Rangertheman;n318956 said:
När jag skapar en rollperson kan jag lägga bra många timmar på att skriva en bakgrund och fundera ut styrkor och svagheter. Sedan försöker jag så långt det är möjligt rollspela personen utifrån det. Att spelets mekanik och går in och tar över min rollperson går stick i stäv med hur jag vill spela.
Jag håller egentligen med dig och Krank här. Det som definierar skräck är inte att min rollperson missar ett save eller når sin Viljestyrka antal Panikpoäng eller så. Utan att scenariot och spelledaren tvingar mig till att offentliggöra val jag helst velat slippa visa upp.
Men nu måste jag be dig ha förståelse för att många spelar på ett ytligare plan än så. (Ofta inklusive mig själv!!) Rollpersonen för dem är en spelpjäs som ska flyttas runt så rationellt och effektivt som möjligt.
Enda sättet få rollpersonen agera irrationellt eller panikslaget är att mekaniken tvingar spelaren till det. Kultistledaren kastar Confusion på din Barbarkrigare. Din råttfångare misslyckas med ett Terrortest.
Att be spelaren, emot bättre vetande, agera emot sin rollpersons bästa intressen är en
big ask. Många tycker helt enkelt inte det är roligt.
Rollspel innehåller trots allt både ordet "roll" och ordet "spel"
Jag säger alltså inte att du har fel. Jag vill bara förklara att det finns ett fullt förståeligt skäl varför spel efter spel erbjuder mekanik som "går in och tar över min rollperson"
Sedan behöver du inte gilla det