Problemet med filament är de magiska fält som de existerar inom. Om jag tillåts förklara med lekmannatermer, så fungerar det ungefär så här: när man börjar väva en besvärjelse så töjer och bänder man på det magiska fältet inom vilken filamenten existerar så att den passar besvärjelsens väv. När man sedan "släpper" fältet så faller filamentet på plats i väven. Det innebär att de filament som inte faller på plats i väven hänger nu fritt i ett okontrollerat limbo, utanför besvärjelsen och utanför det av magikern skapade magiska fältet. Som direkt resultat av detta så kommer filamentet att dissipera okontrollerat, då det faller ner till bakgrundsfältet.
Filament i ritualer lider av ungefär samma problem. Två magiska fält innehållande varsina filament kan inte enkelt sammanföras. Däremot kan fälten formas och anpassas i det att filamenten i det vävs in i besvärjelsen, eller i det här fallet ritualen. Så vad man gör är inte så mycket att man ger besvärjaren i en ritual filamenten som man håller, utan man "ger" dem istället till ritualen. Vad alstraren gör är att alstra filament till ett magiskt fält som sedan hålls på plats tack vare den rigida ritualstrukturen, och vad besvärjaren gör är att väva in filamenten i dessa fält in i ritualen. Men ingenstans tar besvärjaren över filamenten. "Platshållaren" är fortfarande samma person eller artefakt som det var från början. Med samma lekmannatermer som ovan så kan det förklaras med att man i en ritual töjer och bänder ett antal olika magiska fält så att filamenten passar väven, och sedan släpper samtliga fält samtidigt, så att filamenten faller på plats i ritualen som aktiveras.
Allt detta är en naturlig effekt av fältgeometri och grundläggande aspektteori. Ett filament i dess naturliga tillstånd saknar längd och därmed "form". När det alstras så dras det ut till en viss längd och får därmed en form. Filamentet vill dock inte behålla den här formen, utan så fort fältet som håller formen kollapsar så vill filamentet tappa formen och bli längdlöst. Vid transformation så spänner man så att säga upp filamentet, varvid det genast vill falla ner igen. Dock släpper man filamentet på ett sådant sätt att det får en annan form än den ursprungliga - transformeras, om man så vill. Vid besvärjande så formar man fältet i vilket filamentet finns till den önskade formen på besvärjelsen. När fältet eller fälten sedan kollapsar så försöker filamenten tappa formen igen, men det enda sätt som de kan tappa formen på är genom att först rasa ner till besvärjelsens väv, och därifrån ner till nollnivån genom att frigöra kraft i form av besvärjelsens effekter.
Problemet är att det är ytterst svårt att foga samman två fält. Detta har att göra med samma problem som att det är ytterst svårt att ge ett filament till en annan person: fält är beroende av en fixpunkt eller platshållare, och denna fixpunkt kan inte bytas hur som helst. Faktum är att ingen har hittills lyckats. Jag säger trots detta att det bara är "ytterst svårt", istället för "omöjligt", eftersom det finns vissa avancerade fältteorier som skulle kunna möjliggöra det, även om ingen har lyckats i praktiken med det. Det finns också olika sätt att delvis kringgå problemet, till exempel flätprincipen, ritualformen eller kongelat. Men att faktiskt och bokstavligt lämna över ett filament från en person till annan? Jag tror inte att det är möjligt förrän flödesmotsatsförhållandet i nollpunktsteorin är löst, och mig veterligen så är det ingen som ens har snuddat vid en lösning annat än för ett antal ytterst få och smala specialfall. Det kan nog ta sekler eller mer innan det finns en teori som säger hur det kan gå till.
