Re: det är ju bra
men är det inte så att man bara slår IM i början av striden och sedan fortsätter man i den ordningen (tror jag har läst det i boken).
Då uttryckte jag mig dåligt, det är sant att man inte bara gör det.
MEN
För den sakens skull betyder det inte att man tar ett steg tillbaka till utgångställningarna efter det att man har gjort sina slag (dvs var tionde sekund, i DoD6 alltså), det skulle varit ganska lustigt ifall om det hade varit på det viset.
Nej, DoD innehåller mer "realism" än så, det gäller bara att tolka alla slag på ett "realistiskt" vis.
Initiativet handlar om vem som agerar först bland alla inblandade (dvs inte bara den man är i strid med).
Mellan två stycken som slåss visar initiativet vem som hittar något ställe att attackera på först, den andre parerar och gör sina attacker utifrån den förstes attacker, den första parerar och sedan är det nytt initiativ. Just i detta ögonblick när de båda står knappt en halvmeter från varandra i lustiga ställningar och miner, fryses tiden. Nu har båda gjort sina slag och nu kollar man vem som börjar nästa runda, lite tärningsrassel och sedan startas det igen.
Den första kombatanten har i detta frysta ögonblick tänkte -"ohh fan, där kan jag ju slå den fule", medans den andre har tänkt i exakt samma ögonblick -"Hehe, han blottar ju hela sin rygg, nu skall han få".
Tärningsslagen har visat att det är den andre som får börja hugga mot den förste. Han slår, den första parerar, ger sina slag och den andre parerar igen, sedan fryser vi "spelet" igen, och finner att de båda står så nära varandra att de kan kramas, med lustiga grimaser och utslagan hugg.
Nu tänker den första -"å fan, nu skall jag putta den jeveln", medans den andre tänker -"nu jevlar skall jag hugga huvudet av honom". Det visar sig (turligt nog för den första) att den första vinner initiativet och puttar den andre. Eftersom den andre nu ligger på marken, kan han inte hugga någons huvud utan ligger ned och undrar vad som hänt.
Nu fryses tiden igen! Med den första stånde med ett stort flin och sitt svärd i högsta hugg, och den andre på marken liggande på ruggen med en skräckslagen min.
Det visar sig att den andre vinner initiativet den här gången, i ren desperation stöter han sitt svärd mot den förstes mage, den första som här (kanske av överraskning, inte vet jag han misslyckades med sin parering i alla fall)
var helt inställd på att göra slut på den andre, för svärdet i magen, medans han fortfarande har sitt svärd över huvudet. Den första dör, och striden är slut.
Förstår du nu? Detta var bara ett exempel taget ur luften, men ungefär så här går det till. Var tionde sekund får man chansen att ändra taktik eller göra något annat som man inte gjorde den förra SR.
Sedan gäller det där med att man missar med sin parering eller attack, det är så mycket mer än att man missar vapnet med sitt eget vapen eller att man hugger till och missar helt den person som står en meter ifrån...
Men det tar vi i nästa inlägg ifall om du fortfarande tycker det är kul att diskutera... /images/icons/smile.gif
Stridsregler skall inte vara något hinder när man spelar, det skall vara ett hjälpmedel att beskriva vad som händer.
Tyngen är ju ingen nackdel ifall man orkar använda vapnet. Och en människa/varelse har ju sina begrännsingar i hur mycket kraft man kan lägga i ett slag och då går det ju att kompernsera med tyngd,, ifall man orkar hantera det
Det är just bland annat därför som tvåhandssvapnen har sådana höga styrkekrav, men det är inte den största anledningen, och det är det som jag försöker säga /images/icons/smile.gif
jonix.e@sweden.com
UIN: 104897134
men är det inte så att man bara slår IM i början av striden och sedan fortsätter man i den ordningen (tror jag har läst det i boken).
Då uttryckte jag mig dåligt, det är sant att man inte bara gör det.
MEN
För den sakens skull betyder det inte att man tar ett steg tillbaka till utgångställningarna efter det att man har gjort sina slag (dvs var tionde sekund, i DoD6 alltså), det skulle varit ganska lustigt ifall om det hade varit på det viset.
Nej, DoD innehåller mer "realism" än så, det gäller bara att tolka alla slag på ett "realistiskt" vis.
Initiativet handlar om vem som agerar först bland alla inblandade (dvs inte bara den man är i strid med).
Mellan två stycken som slåss visar initiativet vem som hittar något ställe att attackera på först, den andre parerar och gör sina attacker utifrån den förstes attacker, den första parerar och sedan är det nytt initiativ. Just i detta ögonblick när de båda står knappt en halvmeter från varandra i lustiga ställningar och miner, fryses tiden. Nu har båda gjort sina slag och nu kollar man vem som börjar nästa runda, lite tärningsrassel och sedan startas det igen.
Den första kombatanten har i detta frysta ögonblick tänkte -"ohh fan, där kan jag ju slå den fule", medans den andre har tänkt i exakt samma ögonblick -"Hehe, han blottar ju hela sin rygg, nu skall han få".
Tärningsslagen har visat att det är den andre som får börja hugga mot den förste. Han slår, den första parerar, ger sina slag och den andre parerar igen, sedan fryser vi "spelet" igen, och finner att de båda står så nära varandra att de kan kramas, med lustiga grimaser och utslagan hugg.
Nu tänker den första -"å fan, nu skall jag putta den jeveln", medans den andre tänker -"nu jevlar skall jag hugga huvudet av honom". Det visar sig (turligt nog för den första) att den första vinner initiativet och puttar den andre. Eftersom den andre nu ligger på marken, kan han inte hugga någons huvud utan ligger ned och undrar vad som hänt.
Nu fryses tiden igen! Med den första stånde med ett stort flin och sitt svärd i högsta hugg, och den andre på marken liggande på ruggen med en skräckslagen min.
Det visar sig att den andre vinner initiativet den här gången, i ren desperation stöter han sitt svärd mot den förstes mage, den första som här (kanske av överraskning, inte vet jag han misslyckades med sin parering i alla fall)
var helt inställd på att göra slut på den andre, för svärdet i magen, medans han fortfarande har sitt svärd över huvudet. Den första dör, och striden är slut.
Förstår du nu? Detta var bara ett exempel taget ur luften, men ungefär så här går det till. Var tionde sekund får man chansen att ändra taktik eller göra något annat som man inte gjorde den förra SR.
Sedan gäller det där med att man missar med sin parering eller attack, det är så mycket mer än att man missar vapnet med sitt eget vapen eller att man hugger till och missar helt den person som står en meter ifrån...
Men det tar vi i nästa inlägg ifall om du fortfarande tycker det är kul att diskutera... /images/icons/smile.gif
Stridsregler skall inte vara något hinder när man spelar, det skall vara ett hjälpmedel att beskriva vad som händer.
Tyngen är ju ingen nackdel ifall man orkar använda vapnet. Och en människa/varelse har ju sina begrännsingar i hur mycket kraft man kan lägga i ett slag och då går det ju att kompernsera med tyngd,, ifall man orkar hantera det
Det är just bland annat därför som tvåhandssvapnen har sådana höga styrkekrav, men det är inte den största anledningen, och det är det som jag försöker säga /images/icons/smile.gif
jonix.e@sweden.com
UIN: 104897134
