen hade rätt, ty snart var monstren utom räckhåll för alla Zarakhs ttunnlar, och hur skulle Talons öde då bli?
Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.
