Nekromanti Fria Ligan släpper Alien: The Roleplaying Game

[entomophobiac]

Men det kan vara en funktion av att äventyren ifråga hade för låga MP-kostnader för att ställa till problem.

Min erfarenhet från vår Coriolis-kampanj är att MP tappar relevans ganska fort och mest bara blir en hög bortglömda pluppar till slut. Kan absolut ha med spelledarstil att göra, men det känns alltid som att de regeltekniska saker du kan göra med dem är saker en SL kan göra i alla fall, helt utan poäng, och att poängen därför är en onödig mekanik. Coriolis saknar därför det som gör att Å0 och Ur varselklotet funkar så bra, tycker jag.

Med det sagt så tycker jag Alien låter mer som en produkt inriktad mot one-shots eller mindre kampanjer, och det gör mig rätt nyfiken på hela konceptet. För jag tycker Fria Ligans system passar väldigt bra till lättsamt snabbt spel och att det först är när det försöker vara "crunchigt" som det knakar i fogarna.

Mitt problem är nog att settingen är en smula förutsägbar. Den titulära varelsen är liksom i fokus och jag är osäker på om världen har tillräckligt annat material för att hålla. Funkar spelet om du tar bort xenomorphs, eller blir den då bara en till generisk scifi-setting fast med lite mörkare bilder och mer bakelit?

 

[Minimoni]

Hoppas att världen är mer utbyggd än ”spökhus i rymden”. Jag vill ha Engineers, Predators, Colonial marines och en gedigen världsbeskrivning. Det skulle vara som rollspels-julafton för mig.

Fria Ligans regler är säkert helt ok men jag brukar alltid husregla och köper mer spel för setting. Finns självklart undantag men jag är inget fan av tärningar med symboler och liknande på, jag gillar vanliga tärningar med siffror.

 

[Staffan]

Min erfarenhet från vår Coriolis-kampanj är att MP tappar relevans ganska fort och mest bara blir en hög bortglömda pluppar till slut. Kan absolut ha med spelledarstil att göra, men det känns alltid som att de regeltekniska saker du kan göra med dem är saker en SL kan göra i alla fall, helt utan poäng, och att poängen därför är en onödig mekanik. Coriolis saknar därför det som gör att Å0 och Ur varselklotet funkar så bra, tycker jag.

Det är ju en stilfråga. Själv skulle jag säga att om spelet har en funktion för att låta SL jävlas* med rollpersonerna för poäng så bör inte SL kunna jävlas med rollpersonerna utan att spendera poäng - för då blir poängen, som du säger, meningslösa. I Star Trek Adventures, som har en liknande mekanik, så är det explicit att när en scen väl är etablerad så får inte SL ändra den utan att det antingen sker via en NPC eller genom att SL spenderar Threat. Det är väl sällan så att man har brist på Threat där, men rätt använt så skapar det en länk mellan att spelarna gör saker som generar Threat och att saker faktiskt händer. Om spelarna använder ett potentiellt dödligt vapen så får SL Threat, som hen kanske använder på att låta NPC:erna kalla på förstärkningar.

Mitt problem med Coriolis är dels att 1 MP för bön är för beräkneligt, och dels att kostnaden för att jävlas är för låg för att vara relevant. När vi spelade Det Döende Skeppet så hade jag MP så jag kunde gödsla med dem. En idé för att lösa den första punkten skulle ju kunna vara att gå tillbaka till år 0: istället för att bön ger SL 1 MP per automatik så skulle det kunna ge 1 MP per etta. Då blir det lite risktagande igen. För att lösa den andra punkten skulle det nog bara behövas lite omkalibrering.

* För ett någorlunda vänligt värde på "jävlas".

 

[Staffan]

Fria Ligans regler är säkert helt ok men jag brukar alltid husregla och köper mer spel för setting. Finns självklart undantag men jag är inget fan av tärningar med symboler och liknande på, jag gillar vanliga tärningar med siffror.

Symbolerna i M0 är ju i grunden bara pedagogiska. Mekaniskt handlar det om att slå sexor och undvika ettor - det är bara att sexorna och ettorna har symboler på sig som gör dem tydligare. Det är inte som i Star Wars där symbolerna dyker upp lite hur som helst, och tärningarna inte alls går att använda som "vanliga" tärningar (därmed inget illa sagt om Star Wars - det är ett av mina favoritsystem).

 

[Minimoni]

Symbolerna i M0 är ju i grunden bara pedagogiska. Mekaniskt handlar det om att slå sexor och undvika ettor - det är bara att sexorna och ettorna har symboler på sig som gör dem tydligare. Det är inte som i Star Wars där symbolerna dyker upp lite hur som helst, och tärningarna inte alls går att använda som "vanliga" tärningar (därmed inget illa sagt om Star Wars - det är ett av mina favoritsystem).

Mjo, jag vet. Har allt till MÅ0 så jag vet att radioaktivitet-symbolen och ”biohazard-symbolen” också kan användas som siffror så visst... Det är ingen stor grej men jag gillar helt enkelt ”vanliga” tärningar med siffror och endast siffror. Sen går MÅ0-reglerna ändå bort för mig då jag inte tycker de passar min spelstil, men det är ju en rent subjektiv åsikt och inget som säger att reglerna inte passar andra perfekt.

Som sagt, kommer köpa spelet för settingen skull och inte reglerna. Detta är dock mer regel än undantag när det gäller vilka rollspel jag köper.

 

[Bifur]

Om man bara kollar på filmerna så skiljer de sig rätt markant i stämning. Sedan finns väl en del seriealbum, tvspel och liknande, alla med lite olika ton och känsla.

Har inget koll på dessa grejer men sett dem nämnas nu några gånger. I vilken riktning expanderar de spelvärlden, om de nu gör det?

 

[Paal]

Jag älskar verkligen Alien-filmerna. Framförallt de tre första.

Ändå blir jag bara försiktigt intresserad. Jag tror det beror på att Coriolis ligger för nära tematiskt. Det är ju inte så svårt att se Alien-inflytandet i det spelet. Jag är lite rädd att detta betyder att Coriolis (som behandlats lite styvmoderligt redan tidigare) kommer att tyna bort efter den andra delen i kampanjen.

Jag hoppas det särskiljer sig genom att det blir betydligt mer hard sci-fi och en mer utvecklad och anpassad ÅrNollMotor (jag gillar Coriolisvarianten förutom mörkerpoängen). Samt att världen i Alien-universat expanderas och blir tillräckligt mångfacetterad.

Ligan är ju duktiga på det de gör och med Järnringarna är de ännu bättre (blir detta första ordentliga samarbetet?) så detta kan bli riktigt bra. Vågar dock inte hoppas för mycket förrän vi vet mer.

 

[krank]

Har inget koll på dessa grejer men sett dem nämnas nu några gånger. I vilken riktning expanderar de spelvärlden, om de nu gör det?

Dark Horse-serierna är ju mer att betrakta som en separat tidslinje, men de behandlar i varje fall vad som händer när xenomorferna når jorden. De expanderar en hel del i riktning "konstig kosmisk metaplot" kring alienmorsan, med typ

Spoiler

telepatiska krafter som når över halva galaxen och så. Sedan drar de också in blåhudingarna, men i deras tappning så finns det eventuellt bara en och han har helt egna planer för jorden, och hjälper eventuellt till mot aliens mest bara så att han ska kunna ta över stället istället...

Rekommenderad läsning. Lite spretiga ibland, men sällan dåliga. Första omnibusen kostar 60 spänn på Comxology just nu.

Och nu inser jag att jag bara läst just första. Av sex.

 

[entomophobiac]

Intressant hur olika smak det går att ha! Galaxomspännande plots med världsomvälvande händelser känns både som typ motsatsen till vad Alienfilmerna gör och som mer Star Wars/Marvel-plot än någon hård science fiction.

Jag minns dock en subplot i någon av dessa comics där någon skickar en facehugger i presentpaket till en rival och sätter igång dålig stämning på en lyxkryssare eller liknande. Lite mer personligt och lite mer Alien, även om tjusningen med en rymdvarelse i lufttrummorna som dödar isolerade besättningsmedlemmar antagligen avtar efter ett tag.

 

[krank]

Jag minns dock en subplot i någon av dessa comics där någon skickar en facehugger i presentpaket till en rival och sätter igång dålig stämning på en lyxkryssare eller liknande. Lite mer personligt och lite mer Alien, även om tjusningen med en rymdvarelse i lufttrummorna som dödar isolerade besättningsmedlemmar antagligen avtar efter ett tag.

Ja, lite av det jag gillar med serierna är väl att de liksom både expanderar OCH fortsätter att ha flera ganska personliga spår (som sedan flätas ihop).

Jag vill vara tydlig med att jag inte nödvändigtvis tycker att det vore en bra idé av FL att få Dark Horse-rutten här. Man kan låta sig inspireras av deras serier, absolut, men jag är betydligt mer intresserad av typ space truckers-spelande a' första filmen än jag är av "stora invasionen av jorden". Ska man ha en lång kampanj så är jag som sagt mer inne på Call of Cthulhumodellen, där man har kampanjer som egentligen inte består så mycket av separata äventyr så mycket som man har superlånga äventyr som tar kampanjlång tid att spela.


Sedan ska jag vara helt ärlig och säga att jag själv inte numera tänker mig rollspel som något man köper och sedan spelar varje vecka i flera år. Spel behöver, för min del, inte längre ha speciellt mycket "replayability" och jag är helt OK med spel som håller för typ en genomspelning av en kampanj. Det finns MÅNGA jättebra spel därute, och jag har råd att köpa dem, så att begränsa mig till att bara spela ett och samma spel jättelänge, i flera kampanjer, sådär som man gjorde förr, det lockar mig inte längre.

 

[entomophobiac]

Sedan ska jag vara helt ärlig och säga att jag själv inte numera tänker mig rollspel som något man köper och sedan spelar varje vecka i flera år. Spel behöver, för min del, inte längre ha speciellt mycket "replayability" och jag är helt OK med spel som håller för typ en genomspelning av en kampanj. Det finns MÅNGA jättebra spel därute, och jag har råd att köpa dem, så att begränsa mig till att bara spela ett och samma spel jättelänge, i flera kampanjer, sådär som man gjorde förr, det lockar mig inte längre.

Här håller jag helt med! Majoriteten av de spelböcker jag köper är inspirationsmaterial för vad jag nu råkar läsa eller skriva för tillfället. Oftast del av en sexmånaderscykel av någon form av nördfanatism, eller ett av flera spår som jag alltid är intresserade av (som hård SF).

Vilka spel som faktiskt får bordtid är oftast mer upp till gruppen.

 

[Tant Ragnar]

Har inget koll på dessa grejer men sett dem nämnas nu några gånger. I vilken riktning expanderar de spelvärlden, om de nu gör det?

De fyra originalfilmerna hade en stark prägel av respektive regissör. Ridley Scott satte tonen i ettan med skräck i rymden på ett rymdskepp som kändes som en skitig, trång, svetsarverkstad. James Camerons uppföljare var mer action - tuffa spacemarines med coola onliners pangade ihjäl aliens på löpande band. Trean var det länge sedan jag såg, men jag vill minnas att den var återigen mer nedtonad: fångar på en planet försökte hacka ihjäl en ensam alien med påkar, typ. Det var David Fincher (fight club och se7ven) som gjorde den. Fyran var också länge sedan jag såg, men jag vill minnas att Jean-Pierre Jeunet (Amelie från Montmarte, Delicatessen, De förlorade barnens stad) slängde in ett par av sina skönt konstiga karaktärer.

Se även https://www.nyfa.edu/student-resources/breaking-directors-alien-franchise/ för en översikt av de fyra första filmerna och deras regissörer.

En kul grej är att William Gibson (cyberpunknestorn) skrev ett manus till Alien 3, som nu har blivit seriealbum. Jag ser mycket fram emot att läsa det när det släpps som samlad bok och inte bara lösnummer (kommer i sommar). Jag tror att 'megacorps in space' är ett tema som kommer fram tydligare här jämfört med andra filmer/verk.

Konstnären som skapade monstret, H R Giger, var inne på bodyhorror. Jag besökte ett museum tillägnat honom i Schweiz, och där kändes som att de sexuella undertonerna hos monstret framkom mer som övertoner...

Cross-overs med Predator-universat erbjuder återigen mer pang-pang och action. I datorspelen kan man till och med spela som en Alien! Det skulle vara ett coolt hack av rollspelet, om det alls är möjligt.

Prequelfilmerna har jag bara sett den första (Prometheus, inte Covenant), men den innehåller en uråldrig ras som skapade Aliens (och allt annat liv?), uråldriga mysterier och skapelsemyter.

Så, baserat bara på ovanstående kan man tänka sig ett äventyr där man försöker överleva i en klaustrofobisk miljö, eller ett actionfyllt rymd pang-pang, eller socialrealistisk kamp mot mjältbrand och depression i en gudsförgäten avkrok av solsystemet, eller ett glatt actionäventyr med sköna NPC eller 80-talsdoftande megacorps som krigar om resurser i rymden, eller ett utforskande spel där man upptäcker uråldriga hemligheter och väcker fasansfulla saker som sover.

Det är därför jag blir förvirrad då folk pratar om "Alien-känslan".

 

[Khan]

Inte relevant, men fruktansvärt roligt:

 

[Staffan]

Inte relevant, men fruktansvärt roligt:

Huh. Har inte tänkt på det innan, men det finns ganska stora likheter utseendemässigt mellan en alien-xenomorf och Judge Death.

 

[CapnZapp]

Min erfarenhet från vår Coriolis-kampanj är att MP tappar relevans ganska fort och mest bara blir en hög bortglömda pluppar till slut. Kan absolut ha med spelledarstil att göra, men det känns alltid som att de regeltekniska saker du kan göra med dem är saker en SL kan göra i alla fall, helt utan poäng, och att poängen därför är en onödig mekanik.

Jag tror också jag som SL snabbt hade tröttnat på att hela tiden förväntas sitta och lägga fälleben för hjältarna. Jag gillar ju spela färdiga äventyr som har fullt tillräckligt många hinder och utmaningar ändå. Tror mörkerkonsekvenserna blir gamla och repetitiva jädrans snabbt. Det kokar ner till att mörkerpoäng mest stjäl speltid från själva äventyret.

Konsekvensen i Mutant är intern. Du riskerar ta skada. Oavsett vad, kämpar du vidare. Kostnaden mäts inte i "förlorad" speltid.

Jag hade verkligen velat ha en sådan "intern kostnad" även i Coriolis; alltså som dämpar spelarnas lust att pressa/slå om helt utan att uppmuntra SL dra ut på äventyret genom att lägga in vapenjamming och slumpvia frikompanister.

 

[CapnZapp]

Det är ju en stilfråga. Själv skulle jag säga att om spelet har en funktion för att låta SL jävlas* med rollpersonerna för poäng så bör inte SL kunna jävlas med rollpersonerna utan att spendera poäng - för då blir poängen, som du säger, meningslösa. I Star Trek Adventures, som har en liknande mekanik, så är det explicit att när en scen väl är etablerad så får inte SL ändra den utan att det antingen sker via en NPC eller genom att SL spenderar Threat. Det är väl sällan så att man har brist på Threat där, men rätt använt så skapar det en länk mellan att spelarna gör saker som generar Threat och att saker faktiskt händer. Om spelarna använder ett potentiellt dödligt vapen så får SL Threat, som hen kanske använder på att låta NPC:erna kalla på förstärkningar.

Mitt problem med Coriolis är dels att 1 MP för bön är för beräkneligt, och dels att kostnaden för att jävlas är för låg för att vara relevant. När vi spelade Det Döende Skeppet så hade jag MP så jag kunde gödsla med dem. En idé för att lösa den första punkten skulle ju kunna vara att gå tillbaka till år 0: istället för att bön ger SL 1 MP per automatik så skulle det kunna ge 1 MP per etta. Då blir det lite risktagande igen. För att lösa den andra punkten skulle det nog bara behövas lite omkalibrering.

* För ett någorlunda vänligt värde på "jävlas".

Mitt problem är alltså mycket mer grundläggande. Jag vill inte jävlas med mina spelare. Jag vill inte sitta och tänka ut nya sätt att dra ut på handlingen.

Jag vill fortfarande att omslag ska ha en definitiv kostnad. Jag skulle dock vilja att konsekvensen drabbar rollpersonen, gör det mer direkt, gör det utan att sylta in mig som SL, och tar hänsyn till gängets begränsade speltid.

Jfr miscast i Warhammer. Det finns en färdigskriven tabell av chaos manifestations så mina SL-händer förblir tvådda; och enbart ett fåtal av dessa effekter kastar på riktigt in en skiftnyckel i hjältarnas hjul så att historien/äventyret verkligen fördröjs eller spårar ur.

 

[CapnZapp]

Jag är lite rädd att detta betyder att Coriolis (som behandlats lite styvmoderligt redan tidigare) kommer att tyna bort efter den andra delen i kampanjen.

Det finns väl bara två delar?

Jag hoppas Ikonernas Nåd kommer ut i sin helhet, men jag hyser inga förhoppningar om att Coriolis får mer material efter det.

 

[CapnZapp]

Sedan ska jag vara helt ärlig och säga att jag själv inte numera tänker mig rollspel som något man köper och sedan spelar varje vecka i flera år. Spel behöver, för min del, inte längre ha speciellt mycket "replayability" och jag är helt OK med spel som håller för typ en genomspelning av en kampanj.

You lucky bastard... tänk om alla dessa spel verkligen kom med en kampanj...

(Mitt problem är alltså att de flesta spel kommer med exakt noll färdigskrivna kampanjer)

 

[Paal]

Det finns väl bara två delar?

Jag hoppas Ikonernas Nåd kommer ut i sin helhet, men jag hyser inga förhoppningar om att Coriolis får mer material efter det.

Ja, bara två delar vad jag vet. Jag hade gärna sett mer material till Coriolis efter Ikonernas nåd, men med Alien-rollspelet på banan känns troligheten väldigt liten.

 

[Henke]

Tycker det är synd att tongången här snabbt blir så negativ. Det är klart att det inte är roligt att jäklas med sina spelare, men vänder man på det så blir mörkerpoängen en legitim valuta för att sätta käppar i hjulet för spelarna där de i vanliga fall upplever att det är SL som jäklas. Nu är det istället en direkt effekt av att de ber till ikonerna. Tycker detta funkar bra i köpäventyr där det står tydligt i vilka situationer poängen kan användas. Svårare stt hitta på egna användningsområden.

Men visst. Om någon kunde husregla fram en En alternativ mekanik så lyssnar jag gärna (tror jag sett några bl.a i Ligans forum).

ang Ikonernas nåd så har det varit sagt två delar, men om jag inte minns helt fel så talade man om att det blir tre delar på ett avsnitt av Signaler från zonen nyligen.

Att spelet därefter skulle somna in vore såklart trist, men som CapnZapp skriver ovan så är det få spel som får en kampanj överhuvudtaget. Ser man till Ligan så fick Morwhayle ingen och Svavelvinter två köpäventyr (kan nog tyvärr konstatera båda dessa rätt döda). Det hindrar givetvis inte att det fortsätter dyka upp fan-material.

Dessutom är det väl ingen som överhuvudtaget som har flaggat för att Coriolis skulle avvecklas? Produkten säljs internationellt och sålänge den säljer lär produktionen fortsätta tänker jag (klassisk utbud och efterfrågan)