Nekromanti Fråga om relationer i Noir

[Doctor_Hell]

har ägt Noir ett tag och vi testade att spela det för ett tag sedan med ett enligt mig ganska misslyckat resultat

Jag agerade förövrigt spelledare så det kan mycket väl ha berott på mig ....

men om man nu skall komma till pudelns kärna det som det uppstod problem ikring var karaktärernas relationer till olika berättar personer ...

dom var en äldre societets dam , en advokat , en skummis , en krigsveteran osv


ja nu kommer vi till dilemmat , nån karaktär var bästa vän med advokaten och en annan hatade honom intensivt för att han blåst karaktären på pengar ...

Någon hade familj och hade då valt att ha skummisen som sin bror ...

ja karaktärerna åker för att pressa skummisen på info vilket den ena karaktären som är hans bror inte tillåter och drar vapen mot dom övriga i gruppen inne på skummisens kontor ...

sen steg spänningarna inom gruppen och ingen litade riktigt på nån annan

och när dom kom till advokatens kontor så slutade det hela med en mexican stand off med advokaten och 2 av karaktärerna på den ena sidan och skummisen och 2 av karaktärerna på den andra ...

det kändes som det blev väldigt fail när folk valde sina relationer till berättarkaraktärerna

hur är det igentligen tänkt att man ska välja sina relationer så det funkar med övriga gruppen

 

[Big Marco]

Du upplever samma sak som jag - det blir oftast mycket mindre roligt att spela Noir om spelarna väljer samma berättarpersoner att ha relationer till. Jag brukar när jag leder Noir vara restriktiv till att låta huvudpersoner dela relationer. Självklart kan de känna varandras relationer som så, men poängen med relationer i Noir är inte "att man känner dem" utan att man har dem som en flagga där man säger att "jag vill att dessa relationer skall ha någon form av inverkan på den berättelsen vi skall spela, och hur min huvudperson utvecklas". När spelarna förstår detta brukar också valet av relationer bli skarpare och av högre kvalitet.

 

[Genesis]

Det känns för mig (som inte spelat Noir) att problemet ligger i förväntningar och relationer mellan rollpersonerna, snarare än i relationer mellan rollpersoner och SLP.

Jag tycker att scenariot du beskriver låter jättekul. Det här:

ja karaktärerna åker för att pressa skummisen på info vilket den ena karaktären som är hans bror inte tillåter och drar vapen mot dom övriga i gruppen inne på skummisens kontor ...

sen steg spänningarna inom gruppen och ingen litade riktigt på nån annan

och när dom kom till advokatens kontor så slutade det hela med en mexican stand off med advokaten och 2 av karaktärerna på den ena sidan och skummisen och 2 av karaktärerna på den andra ...

... låter ju helspännande. Om jag får gissa vad problemet var så var det att ni hade tänkt spela en kampanj och nu går inte det, eller? Om inte, vad är problemet?

Om ni nu ville spela en längre kampanj så känns det som att problemet låg i rollpersonernas relationer till varandra. Det verkas som att ingen hade några problem med att rikta en pistol mot de andra rollpersonerna, medan de tyckte att det inte gick för sig att rikta den mot deras relationer bland SLPerna. Om rollpersonerna hade jobbat lika hårt för att hålla sig på god fot med och skydda de andra rollpersonerna (kompisarna) så hade det istället blivit en intressant historia med kluvna lojaliteter och spänningar. Kanske hade en rollperson gått med på att arrestera skummisen, men sedan smugit iväg och hjälpt honom ur finkan, till exempel.