Jag håller på att skriva ett fan-suplement till Fantasy! som heter Bortom dödens slöja (även om jag är sinkad av mitt skolarbete just nu) och som kommer behandla spelargrupper som råkar ut för TPK:er och en kampanj behandlandes deras äventyr genom limbo och tillbaks till liv igen. En stor del av äventyret kommer vara interaktioner, vänliga och mindre vänliga, med andra äventyrargrupper. Så jag satte mig ner och började skriva upp äventyrar grupper passande för uppgiften.... Men de kändes fel. De kändes inte levande eller som om de var "äkta". De enda som kändes på det sättet var de som jag tog från spel jag spelat i eller spellett.
Så vad jag tror är tricket är att använda "riktiga" äventyrar grupper som folk faktiskt har spelat. Vad jag behöver från er är döda äventyrare, en och en eller hela grupper i bulk, Jag behöver ha en kort beskrivning av dem, deras moraliska karaktär, deras mål och filosofier samt sättet de dog på. Alla jag får in, äventyrare eller äventyrargrupper, som jag använder kommer få cred och sina namn i början av supplementet.
Så har ni några döda äventyrera eller hela äventyrargrupper som ni vill se leva igen så skriv upp dem i den här tråden så står jag för necromancyn nödvändig för att göra det till verklighet.
Hade en karaktär i DoD för länge sedan som jag mins med glädje. Bland annat för att detta var en karaktär jag mest testade göra och inte hade stora förhoppningar om att han skulle vara underhållande. men i slutändan blev en av de roligare karaktärer jag haft. Mycket tack vare an annan spelares karaktär. De båda hade ett lite speciellt band.
Mins faktiskt inte hans riktiga namn men han kallade sig själv för Ubbe. Han var väldigt storvuxen (tror han var kring 220cm) och väldigt stark. Egentligen en väldigt snäll person. men, ja rent ut helt bakom flötet, Till den milda grad att man kan säga att han hade problem att klara sig själv. Läsa, räkna, köpslå allt sådan var helt främmande för honom. och han tenderade att tänka mest med musklerna. Pengar hade han väldigt dålig koll på. Han viste så klart han kunde köpa mat för dem, öl och liknande. men pengarnas exakta värde lärde han sig aldrig förstå. Det mesta som krävde någon form av mental aktivitet var han så att säga väldigt dålig på. Egentligen det enda han kunda bra var slåss och till viss mån lite vildmarks färdigheter.
Han slogs med yxa och sköld eller med en stor tvåhands stridshammre
Hans ursprung är hölt i dunkel. varfrån han kommer vet han inte själv. Om han är född såhär eller om det är resultatet av en sjukdom, förbannelse eller hjärnskada vet ingen. jag hade te så stora förhoppningar om denna karaktär efter som han är för "dum" för att riktigt fungera i en spelgrupp, han kunde knappast klara sig självständigt. men bestämde mig för att testa honom.
En annan spelare i gruppen spelade en ganska omoralisk person, som livnärde sig både på olagligheter som inbrott men även som prisjägare. Kunde han tjäna pengar för att klara sitt uppehälle spelade det ignen roll hur han tjänade dem så att säga.
Tror han hette Rangal men är inte säker var så många år sedan. Men dessa två slog följe och Rangal fick en overdelig hjälp av Ubbe när det kom till stridigheter. Eftersom Ubbe gillade att slåss även om han oftast försökte att inte döda folk om han inte var absolut tvungen.
De pengar de tjänade ihop delade Rangal upp och tog största delen själv, lämnade bara lite till Ubbe. men betalade för hans uppehälle och såg till att hans utrustnign var i ordentligt skick.
Ubbe å andra sidan kunde inte räkna och hade svårt att överhuvudtaget förstå sig på pengar. Därför varken märte han eller brydde sig om detta faktum att Rangal tog nästan alla pengar själv. utan var rätt nöjd öv er hela arangemanget. han följde med sin vän som han i det närmaste dyrkade. Eftersom han hjälpte Ubbe och gav honom lite pengar, mat och öl för att slåss med personer som Rangal sa åt honom att slåss med.
Ibland drev Ubbes underliga och ganska barnsliga infall Rangall till vansinnets gräns men de höll ihop genom flera äventyr även om resten av gruppen ändrades.
Tills den ödestigra dag då Rangall föll i en fors och drunknade. Efter detta blev inte Ubbe sig själv och kunde inte acceptera att rangal var borta han hade ju aldrig sett hans döda kropp eftersom den spolats bort. Utan resten av sitt liv sökte han vidare efter rangal. frågade efter honom i alla byar och städer han kom till. Han slog sig ihop med an annan grupp äventyrare men här fanns ingen som han fungeade lika bra med som Rangal, ingen som höll ordning på honom, höll honom tillbaka vid behov. Ubbe saknade helt förmågan och fantasin för att kunn a känna rädsla och detta i kombination med hans klena förstånd var ingen bra kombination och det tog inte lång tid efter randals död innan Ubbe själv blev dödad i en strid där han anfallit en numerärt överlägsen fiende.
Kanske inte den mest realistiska karaktär jag haft men förvånansvärt nog en av de roligaste. och detta tror jag till största delen beror på att jag och han som spelade Rangal fick till en sådan bra fungerande relation mellan karaktärerna
God45 said:
Låter perfekt för vad jag behöver äventyrare till Tack så mycket.
Var så god. Tog honom efterson han är rätt speciell. Inte som den klassiska äventyraren. coh även därför att denna karaktär mycket byggde på samspelet med en annan karaktär. Utan det det fungerande samspelet med Rangal hade nog inte Ubbe fungerat speciellt bra överhuvudtaget
Då ger jag dig min anka ifrån något tidigt DoD.
Han hette Splud & var en piratanka. Fegare, mer antihjälte får man leta efter. Dock hade han ett hjärta av guld & försökte alltid göra rätt för sig. Även om det gick mindre bra av 8.5 fall av 10...
Vi var ett ganska annorlunda gäng, precis som man på den tiden när man var grön på rollspel..
Jag minns speciellt slutet på kampanjen, vi mötte rövargänget med stort R. Vi låg rätt illa till & tro det eller ej så fick min karaktär mod i hjärtat & sprang mot rövarkonungen. Tro det eller ej, så lyckas Splud få in en legendarisk träff på denne kung & dödade honom. Dock var det så illa att rövarkungen fick in en träff & min käre anka dog ett episkt slut.
God45 said:
Låter som en grym karaktär att ha med Minns du mer om vem han äventyrade med?
Ujjjjj....
Ny måste jag gräva lite här i minnen mitt, det var ju trotts allt tidigt 90-tal vi pratar om..
Jag tror det var en anka till som var nått ninjaaktigt, 1 dvärg, en halvling & nått mer.. Vet bara att vi var välldigt olika varandra.
Skall försöka lomma ihåg mer
En annan udda karaktär jag haft var en liten, bara ca 150 cm lång tjuv, ruskigt ful nästan lite missbildad. min han hade lite sned käke och problem med att han drägglade. varvid hans smeknamn blev "Drägglet" Han var halvalv men på grund av att han i det närmaste var missbildad såg han nog mer ut som en liten halvorch.
Han var otroligt snabb och smidig, mästare på dolk, klättra och en mästerlig akrobat. Fingerfärdig som tusan och helt suverän på fickstölder.
Stjäla saker ur fickor och liknande. inte stjäla fickor alltså.
Dessutom var han kleptoman. kunde inte låta bli att stjäla och ibland var han itne ens medveten om detta. Det normala var att en gång per dag gick resten av gruppen igen hans fickor och packning för att ta tillbaka sina saker.
men hans mest utmärkande drag var nog att han feg, Och jag menar otroligt feg. Den färdighet han hadde högs i var upptcäka fara och resten av gruppen hade honom lite som en "faro barometer" var han inte rädd fanns inget att vara rädd för. Var han rädd så var det något på gång. Och oftast om han märkte att det vara fara på gång så gömde han sig om möjligheten fans.
Han varnade aldrig resten av gruppen men upptäckte de att han plötsligt var borta så viste de att något var på gång.
En annan egenhet han hade var att han Ljög som en häst travar, förmodligen ännu mer. Han trodde sig vara gudarnas gåva till kvinnorna. han förhärligade sig själv och kunde mycket väl efter en strid där han gömt sig största delen av striden. sitta och berätta hur hjältemodig han varit och hur han räddat sina vänner från en säker död. Detta berättade han alltså för de personer som varit med om händelsen så det fanns ingen chans de skulle tro honom. men det hindrade honom inte från att försöka och sedan bli smått sårad när de inte trodde honom.
Att flera av hans egenheter höll på driva resterande gruppmedlemmar till vansine behöver jag nog inte påpeka.
han var en lögnare och tjuv och var ingen man kun de lita på. Enda possitiva om hans karaktär var väl att han var obotligt optimistisk i många fall. att han blivit nobbatd av en kvinna 15 gånger fick honom inte att tappa tron utan var fortfarande säker på att han var hennes dröm man.
Hur många gånger hans lögner än blev genomskådade så hindrade det honom inte från att direkt efter med full optimism och tro pa att han skulle lyckas kastade sig huvudstupa in i nästa vansinniga lögn.
Tillsist blev han dränkt i ett träsk av en gruppmedlem som han till slut hade lyckats reta upp lite väl mycket. Kanske inte den mest heroiska död man kan tänka sig men ganska passande slut för honom
Har du funderat igenom namnet på supplementet ett varv till, eller är det ett arbetsnamn? /j
God45 said:
Det är arbetsnamnet. Kampanjen som är en del av supplementet heter Viljan och makten så det kanske blir rubriken med Bortom dödens slöja som underrubrik. Jag har inte bestämt mig än.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
