Nightowl
Champion
I min längsta och bästa kampanj någonsin, till RuneQuest, blev så småningom en av rollpersonerna "huvudpersonen". Han hade en magisk förmåga (i RQ kan ju alla lite magi) som gav honom tendensen att hugga armar och ben av folk, och som efterlyst terrorist/frihetskämpe blev han känd och fruktad som "Stymparen" - The Crippler.
Vi kom på följande låt, som sjungs till signaturmelodin till Blackadder - och det var kampanjens signaturmelodi. Det är bara andra Glorantha-nördar som förstår mer än 5%, men... Nån som gått så långt i sina kampanjer att ni skrivit låtar? En rollperson skrev en nidvisa om en annan i en AD&D-kampanj också, som blev en hit i Forgotten Realms...
There is name both feared and dired
'mong Lunar cossacks, hoplites, peltasts!
It's on the other hand admired
by morbid swordsmanship enthusiasts -
The Crippler! The Crippler!
Once fled the Crimson Bat!*
The Crippler! The Crippler!
Has never fled since that!
He cuts a trail of blood so red
'cross Sartar's hills and pleasant valleys!
His enemies they end up dead!
(But then, so does most of his allies...)
The Crippler! The Crippler!
He kicked Delecti's** ass!
The Crippler! The Crippler!
The ducks thinks he's got class!
His sword was made with wyrm-kin's craft,
his mail can heal by dwarven fire-tricks***!
The Crippler is in fact quite daft!
(But still, he's smarter than his side-kicks!****)
The Crippler! The Crippler!
In shit up to his hat!
The Crippler! The Crippler!
Is mighty used to that*****
*D&D-ekvivalens: en tarrasque. Seriously. Detta var när Boldhome föll; rollpersonerna tillhörde den kungliga hirden, och så började den egentliga kampanjen.
**D&D-ekvivalens: Vecna. Seriously. Att endast durulz , fågelfolket i Upland Marsh, uppskattade RPs insats är smolk i glädjebägaren. Det finns få mer förnedrande grejer man kan säga om en RP i gamla RQ än att han är en "Duck-Friend"...
***Det här är den sortens kampanj där RP tenderar att få mäktiga men urskumma och oftast förbannade magiska föremål.
****Genomsnittlig INT rent speltekniskt är 9, tror jag. Det lägsta en frisk människa kan ha i RQIII är 8. Jag har sällan sett folk rollspela infamt korkade människor så bra, för övrigt.
*****En typisk "episod" i kampanjen består av att rollpersonerna ställs inför ett problem, löser det på drastiskt sätt (inte nödvändigtvis involverande trubbigt våld, faktiskt), lyckas vinna en mindre grupp SLPs tacksamhet och beundran, och retar resten av det lokala samhället till vansinne så att de knappt vågar sig dit igen. "Ge mig Groos lever!", typ. Sakta men säker nystar de upp de genomgående kampanjplotterna. Spelarna och SL är överens om att kampanjen bara måste sluta katastrofalt och tragikomiskt - men det måste stå mycket på spel, annars blir det knappast kul.
Erik
Vi kom på följande låt, som sjungs till signaturmelodin till Blackadder - och det var kampanjens signaturmelodi. Det är bara andra Glorantha-nördar som förstår mer än 5%, men... Nån som gått så långt i sina kampanjer att ni skrivit låtar? En rollperson skrev en nidvisa om en annan i en AD&D-kampanj också, som blev en hit i Forgotten Realms...
There is name both feared and dired
'mong Lunar cossacks, hoplites, peltasts!
It's on the other hand admired
by morbid swordsmanship enthusiasts -
The Crippler! The Crippler!
Once fled the Crimson Bat!*
The Crippler! The Crippler!
Has never fled since that!
He cuts a trail of blood so red
'cross Sartar's hills and pleasant valleys!
His enemies they end up dead!
(But then, so does most of his allies...)
The Crippler! The Crippler!
He kicked Delecti's** ass!
The Crippler! The Crippler!
The ducks thinks he's got class!
His sword was made with wyrm-kin's craft,
his mail can heal by dwarven fire-tricks***!
The Crippler is in fact quite daft!
(But still, he's smarter than his side-kicks!****)
The Crippler! The Crippler!
In shit up to his hat!
The Crippler! The Crippler!
Is mighty used to that*****
*D&D-ekvivalens: en tarrasque. Seriously. Detta var när Boldhome föll; rollpersonerna tillhörde den kungliga hirden, och så började den egentliga kampanjen.
**D&D-ekvivalens: Vecna. Seriously. Att endast durulz , fågelfolket i Upland Marsh, uppskattade RPs insats är smolk i glädjebägaren. Det finns få mer förnedrande grejer man kan säga om en RP i gamla RQ än att han är en "Duck-Friend"...
***Det här är den sortens kampanj där RP tenderar att få mäktiga men urskumma och oftast förbannade magiska föremål.
****Genomsnittlig INT rent speltekniskt är 9, tror jag. Det lägsta en frisk människa kan ha i RQIII är 8. Jag har sällan sett folk rollspela infamt korkade människor så bra, för övrigt.
*****En typisk "episod" i kampanjen består av att rollpersonerna ställs inför ett problem, löser det på drastiskt sätt (inte nödvändigtvis involverande trubbigt våld, faktiskt), lyckas vinna en mindre grupp SLPs tacksamhet och beundran, och retar resten av det lokala samhället till vansinne så att de knappt vågar sig dit igen. "Ge mig Groos lever!", typ. Sakta men säker nystar de upp de genomgående kampanjplotterna. Spelarna och SL är överens om att kampanjen bara måste sluta katastrofalt och tragikomiskt - men det måste stå mycket på spel, annars blir det knappast kul.
Erik