Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
I spelet jag jobbar på (högmagisk men förhållandevis "realistisk"* fantasy, om det gör någon skillnad) har jag sedan länge vacklat fram och tillbaka kring användandet av fria/spelardefinierade egenskaper. För tillfället befinner jag mig vid ett bräckligt "ja", men det finns ett flertal argument både för och emot. Det som talar för att använda dem är de självklara fördelarna -- egenskaper som enklare reflekterar vad spelaren vill att rollpersonens grej ska vara, lätt att knyta till konceptet, och så vidare. Vad som talar mot dem är att de tycks svårare och svårare att integrera med resten av systemet ju gedignare regelsystem man vill ha -- om jag till exempel vill ha ett system för talanger/feats/stunts (vilket jag vill) känns det som om jag kan göra mer med fasta egenskaper. Likaså förtar ett system där bakgrunden avgör vilka egenskaper man har (där jag fortfarande är obestämd) det mesta som är bra med fria egenskaper -- de är ju inte "fria" längre.
Fate har ju en form av kompromiss med sina spelardefinierade aspekter och fasta färdigheter, men den specifika lösningen känns mindre lockande av den anledningen att jag tycker poängekonomier är rätt tråkiga. Har ni beskrivningar av andra lösningar? Tankar kring ämnet i stort?
*Varmed jag menar en värld som reagerar hyfsat konsekvent på de företeelser reglerna beskriver och så långt det går försöker ta hänsyn till saker i stil med ekonomi och sociologi.
Fate har ju en form av kompromiss med sina spelardefinierade aspekter och fasta färdigheter, men den specifika lösningen känns mindre lockande av den anledningen att jag tycker poängekonomier är rätt tråkiga. Har ni beskrivningar av andra lösningar? Tankar kring ämnet i stort?
*Varmed jag menar en värld som reagerar hyfsat konsekvent på de företeelser reglerna beskriver och så långt det går försöker ta hänsyn till saker i stil med ekonomi och sociologi.