Nåja Grov, du har ju iafl demonstrerat ett äkta intresse, så jag får väl försöka rättfärdiga Gemini's existens på detta forum och samtidigt upprätthålla spelets utövares heder.
Nu avser jag skriva ganska kortfattat så får du be mig utveckla senare.
Från Cell Entertainment har, såvitt jag vet, utkommit: Gemini Grundbok, Den Mörka Magin (Magibok med fler besvärjelser samt lite annat.), Orschild - Winds of War (panjmodul, beskriver provinsen Orschild och dess historia) samt Rollformulär. Detta är allt. Dock har de också skrivit ett koppel små-äventyr som man kan ladda ner från deras hemsida.
Rollspelet Gemini, ja hur ska jag beskriva det? Gemini är ett mörkt fantasy-rollspel.
För över tusen år sedan reste Kyrkans hjälte Markis Hymeneus en port av järn för att utestänga det förhatliga mörkret från människornas länder. Han förseglade den med den Endes välsignade sigill och guden gjöt sin helighet i låset. Sedan dess har mörkret ständigt försökt utöva sitt inflytande från den andra sidan. Varje gång den totala solförmörkelsen närmar sig väljer de mörka arvtagarna en befriare som man försöker leda genom kyrkans skickligt vävda mysterierför att hitta den väl bevarade hemligheten med Järnportens sigill. Tidigare hade människosonen Cyrus och den makthungrige dvärgen Vaun Vuriche valts ut för uppgiften och misslyckats - båda hade fallit vid Järnporten. Den här gången föll valet på den förskjutne järnalvsvasallen Malachdrim. Malachdrim var fylld av ilska och frustration sedan hans folk fördrivits från drottningens hov och sökte en stark bundsförvant som skulle kunna ge honom åter allt det som gått förlorat när drottningen försköt honom. I mörkret fann han allt han sökte och han hängav sig villigt åt sin uppgift - att finna de uråldriga ritualer som skulle kunna bryta Järnportens sigill.
För tolv år sedan i rollspelets tideräkning, lyckade Malachdrim i sitt värv, han släppte lös mörkret och det i sin tur fick himlakropparna att stanna i sin position av solförmörkelse och försänkte världen i en evig skymning.
Människor finns givetvis i Geminis värld, de är sig vanliga till skillnad från dvärgar och alver vilka är lite speciella. Dvärgarna är splittrade av ett otänkbart förräderi och lever i klaner i människornas länder, deras eget rike i berget blott ett otydligt minne. Drabbade av en fasansfull förbannelse och av människors fördomar lever de som mindervärdiga bredvid människorna.
Järnalverna har en drottning från vilken alla alver stammar. De är uppdelade efter Saeculum (Ung. livskraft), och efter vilken av de fyra vasallerna släkten de tillhör. Vasallerna är drottningens älskare men idag är två av de fyra förvisade i exil tillsammans med sitt folk. Järnalverna lever i sitt bergsrike och har efter två stora krig med människorna och kyrkan inte så mycket kontakt med någon.
Människornas värld då. Det som en gång var ett enat rike under kyrkan och Markisernas styre är nu splittrat och uppdelat i tolv provinser. Fem av dem var tills helt nyligen styrda direkt av kyrkan men sedan Markis Lazarus vände sig till mörkret tillsammans med sin provins är de nu bara fyra i antal. De andra provinserna är styrda av varsin världslig furste. Dessa krigar sinsemellan och mot kyrkan.
Detta är den kända världen.
Geminis stridssystem är det som faktiskt hindrat mig från att spela det en himla massa, jag finner det nämligen vara det sämsta system jag nånsin sett. Dess magisystem i kontrast är det bästa jag nånsin varit med om. Man kan med lätthet kasta improviserade besvärjelser och friheten är enorm. Hela grundboken är skriven ur kyrkans synvinkel och det är i mina ögon en lysande utgångspunkt, även ur kyrkans synvinkel lämnar dess blodtörstiga inkvisition en bismak av tvivel kvar i munnen och i vissa delar ter sig inte mörkret som den hemska fasa som den utmålas att vara. Inte helt svartvitt med andra ord.
Nu orkar jag inte skriva mer för stunden... *Pust*
