Nekromanti Fraggelrollspel - Speltråd

[Anchorman]

Fiffi

"Yra! Så här gör vi istället du slår på åttan och fyran spring fram och tillbaka så söår jag på ettan och tvåan."

Jag guppar bort och ställer mig mellan ettan och tvåan och slår på båda. Väntar mig att Yra ska göra detsamma.

 

[Cissi]

Yra

"Okej!"

Jag springer fram och börjar slå ömsom på den fjärde och den åttonde stalagmiten och Fiffi slår på ettan och tvåan. Tillslut har vi hittat ett tempo som gör att vi inte slår på dem samtidigt men i ett jämt flöde. 1, 2, 4, 8, 1, 2, 4, 8.

 

[Rymdhamster]

De fyra tonerna blandas och ekar fram och tillbaka men verkar mer eller mindra ta ut varandra. Den falska men dova ackord som uppstår resulterar inte i något annat än ett vagt illamående.

 

[Anchorman]

Fiffi

Det här pusslet var till och med klurigt för mig, jag som har svar på de flesta frågor. Jaja, vi måste arbeta systematiskt.

"Yra, slå på de stora kristallstenarna en efter en, låt det gå några sekunder mellan varje, sen slår du på de mellanstora på samma sätt."

[Behöver hjälp så slår vettslag för att se om jag märker något mönster. Slår t12: 1.... plus 4 i vett blir 5 då.]

 

[Cissi]

Yra

Jag gör som Fiffi säger. Jag fattar inte varför men jag gör det. Dansar runt mellan stalagmiterna och slåt på dem med min sten. En efter en.

 

[Rymdhamster]

Kan sägas att de små stalagmiterna är bara bara några fingerbreddar höga, de lite större kanske en hel handsbredd.

Fiffi:
Inget särskilt mönster uppenbarar sig för dig bara så där.

Yra:
Att slå på de små stalagmiterna resulterar inte i något annat än möjligen några sprickor här och där. De stora stalagmiternas klang sitter i rätt länge, men när du slagit på mer än en så blandas tonerna och börjar ta ut varandra. Ingen märkbar skillnad från tidigare försök.

 

[Cissi]

Yra

"Fiffi. Inget funkar! Vad ska vi göra nu?"

Jag sätter mig ned på marken och kastar min sten mot den närmsta stalagmiten.

 

[Anchorman]

Fiffi

Det är lika många mellanstora som kristallstalagmiter, kanske det kan vara något. Även jag sätter mig ner och drar en djup suck.

 

[Anchorman]

Fiffi

Efter en stunds funderade är det dags att prova lite saker, det verkar som om tonen hänger i sig ett tag så jag borde hinna runt och slå på dem.

Jag plockar upp min sten igen och slår på kristallerna i den här ordningen 4 8 7 2 1 6 5 3

 

[Cissi]

Yra

Jag tittar på växande fascination på Fiffi. Hon verkar ha kommit på nått. Vad ha hon kommit på? Eller så är hon tokig.

 

[Rymdhamster]

Tonerna från de olika stalagmiterna avlöser och förstärker nu varandra och vibrationerna i klippan allt mer för varje ny ton som frambringas. Vippstenen börjar vicka fram och tillbaka mer och mer och djupare och djupare.

Tillslut tippar den hela vägen åt ert hål och nuddar lätt vi klippavsattens tipp och verkar ligga kvar där för nu, medan tonerna ännu klingar. Ni kan nu utan problem ta er upp på vippstenen.

 

[Cissi]

Yra

Jag hoppar upp och ner och klappar i händerna och när vippstenen nuddar marken tar jag Fiffi i handen och drar snabbt men varsamt med mig henne upp på den stora stenen.

"Du är fantastisk, Fiffi! Kom nu! Kom nu!"

 

[Rymdhamster]

Vippstenen är lång och när ni knatat upp till dess mitt svänger den långsamt till jämviktsläget. När ni kikar över kanten kan ni se en liknande klippavsatts som den ni just lämnat på andra sidan grottsalen och vippstenen verkar nå den lika väl som den nådde den första avsatsen. Stenen verkar vara mycket välbalanserad och om ni fortsätter gå längst den kommer den sakta tippa ner åt andra hållet.

 

[Rymdhamster]

På den andra klippavsattsen öppnar en till gång upp sig och leder vidare genom berget.

 

[Anchorman]

Fiffi

Med hjärtat i halsgropen säger jag tyst.

"Ok Yra vi går sakta över..."

Försiktigt börjar jag gå.

 

[Rymdhamster]

Det är inge problem utan vippstenen svänger sakta och försiktigt över och låter er komma över till avsattsen på andra sidan salen.

Här fortsätter grottgången och ni hör musiken allt starkare nu.

 

[Cissi]

Yra

Jag rusar åstad redan innan vippstenen nuddat den andra klippan och hinner tio meter in i gången innan jag kommer ihåg Fiffi. Jag rusar tillbaka.

"Skynda dig! Fiffi, tutandet är ju där borta!"

Jag har redan glömt det stora hindret vi just övervunnit.

 

[Anchorman]

Fiffi

"Vänta här Yra jag smyger före och kollar."

[rullar 1 och 6]

 

[Cissi]

Yra

"Meeen! Tääänk om det är nått faaarligt! Då behöver du mig!"

Jag går försiktigt efter Fiffi, försöker smyga.


[slår en 4a]

 

[Rymdhamster]

Ni smyger er fram på jakt efter musikens ursprung när gången återigen öppnar upp sig till en stor sal, men den här är mycket mer överskådlig. I salens mitt reser sig fyra stora fraggelstatyer runt om kring ett litet, runt, stenlagt torg. På det lilla torget sitter fem fragglar med varsitt instrument. En av dem, som ni känner igen som Cantus, den kringvandrande barden, sitter och spelar på sin pipa: den musik som ledsagat er hit. På andra sidan salen kan ni se hur ytterligare en liten grottöppning verkar leda vidare ännu djupare in i dessa okända trakter.

Var och en av statyerna håller fram en skål mot mitten, och varje staty har ett eget attribut som är överdrivet. En har väldigt stora ögon, en har stora händer, en har en stor mun och en har stora öron.

Cantus avslutar sin melodi och tittar upp mot er där ni står i grottöppningen.

"Ah, välkomna. Bergets sång berättade för mig att ni var på väg. Jag är glad att ni lyckades ta er så här långt så fort. Vissa tar dagar och åter dagar på sig att ta sig över vippstenen. Men ni hittade melodin och spelade den. Nu står ni inför en ny utmaning. Från den här grottan finns det bara två vägar tillbaka till ert hem, en för barder och en för andra. Ni är inte barder så ni måste söka den andra vägen. I labyrinten på andra sidan den här salen (han pekar mot grottöppningen ni såg på andra sidan salen när ni kom in) kan ni hitta fyra nycklar som ni behöver för att öppna er väg hem. Men varje nyckel är kanske inte vad ni förväntar er. Den örte höre havets sång, den mynte smake dess kropp, den hänte rönte himlens form, den ögte skåde dess ljus. Det finns en sak jag kan göra för att hjälpa er i ert sökande. Vi kommer att sitta här och spela vår sång medan ni beger er in i labyrinten. Om ni lyssnar till melodin så kommer den alltid att leda er tillbaka hit. Den kommer även att hjälpa er orientera er där inne. Lycka till, unga fragglar."

Cantus och hans barder börjar spela en stämningsfull och taktfast melodi som trots att den ekar fram och tillbaka i salen är lätt att spåra till sin källa.