Jag säger Bu för att jag tycker att det ser fånigt ut. Jag skulle undvika att ha att göra med en person som går runt i mantel och alvöron på stan, eftersom att det är skumt på ett dåligt sätt. Jag har två reaktioner på skumt, nämligen "Hehe, det där var ju kul" samt "Woaaaah... retard". Den första kategorin omfattar saker som är konstiga och ovanliga i förhållande till normen, och den senare kategorin omfattar saker så way out there att de uppvisar en uppenbar exhibitionistisk drift. Typ femtioåriga tanter som går topless på stan med lysdioder piercade igenom bröstvårtorna. På karnevaler(eller, i fallet med manteln, livedemonstrationer) kan det vara småkul med sådan extrem-kufiskhet, men annars är det bara blä.
Nå, jag vet att någon kommer säga "Men om du inte vill prata med dem är det ju ditt problem, det är ju duuuu som bryr dig om vad andra tycker, du är intolerant, du missar chansen att lära känna folk som är fina på insiiiidaaan etc. etc.!" och, ja, ni har säkert rätt. Men det är mitt val. Jag vill inte associeras med någonting som jag tycker är löjligt titta-på-mig beteende. Om jag ser någon på stan med alvöron och mantel så kommer jag skratta åt personen och inte må dåligt åt det. Exhibitionismens pris är att man får tåla att folk som jag, som tycker att vad man gör är töntigt, inte sväljer allt med hull och hår. Gör man medvetet något som man förstår sticker folk i ögonen(och ofta med just det syftet) så kan man inte gnälla när de väl reagerar. Att vi har en norm i Sverige kan ses som trist, men det är så samhällen fungerar, lixom.
Så, in short, klä dig som du vill, men ställ inga artighetskrav på mig. Jag sätter mig inte emot att gamla hängpattsdamer hoppar nakenstylta genom staden, men räkna med att jag pekar och skrattar.
Notera att jag själv har rakad hjässa och går överklädd vart jag än är, men jag vågar nog säga att det inte är på mantel-nivå i förhållande till vardagsnormen ändå. Pekande och skrattande är dock ingen fara, om ni känner motsatsen. Jag hade kunnat gnälla över hur synd det är att man inte kan klä och bete sig hur man vill utan att folk har åsikter, men istället är det bara för mig att acceptera att alla inte gillar hur jag ser ut. Om man är såpass osäker i sin utstryrsel att man inte klarar av att få kritik så är det faktiskt ens eget problem.