Avhandling på åtgärder
Direkta motåtgärder:
* Kicka ut honom.
Detta är inte rekommendabelt om det är en vän det är frågan om eller om ni redan har en liten spelgrupp och är beroende av spelare. Gör det på ett snällt sätt om du måste /images/icons/wink.gif.
* Diskutera med honom. - den bästa metoden.
Säg åt honom att han inte får fuska, helt enkelt. Det förstör nöjet i att rollspela, ty om man fuskar så blir det så förutsägbart att man lika gärna kan skriva en bok - ensam och utan att förstöra för andra. Påpeka dessutom att det blir roligare att rollspela om han inte fuskar och gör allt för att tävla med sina medspelare.
Nu vet jag att han kommer förneka det, men då säger du helt enkelt "jag vet att du fuskar, jag har märkt det vid upprepade tillfällen". Ärlighet varar längst, säger vissa, men fortsätt läs, för all del. Jag anser inte att ärlighet varar längst, bara när man rollspelar (för då tjänar man inte på att vara oärlig).
* Indoktrination på det diskreta sättet. Kombinera detta med att diskutera med honom för att uppnå maximal effekt. Detta är även effektivt om du inte är helt säker på att han fuskar, så slipper du anklaga honom.
När han gör karaktärerna får han skriva på formuläret och ha tärningarna, du har alla böckerna - vilket nästan omöjliggör att han fuskar. När ni börjar spela tar du på dig att slå alla tärningsslag (jobbigt, men effektivt) - och gör det legit (annars vänjer han sig vid att det går bra, och när han gör det och du litar på honom märker han att det inte egentligen går så bra - och då kanske han börjar fuska igen). Eller, helt enkelt, övervaka alla förbättringsslag och bli extremt paranoid mot just honom - visa även att du är det så han förstår vinken.
* Straffa honom och belöna honom.
Straffa honom när du märker att han fuskar, hårt också. Sänk alla färdigheter som är över 5 med 1 steg per fusk och frys alla förbättringsslag, slå två åldringsslag per fusk och dylika saker. Detta rekommenderas inte av ganska givna anledningar.
Belöningar fungerar bättre. Detta måste dock kombineras med att du först diskuterar med honom, och det fungerar inte bra om de andra spelarna blir avundsjuka för att de tror att du favoriserar.
* Hot.
Detta är förstås sämst och är verkligen inte att rekommendera, men det är en metod i alla fall...
Lite mer indirekta motåtgärder och tänkbara anledningar till fusket..
* Om du kör mycket hack-n-slash-äventyr bildas en slags hets för att överleva. En lärd klarar inte att spöa ett troll, därmed slutar de göra sådana RPn och inriktar sig på vapenmästare med stora rustningar. Alltså - dra ned på hack-n-slashet.
* Om du "höjer svårighetsgraden" för ju mer rustningar, stridsfärdigheter och vapen de skaffar för att de ska tuggmotstånd bildas till slut hack-n-slash-hetsen. Det är inte bra att höja svårigheten på allt de stöter på, istället ska du
sänka svårigheten. Får han för sig att hugga ned en bonde efter många äventyr utan strider, bara för att få slå på något alltså, säger du bara "han dör" utan att slå några färdighetsslag. Slår du färdighetsslag när du använder taktiken att dra ned svårighetsgraden får han uppfattningen att han får tuggmotstånd, det ska du inte ge honom - då får du inget resultat. Bestraffa diskret med att börja tvinga de in i tillfällen då de måste använda sociala färdigheter, som att övertala, diplomati, lagkunskap, värdera, supa, spel & dobbel, skumraskaffärer, etikett, heraldik, geografi, historia... och dylika färdigheter. Tänk efter för varje gång de gör något, vilken färdighet är lämpligen här? Rida, marsch och överlevnad bör han ha högt i, om han vill ta sig från hemstaden /images/icons/wink.gif. Och ju fler färdigheter han har högt i, ju mindre vapenfärdigheter har han högt, och ju mindre vapenfärdigheter han har högt i, ju mer inser han att han inte behöver sådana, och ju mer han börjar inse det, ju mindre
behöve han fuska - med tanke på att han inte behöver höga attribut.
Ge honom problemlösning istället för monster.
Jag tror att den jag just nämnde är bäst, åtminstone vet jag inte om någon bättre. Du bör kombinera den med att övervaka hans karaktärer och tärningsslag och eventuellt diskutera lite om problemet med honom.
* Om du helt plötsligt nämner att han fuskar blir han skitsur, av ganska naturliga anledningar, nämligen: Om han fuskar känner han sig träffad och gör allt för att du ska tro att han inte fuskar, alltså ljuger han som en kpist smattrar och du kommer till slut svälja det - det är dåligt med att diskutera hans fuskande. Du kan förstås lägga fram bevis... Även, om han inte fuskar och du anklagar honom för det, har han
all rätt att bli sur. Därför bör du tillvägagå på det diskreta sättet tills du vet helt säkert - diskutera först då.
* Det vi kommer fram till nu är att koboldik kan vara en anledning till fusk! Alltså, mindre koboldik, mer sociala färdigheter och "stadsäventyr", mindre
chans för fusk.
Observera att detta kanske inte stämmer på just honom. Därför bör du som sagt övervaka honom också och notera när han fuskar för att försöka lösa problemet och komma på motåtgärder.
Om du nu ska börja diskutera det hela med honom nämn det väldigt enkla men konkreta argumentet - "vad tjänar du på att fuska i rollspel? Tärningarna finns för att det ska bli mer oförutsägbart, och fusk manipulerar tärningarna - därmed blir det mer förutsägbart. Därför är det ingen idé att rollspela, det är bara börja skriva en bok istället - där kan du editera hur du vill; Det låter du däremot bli med på våra spelmöten."
Hoppas mina tänkbara åtgärder var till någon nytta.
Jag vill inte verka som en besserwisser, trots att jag vet att jag är en, men det där är vad jag fullt och fast tror - rätta mig gärna.
[color:red]/P|uT0NiUm</font color=red> | <A HREF="
http://home.bip.net/ananas" target="_new">
http://home.bip.net/ananas</A>
.
Of course!