Den där är hårig som fäen.
För väldigt länge sedan hade jag nog vädjat till spelarna: "drar ni från platsen så blir det inget äventyr". Så länge som spelarna accepterar den här sortens vädjan så funkar den här metoden jättebra. Ibland var man inte ens medveten om den, utan stannade självman eftersom man visste att om man drog från onkel Harrys herrgård så skulle man aldrig träffa de skumma kultisterna eller det hemska monstret, och då skulle det inte bli något äventyr.
För bara länge sedan hade jag hittat på olika metoder att hålla dem kvar: stormen har regnat bort vägen, hästarna är inte klara, vagnen har trasiga hjul, kusken är full, eller miljarder andra bortförklaringar. Det slutade jag rätt snabbt med, eftersom det var så uppenbart. Eller snarare, jag byggde in det i det första sättet. Det fick bli ståryns ursäkt för att rollpersonerna inte kunde dra, men grunden var fortfarande en vädjan till spelarna, fast med orden "det var en mörk och stormig natt och därför vill ingen köra er bort från äventyret".
För inte fullt så länge sedan så hade jag tittat noga och länge på rollpersonernas bakgrund och letat efter anledningar att ha dem kvar. Kanske blir de automagiskt misstänkta om de drar, speciellt om det sker en mörk och stormig natt. Kanske så kommer rollperson B aldrig få möjlighet att norpa vapnet, rollperson C måste stanna eftersom om han drar så blir han utskriven ur testamentet och rollperson D kommer aldrig att ha möjlighet att lönnmörda personen igen. Eller nåt i den stilen.
Nu för tiden hade jag löst problemet genom att inte bygga äventyret kring platsen och tillfället (maskeraden), utan kring händelsen (finna vapnet och lönnmordet) och personerna (släktingen, mordoffret). I så fall är man inte beroende av att befinna sig på maskeraden över huvud taget, utan äventyret kan inträffa även om rollpersonerna drar från stället. Det så att säga förföljer dem.
---
Men åkej, vi utgår från det du anger. Jag skulle nog stoppa in en ny part i ståryn, nån slags hemlig polis som också har sina hemliga anledningar att vara där. Egentligen är han där för att hitta subversiva element, otäcka kultister eller smuggelsprit eller nåt, så det har inte alls med rollpersonerna att göra, egentligen. Vid första tecken på trubbel så plockar hemliga poliskonstapeln av sig masken, blåser i sin visselpipa och ropar "det här är polisen, kvarstanna på platsen eller bli igelkott!", varefter konstapelns mannar kort sagt spärrar av platsen.
Dels gör det att rollpersonerna inte kan dra från platsen utan att bli jagade av konstapelns mannar och automagiskt bli misstänkta. Det kan också ge lite mer dynamik till händelsen i form av en person som antingen kan verka för rollpersonerna eller mot dem. Vem vet? Det kanske visar sig att lönnmord på personen faktiskt är den bästa lösningen för den hemliga polisen, så i all tysthet tittar konstapeln bort. Förutsatt att rollpersonerna inte dabbar sig, vill säga.