Först och främst var det där ett skitbra monster, precis så jävla konstig och ologisk som ett bra monster ska vara. Det hade nog passat perfekt för Uknown Armies, där saknas ordentliga monster. Faktum är att jag antagligen snor det och försöker pilla in det i min kampanj så snart som möjligt.
När det gäller fåglar håller jag helt med dig. Så här kommer lite tankar om hur äckliga jag tycker fåglar är. T.ex. finns det inget värre än äckliga duvor som äter pommes på McDonalds, feta, flottiga, fulla av bristsjukdomar och löss, buähh. Flygande råttor, fast dumma.
En annan äcklig fågel var en stor enögd kaja som häckade utanför min gymnasieskola. Den satt alltid på ett staket, precis i huvudhöjd, bara någon meter från en när man gick till bussen. När man passerade sträckte den ut vingarna och skrek hest åt en.
Sist men inte minst så kommer fågeln som antagligen är upphovet till mitt äckel inför fåglar.
Min mormors papegoja.
Jag tror att det var min morbror som köpte besten när han var sjöman och tog hem den till min mormors hus. Eftersom stora delar av huset stod tomt fick den en stor bur som stod i ett eget rum. Men redan efter några dagar hade den slitit sönder gallret till buren och härjade fritt i rummet. På kuppen lyckades den bryta bägge vingarna.
Eftersom min familj uppenbarligen inte har något emot rabies, fågellöss och salmonella avrättade de inte skrället, utan vingklippte den och lätt den hoppa runt i rummet.
Den hade härjat där i säkert tjugo år är när jag föddes.
Den levde på rester från min mormors bord och en och annan av hennes katter. Jag var alltid skiträdd för det jävla monstret. Den var säkert en meter hög, egentligen skulle den väl vara röd men den var nästintill grå och hade en stor näbb som hade gjort djupa hack i dörren till rummet.
Kruxet var att min mormor envisades med att ha sin läskback i papegojrummet, och därför tvingades man att konfrontera fågelfan med jämna mellanrum. När man öppnade dörren satt den uppe på sin bur som en galen tyrann. Först var den tyst och stirrade bara på en med galna ljusblå, nästan vita ögon. Det var när man böjde sig ner för att ta läsken som den gjorde sitt utfall.
Den hoppade ner mot en med vingarna utbredda och skrikande för full näbb som en ful, arg och sjukligt äcklig Hacke Hackspett. Men eftersom den inte kunde flyga drösade den dock bara rätt ner i golvet med en jävla skräll. Och medan man panikslaget flydde med sin hallonsoda så började den att kravla efter en med vingarna släpandes i golvet och kraxade otäcka förbannelser efter en.
Min morbror var den enda som hyste några som helst positiva känslor inför styggelsen. När han kom på besök gick han alltid in i rummet och lät djuret hoppa upp på hans axel. Ingen såg detta som modigt, endast dumt och rätt äckligt eftersom fågeln stank av kadaver. I vilket fall satt den där, hänförd av den stora världen utanför dess nerskitna kungarike. Min morbror gick runt med den i huvudet medans den kraxade högt och sorgset och vingarna hängde ner som en mantel över min morbros rygg. Till slut tröttnade den och bet tag i min morbrors kind och han fick springa och slänga in den på rummet med blod forsande nerför kinden.
Detta upprepades varje gång min morbror var på besök.
Till slut tröttnade väl han till och med på det och beslöt sig för att ge bort den till ett zoo. Sist jag hörde så lever den i all välmåga på Kolmården eller nåt. Det har till och med kommit fram att den har ett kön. Jag tror det är en hane.
Enligt min morbror är den minst åttio år gammal, och den visar inga tecken på att trilla av pinn.
Men det kvittar hur långt bort de flyttar den, den kommer alltid vänta på mig, en meter från drickabacken. Och en dag kommer den ha tillräckligt med lyftkraft för att landa på min rygg, bita sig fast i persikoköttet i min pojknacke och flyga iväg med mig...
En annan äcklig fågelrelaterad sak jag svamlat om är den
här.
Men nu när jag läser om den ser jag hur mycket stavfel och konstigheter där är i den. Så låt bli att läsa den är ni snälla.
