Nekromanti Ge mig era gudar

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,489
Man kan aldrig ha för många gudar till D&D men mitt problem är att mina egna blir alldeles för lika varandra efter ett tag. Så har ni några bra idéer eller kanske hela gudar att dela med er av så skulle det vara coolt :gremsmile:

Jag tänker posta några av mina hemma skapade gudar också så att jag ger lite och inte bara tar.


Skuggan

Alignment: Lawful Neutral

Symbol: En grön dolk bakom ett vitt svärd

Domains: Good, Evil, Darkness, Destruction.

Favoured Weapon: Dolk


Skuggan är guden över att begå onda gärningar för att uppnå goda resultat. Han är bokstavligt talat den godaste guden i pantheonets skugga och låter den guden vara så god genom att ta hand om smutsgörat. Hans följeslagare är lönnmördare, torterare, soldater och andea som är beredda att göra otrevliga saker för den goda sakens skull.

Det här är en perfekt gud om du vill kunna tortera fångar och mörda skurkarna och låta ändamålet helga medlen.

Skuggan är baserad på Al-Khidr, Moses mentor från koranen som begick onda gärningar, inklusive mord, för att åstadkomma någonting gott. Han var också något av ett svin precis som dem här guden är. Skuggan är också baserad på den Jungiska arketypen med samma namn.
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,364
Location
Stockholm
Dessa gudar tillhör min gamla kampanj Vita Tornet

Iuf

Alignment: Neutral

Symbol: En solplatta fäst på en kilformad bas.

Domains: Fire, Nobility, Strength, Sun, Weather

Favoured Weapon: Glaven

Iuf är solguden, han är också gudarnas konung och en mycket stolt gud som kom hit som ledare för de lysande (gudomliga alver). Han är också en otroligt självupptagen typ med ett hemskt temperament, när han inte är nöjd drabbar torka hans trogna. Han dyrkas vanligtvis av krigare och adel. Vanliga sätt att dyrka honom är genom offergåvor i hans kapell som ofta återfinns i anslutning till stormännens salar. Hans stora högtid är midsommar, men han tillbeds också runt midvinter i hopp om att han skall återvända snart.

Guden bör tilltala de som föredrar handlingskraft framför omtanke. Han är gudarnas förkämpe och härskare men är inte en utpräglat ond eller god figur.

Han är löst baserad på Llugh ifrån Keltisk mytologi som bland annat Lyon och London är döpta efter.

Hekat

Alignment: Neutral Good

Symbol: En månskära i silver

Domains: Good, Darkness, Protection, Knowledge, Plants

Favoured Weapon: Långsvärd

Hekat är Iufs dotter. Hon är månen, konsten, livet och nattens beskyddare. Hon dyrkas av ett prästerskap som är dedikerade till att kämpa emot ondskan som dväljs i mörkret. Hennes förkämpar utgör några av historiens största hjältar. Hennes dyrkan sker i formen av utövande av konst, framförallt vävarkonst och skulpterande. Hennes tempel är oftast överfulla med gåvor ifrån de vanliga bönder som älskar henne och ser på henne som sin beskyddare. På samma sätt som hennes far är ouppnåelig och svår är hon jordnära och lätt att nå. Böner till henne besvaras ofta genom hennes prästerskap som gör sitt bästa för att undsätta de i nöd. Hennes tempel utövar sin egen makt då de inte är bundna till kronan på samma sätt som Iufs kapell är.

Hekat dyrkas vanligtvis av godsinta individer som vill väl. De som trotts allt hör hemma i natten men som uppskattar vägledning och ljus. Hennes prästerskap är kända för sina vitkonster och hon är en beskyddare av alla former av godsint magi.

Hekats namn är taget ifrån Hekate, som är en grekisk titan och vägskälens och i viss mån häxkonsternas gudinna. Hennes roll är dock mer en blandning av en hel bunt av gudar och gudinnor.

Kajite

Alignment: Chaotic Neutral

Symbol: Ett svart varghuvud

Domains: Chaos, Travel, Animal, Luck, Trickery

Favoured Weapon: Kastyxa

Kajite är lurendrejaren. Han är vargen som kan ta både rollen av den stora stygga vargen som skrämmer bönderna och på så sätt skyddar vildmarken och han kan vara trixtern som kan ta en skepnad så stor att han täcker månen eller så liten att inte syns. Hans magi är märklig och hans humor och ego är enorma. Han älskar dock Hekat över allt annat och efter att ha rövat bort denna lyckades han få gifta sig med henne. Varje månad sörjer han när hon är full och helt lever på himlavalvet och är lycklig när hon är mörk och helt lever med honom. Dyrkan av Kajite sker mestadels vid jakt av olika slag då han är alla djurens rådare. Han tillbeds också i sammanhang där tur krävs. Kajite har mycket få tempel då han och hans prästerskap är vandrare av naturen, dock kan man ibland finna runstenar ute i skogen tillägnade honom. Kajite ser inte sig själv som någon gud, han ses mer som den eviga ofjättrade fantasin och andligheten, mäktigast och fånigast av gudar på en gång. Det sägs att han stjäl utan att blinka även ifrån gudarnas konung, samtidigt är han ingen utpräglat ond figur.

Kajite är en gud för vildmarksmänniskor och för lurendrejare och tjuvar. Han dömer ingen och skyddar eller driver med alla som bjuder in till det.

Kajite är tänkt att vara baserad på ganska primitiva magi och trixtergudar. Hans namn är taget efter den stora Coyote ifrån indiansk mytologi.

Margoin

Alignment: Chaotic Evil

Symbol: En svart bakgrund täckt av ögon

Domains: Chaos, Evil, Magic, Darkness, Serpents, Destruction, Death

Favoured Weapon: Stridshammare

Margoin är mörkret som dväljs i mörkret. Stjärnorna är hennes ögon. Hon är känd som den tusenögda. Hennes utvalda väsen utgörs av hydror, gorgoner, spindlar och andra mångögda ting. Hennes mest utspridda dyrkan finns bland de ondskefolk som döljer sig i underjorden. Hon är den uråldriga som Iuf och Hekat var tvungna att kämpa mot för att ens kunna bosätta sig i landet. Hennes dyrkan sker ofta i form av blodsoffer och hennes dyrkare utgörs i mycket stor utsträckning av monster.

Margoin är bra att dyrka för misantroper som ogillar civilisation, nåd och fred. Hennes vision om en värld där den eviga kampen låter gräddan stiga till toppen tilltalar den brutala eller listige.

Margoins namn är en ändring av Morrigan som är keltisk dödsgudinna. Margoin är dock mer inspirerad av någon slags Elder god ifrån Lovecraft.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Jag har gjort 3 egna miljöer till D&D och AD&D, detta är till den första egenskapade världen som jag tror började bli en egen värld 87-88. Dessa använder OD&D4:as livsåskådningar.
Alla symboler är i form av vapensköldar.
De var tänkta att vara resultatet av två ihopslagna gudafamiljer plus några nyare dödliga som blivit immortals/gudar.

Neutrala gudar
Nidelani - Jämlikhetens och balansens gudinna.
Symbol: Gyllene viktvåg mot en bakgrund med två fält, ett svart till vänster och ett vitt till höger.
Yoga - Friden och enighetens gud.
Symbol: Stiliserad person i lotusställning i ljusblått mot en mörkgrön bakgrund.

Kaotiska gudar
Nidi - Kaosets, mörkrets och ondskans gud.
Symbol: En bergshammare med böjt skaft och en kompassymbol med två saknade kompassriktningar mot en svart bakgrund.
Nid - Motståndets och förnedringens gud.
Symbol: En tvådelad sköld med en pil nedåt på vänster sida och en halv dödskalle på högra.
Kaos - Oordningens och skräckens gud.
Symbol: Tre snedgående band mot en snedgående bakgrund av svart och vitt.
Yiga - Splittringens och okoncentrationens gud.
Symbol: En hammare mot en bakgrund av ett sprucket fält.
Niding - Illvillighetens och illdådets gud.
Symbol: En ondskefullt leende teatermask.
Batanenil - Spioneriets gud.

Lagliga gudar
Elan - Godheten och ljusets gud.
Symbol: En rustningshandske med handflatan utåt i en hälsningsgest.
Elo - Det lätta och det upphöjdas gud.
Symbol: En ek.
Ordning - Ordningen och trygghetens gud.
Symbol: Sju horisontella band i alternerande färg och ett lodrätt band som går genom hälften av banden.
Yago - De upptagnas gud.
Symbol: Två ihoptvinnade band med pilar i varje ände.
Eling - Vänlighetens och enkelhetens gud.
Symbol: Ett hus med ett moln bakom.
Fenogidin - Ifrågasättandets, nyfikenhetens och lärandets gud.
Symbol: En uppslagen bok med ett frågetecken ovanför.
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,869
Här är gudarna till min spelvärld, som ännu så länge går under det fantasilösa namnet Terra.

Terranerna (tänk typ romarriket) delade in de gudar som vördas i världen i två grupper – ljusets gudar och mörkrets gudar.

Ljusets gudar
Ljusets gudar tillbedjes i hela det gamla imperiet, och i mer eller mindre förvrängda former även i dess gränstrakter. Gudarna var en gång alla människor, men deras människonamn har länge varit förbjudna att ta i sin mun eller nedteckna, och nu är de alla höljda i historiens glömska. Kvar finns bara ett otal legender om vilka gudarna en gång var, och vilka stordåd de utförde i jordelivet.

Atavus – Fadern
Härskare över ljuset, mänskligheten och hela skapelsen. Det terranska imperiets grundare och lyriernas beskyddare.
Fadern prisar den som visar ledarskap, tar initiativ och kontrollerar andra.

Nata – Modern
Härskarinna över fruktbarheten, familjen och livet. Jordbrukets och beriernas beskyddare.
Modern prisar kvinnan, den som ger liv och som vårdar andra.

Agnos – Den lärde
Kunskapens herre. Forskarnas och bokhållarnas beskyddare.
Den lärde prisar lärande, eftertanke och planering.

Milus – Krigaren
Stridens och modets herre. Soldaternas och trykiernas beskyddare.
Krigaren prisar den som vågar och den som strider.

Faberus – Hantverkaren
Arbetets och uppfinningarnas herre. De flitigas och ingenjörskonstens beskyddare.
Hantverkaren prisar den flitige, den som tillverkar eller njuter av andras hantverk.

Peria – Rättvisan
Lagskipningens, vaksamhetens och hämndens härskarinna. Ordningsmaktens och de edsvurnas beskyddare.
Rättvisans gudinna prisar rättrådighet och att hålla sitt ord.

Venia – Skönheten
Kärlekens, njutningens och konstens härskarinna. Bardernas beskyddare.
Skönheten prisar den som förför och den som låter sig förföras.

Nixor – Atleten
Styrkans, uthållighetens och segerns herre. Duellanternas beskyddare.
Atleten prisar den som visar styrka och segrar i en jämn kamp.

Eminus – Upptäckaren
Utforskandets och nyfikenhetens herre. Resenärernas och äventyrarnas beskyddare. De stora havens betvingare.
Upptäckaren prisar den som färdas och den som upptäcker det som var dolt.

Theronia – Jägaren
Naturens och stillhetens härskarinna. Skogsmännens och jägarnas beskyddare. Vildmarkens betvingare.
Jägaren prisar den som visar sin makt över naturen.

Vorus – Köpmannen
Handelns och välståndets härskare. Städernas och spelarnas beskyddare.
Köpmannen prisar den som blir rik eller lurar någon för egen vinnings skull.

Carpus – Skördaren
Slutets och tystnadens härskare. De dödas och de sörjandes beskyddare.
Skördaren prisar den som upplever sorg och den som vistas i dödens närhet.

Mörkrets gudar
Mörkrets gudar, eller helt enkelt demoner, är vad ljusets prästerskap kallar de gamla gudarna, de som tillbads av människorna före Upplysningen. De dyrkas ännu i dag utanför det terranska imperiets gamla gränser, av de folk som kallas barbarer eller vildar. Alla de icke-mänskliga folkens gudar räknas också hit. Mörkrets gudar tillbedjes också på vissa håll inom det fallna imperiet, men överallt där ljusets gudar är starka är sådan tro strikt förbjuden. Särskilt i Lyrien är den terranska inkvisitionen ännu verksam och mäktig.

Moder Jord
Den mäktigaste av alla naturandar, drottning över årstiderna, floran och faunan. Hon skapade världen – ja, enligt somliga är hon världen. Hon är alvernas högsta gudom. Moder Jord prisar växter, djur och alla naturens krafter.

Naturandarna
Bland naturandarna finns främst de fyra elementens tjänare - vattenandar, jordandar, eldandar och vindandar. I vissa kulturer är Moder Jord resultatet av elementen i förening, men i andra står hon över dem. Vattnets och vindens andar vördas av många sjöfarare världen över, även i det gamla Terra. Dvärgarna ser jordelementet som sin skapare. Dessutom finns bland naturandarna även djurandar och växtandar.

Demonfurstarna
Ljusets prästerskap ser visserligen alla andar förutom Ljusets gudar som demoner, men det finns också väsen som verkligen förtjänar den benämningen. De är uråldriga inkarnationer av olika aspekter av ondska som då och då besöker världen från andra plan. De lockas hit av folkens illvilja eller kallas av de som söker genvägar till makt.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,974
Location
Barcelona
De här gudarna hade jag i min D&D 4-kampanj:

Moder dag och fader natt
Moder dag, eller Vår dam i bärnsten: Unaligned goddess of Sun, Harvest, Love and Destiny.
Fader natt, eller Mångben: Chaotic evil god of Night, Death and Illusion.

Dessa två gudar utgör en kosmisk dualitet. Illvättarna betraktar dem som anfäder till hela dera släkte. Moder dag har som sin fysiska manifestation en jättelik trollslända innesluten i ett block av bärnsten, som finns långt uppe i de kassendriska bergen. I denna manifestation kallas hon “vår dam i bärnsten”, och hennes tempel är en viktig vallfartsort. Fader natt kallas i sin fysiska manifestation för “mångben” och har formen av en enorm tusenfoting. Han drar fram över Kassendris berg med ett bacchanaliskt följe av mindre monster och vansinniga kultister, och färdas alltid nattetid. Förutom av illvättarna dyrkas de två gudarna av många andra monster, och en hel del människor, i och kring Kassendri. I andra gestalter förekommer de i kulter långt in i Hararan och Ay-Shub.


Den blinda jungfrun
Unaligned goddess of Law, Prophecy and Doom

Enligt legenden var den blinda jungfrun en ung flicka som fick visioner och predikade för folket mot härskarnas syndfullhet. För att straffa henne stack härskarna ut hennes ögon. Detta gjorde dock hennes profetior än tydligare och än strängare, och hon predikade med hetare glöd än innan. Härskarna beslöt att bränna henne levande, men som hon stod på bålet upptogs hon i gudarnas skara, och elden flammade upp och förtärde de som velat se henne död. Sedan dess leder hon imperiets folk mot renhet och styrka.

Gudinnans prästerskap består huvudsakligen av kvinnor, men det finns även särskilda manliga ordnar som ofta tjänar sin gudinna i strid.

Översteprästinnan för den blinda jungfruns tempel väljs ut bland de höga prästinnorna i templet av ett bländat barn, den heliga väljaren, som valts ut enkom för syftet.

Den levande flamman
Unaligned God of Fire, Battle and Wisdom

Den levande flamman var ursprungligen en eldande bland andra, som med list och styrka kämpade sig upp till att bli eldens gud. Han utkämpar ett evigt krig mot de andra gudarna som skall sluta i Ekpyrosis, den stora världsbranden där den syndiga materiella världen ska förtäras och de trogna befrias från sina köttsliga skal och förena sig med sin gud i eldens evigt saliga rike.

Flamman fyller sina trognaste tjänare med gudomlig extas som får dem att kämpa outtröttligt. Hans präster och krigare behärskar ofta förödande eldmagi. Men flamman är även visdomens gud och hans prästerskap ruvar på många hemligheter från världens allra äldsta tider.


Den segrande ormen
Den segrande ormen: Unaligned god of Wind, Writing, Time and the Ineffable.

Den segrande ormen är en uråldrig drake som härskat över Den segrande ormens rike i tusentals år. För tusen år sedan sökte draken erövra hela den kända världen. Hans plan var nära att lyckas när magiker som tjänade den blinda jungfrun lyckades kasta en förbannelse över honom, som låste in honom i en tidsbubbla. Så mäktig var denna magi att inte ens tidens egen gud kunde slippa loss ur förbannelsen. Men tusen år har gått, magin har blivit svagare och det talas nu om att draken brutit sig fri.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,489
Fan vad coola gudarn ni har till era kampanjer allihop, jag är nästan lite avundsjuk :gremsmile: Jag kommer så sno från dessa när jag behöver gudar till nästa kampanj. :gremlaugh:
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Här kommer några av gudarna i den nyaste av mina kampanjvärldar. Först lite bakgrund:

Religion i Nabourne
Religionerna i staden kommer från många olika håll med en majoritet varandes från den ursprungliga nordiska mytologin. Gudarna antas vara mäktiga dödliga som på något sätt funnit vägen till den gudomliga makten och de fungerar nu som helgon för sina anhängare. De mest dedikerade tar också del av den gudomliga kraften och kan göra mirakel. Alla gudar tillhör samma religion och har speciella nischer eller uppgifter i världen.
Även gudarna från den fjärran södern liknar de nordiska och vissa teoriserar kring ifall det är samma gudar med olika namn.
Dessa gudar och de religioner som växt upp kring dem är i stor utsträckning filosofiskt grundade och den som bekänner sig till en gud är den som tror på den livsstil och världsbild som hör till den. Det finns ingen konflikt mellan de olika prästerskapen, tvärtom möts de ofta och diskuterar filosofiska och världsliga ämnen och de mest vältaliga av prästerna lockar många åhörare.
Folk från Månskärornas kungarike tror inte på flera gudar utan på ett levande kosmos som man står till svars inför vid sin död. Ifall man är värdig får man uppgå i stjärnornas skara. Ifall man är ovärdig får man inte komma tillbaks utan ens själ har då försatt sin chans. De flesta är varken värdiga eller ovärdiga och får en ny chans när de återföds.
Det finns en grupp gudar som brukar kallas ”de gamla gudarna”. Dessa inkluderar demoner och arkonter, gudar som krävde absolut dedikation, blodsoffer, och intolerans mot de andra gudarna. Dessa gudar tillbes enbart i form av små kulter och är förbjudna i de civiliserade länderna.

De gamla gudarna
De gamla gudarna var fullständiga tyranner, deras präster levde i lyx medans folket led. De hade samröre med djävlar. Det innebär att makten var sambunden med styrkan hos den som hade makten. Effektiva inkvisatörer höll folket i schack med hot om tortyr och döden.
De kräver blodsoffer som en del av skräckväldet, som en synlig tribut om vad som händer för den som motsäger sig dem.
Det som lockar kultisterna är oftast just makt över sina jämlikar, att bli gudarnas främsta sändebud i världen.
Gudarna vill ha kraft och makt, vilket de får av sina anhängare. Hur onda de än är så är de fullständigt nöjda med att härska över världen utan att förstöra den.

Masslah
”Slukaren”, vars tecken är ett ormhuvud med droppande gifttänder.
Vilion
”Himlaherren”, vars tecken är en åskvigg.
Gorrona
”Dödsherren”, vars tecken en dödskalle.
Merelon
”Berget”, vars tecken är ett berg med tre toppar.

Exempel på en guds religion:
Terosa
Terosas lärljungar

Terosa tror att kvinnor av naturen är mer lämpade att inneha styrande poster i samhället. De tror att kvinnors moderskänslor appliceras både på familj och dem de ska styra över. De anser att känslor är viktigare än intellekt när det kommer till vem som bör styra.
De värnar om hur viktiga mödrar är.
Livsåskådningar: Terosa själv är neutralt god. Prästerskapet kan vara allt utom kaotiska eller lagliga. De troende kan vara allt utom kaotiska.
Arter: Alla kända.
Vapen: Alla under speciella uppdrag. Annars vapen som börjar på bokstaven m som exempelvis mauls, mancatchers, muskets, main-gauche, morning star och military fork. Bara mauls får bäras på tempelområdena. Man får enbart specialisera sig på kastvapen.
Rustning: Alla. Man får dock inte bära hjälm.
Prästens ansvarsområden: Att hjälpa de troende. Att sprida religionens livssyn. Att viga. Att kröna drottningar. Att vara rådgivare.
Regler och begränsningar: Håret måste vara kortklippt. Prästerskapet får inte bära vitt. Klädesfärgen i övrigt är den samma inom varje enskilt område. Manliga präster blir inte högre än 4:e graden inom prästklassen. Kvinnor som nått klimakteriet får inte inneha styrande poster. Könsbyte är förbjudet och leder till utstötning ur religionen. Man får ej vara oskuld om man är präst.
Magiska föremål: Allt utom, stavar, käppar, spön och huvudbonader och smycken.
Sfärer: Stora är All, Healing, Necromancy, Protection och Elemental. Små är Travel, Divination, Plant och Law. Formler på dagen har 10% chans att misslyckas och kan inte bes om igen på 1 dygn.
Förmågor: Skepnadsändring 3 gånger/dag, först till trollslända, sedan till katt och därefter till mus.
+1 på alla Räddningsslag mot gift.
De som ska ljuga för en präst måste klara ett Räddningsslag mot formler. De får intelligens- och visdomsjusteringar på slaget.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,489
Annars vapen som börjar på bokstaven m som exempelvis mauls, mancatchers, muskets, main-gauche, morning star och military fork. Bara mauls får bäras på tempelområdena. Man får enbart specialisera sig på kastvapen.
Det här är skitcoolt :gremlaugh:

Förmågor: Skepnadsändring 3 gånger/dag, först till trollslända, sedan till katt och därefter till mus.
+1 på alla Räddningsslag mot gift.
Ännu coolare :gremlaugh:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag försökte skriva värsta långa inlägget om gudomar från spel gruppens kampanjvärld Whimsicalia, men Android såg givetvis till att alltihop gick förlorat, så jag får återkomma om några dar när jag har tillgång till en dator med vettigt interface. Till dess kan jag bara erbjuda några favoriter:

Great Lady Under Earth

The Great Lady Under Earth was a goddess of ancient Kaherne, daughter of Shamash, king of the sun, and Suen, queen of the moons. She began as a goddess of harvest, a life-giving deity much revered. For reasons now forgotten, however, she fell from grace and descended into Ashra, the underworld, where she became queen of the dead, caretaker of all dead souls. The death-priests and necromancers of Kaherne paid her homage with blood sacrifice, incense, and complex rituals where they tried to communicate with the beyond. In the dismal halls of the underworld, the Lady's heart grew heavy; she had loved the light, but was doomed to darkness and gloom for all time. Sorrow turned to bitterness, until, bit by bit, all that had once been bright inside her crumbled into ash. It is said that she took three husbands, including Shál, Lord of the Winds, in a vain attempt to again know love and laughter. But they all abandoned her to return to the earth's surface, until she surrendered to her dark grief. She might have been the one who brought The Death on Kaherne, and the one who called Toldoth to the world. Some sources claim that she and Toldoth warred over lordship of the earth, with Toldoth defeating her and taking her as its wife, ruling supreme over the underworld. In truth, it might be a more equal relationship; the destruction and death wrought by Toldoth's designs certainly serve to convey more souls to Ashra's bleak shores. Even so, the goddess is by all accounts as just as she is cruel, and upholds her duty as custodian of the dead unfailingly. Since the end of Kaherne, so very long ago, cults of The Lady have been few and far between. She was revered for a time in the Great Realm of the Goblin Kings, where no mention ever was made of Toldoth, but since then her memory has gradually faded into obscurity among all but the Ogre Mages and the many undead and necromancers of the world. Still, she's known to scholars and priests, and her name seem to retain much of its old power. For she is the queen of the dead, and all living things will eventually pass through the shadows of her kingdom. She has, of course, a real name; Ereškigal, but few living beings dare speak it. On occasion, she is referred to obliquely, by invoking the old name for her underworld, Irkale. But even in the days when men still lived in Kaherne, most chose not to risk naming her for fear of incurring her wrath; she was instead referred to simply as "The Lady", or "Great Lady Under Earth"; the true meaning of her name. In the most ancient sources there is a goddess named Allatu, which might be her before her fall. The vast desert east of dead Kaherne is, even today, referred to as the Garden of Ereshkigal by the tribes of the area. They claim that it was once a lush, beautiful and pleasant land, that the young goddess loved so much that she ripped it from the very foundations of the earth and brought it with her in her descent to Ashra, where all its beauty soon faded to dust. It is thought that her domains are death, undeath and earth. Her symbols are an obsidian dagger, crystals, clay tablets with her true name in cuneiform, bowls of bloody water, canophic jars filled with mud, and mummified children. She is Lawful Neutral.
Toldoth

Toldoth is the embodiment of the outer darkness, Lord of Nothing, the enemy of all that is good and holy. Worshipped mostly by monsters and the Undead, foul men have paid it allegiance ever since it first descended upon the world sometime in the heydays of the Artaxiad Empire. It seems to have come from the outside, from dark realms beyond the horizon of human knowledge. At first an enemy of the ancient sun goddess Taiia, Toldoth's cult has become the primary foes of the Church of Elishar ever since its rise to dominance. They are feared, and rightly so, among most civilised humans, but followers of Toldoth have infiltrated even the most unlikely places. Some undead believe that all living things will perish in Toldoth's final victory, and the dead will inherit the earth. Common phrases attributed to Toldoth, often ritually spoken, are "the dead cannot die" and "darkness, reign forever." It is said that they are whispered into the ears of sacrificial victims just before they are slain. Toldoth's domains are darkness, undeath, torment and strife. It is represented by an onyx disk, and is Neutral Evil. Its followers often speak the Dark tongue, but whether the language has any deeper connection with Toldoth itself is not certain. In The West, some people believe that Toldoth was called into the world by the anguished goddess Ereškigal, and has since ruled the underworld by her side.
 
Top