EDIT: Se del ett för mina regler om de här trådarna. Inga diskussioner om huruvida modellen har rätt eller fel, utan endast diskussioner om vad den säger. Annat får tas i andra trådar.
---
Eftersom del ett inte innehåller så mycket att fundera kring och eftersom jag fick så mycket uppskattning så kommer jag med del två på en gång.
Den största rutan: sociala kontraktet
The Big Model är en serie rutor som går i varandra. Den allra största rutan, som omfattar allting vi gör runt spelbordet, är "Social Contract", det sociala kontraktet. Det här är något som existerar i alla sociala situationer och är inte unikt för rollspel. Detta inbegriper saker i stil med hos vem man spelar, vem som betalar för pizzan, om det är okej att citera Monty Python (ledtråd: nej, det är det inte) och även allting som har att göra med rollspelandet. Allting vi gör runt bordet är en del av det sociala kontraktet, från tärningsrullande till skådespelande till att SL fuskar med tärningarna till att skrika svordomar och gå hem när ens rollperson dör.
Kontraktsbrott
Ibland pratar man om att något "bryter" det sociala kontraktet. Det innebär att det bryter mot de uttalade eller outtalade förväntningar spelarna (inklusive SL) har för hur man beter sig kring bordet.
Exempel: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna tror verkligen att deras val har betydelse. När de får reda på att SL inte brydde sig om vad de valde blir de sura. SL har brutit det sociala kontraktet.
Exempel 2: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna tror verkligen att deras val har betydelse. När de får reda på att SL inte brydde sig om vad de valde blir de inte sura. SL har inte brutit det sociala kontraktet. (Däremot kan man fråga sig hur säker han var på att han inte bröt det, men det är en annan femma.)
Termonani: Dessa två exempel visar vad som på Forgespråk kallas "illusionism". Faran i att syssla med illusionism är just att det är svårt att veta huruvida spelarna skulle misstycka eller inte.
Exempel 3: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna vet om att deras val inte har någon betydelse och har inget emot det. SL har inte brutit det sociala kontraktet.
Detta kallas "participationism" och är fullständigt funktionellt och bra.
Exempel 4: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna vet om att deras val inte har någon betydelse, men gillar det inte. De går dock med på att spela i alla fall. SL har inte brutit det sociala kontraktet. (Däremot kan man fråga sig om det här är ett kul sätt att spela, och om inte spelarna skulle föredra ett annat socialt kontrakt, men det är en annan femma.)
En spelare som har lidit under en spelledare som utnyttjat sin auktoritetsposition för att driva igenom ett socialt kontrakt som spelaren inte gillade kan ibland sägas lida av "abused player syndrome" och kan lägga sig till med vanor som ställer till det för henne när hon skall spela med funtionella grupper senare i livet. Symptomen varierar, men en oförmåga att ta egna initiativ och en rädsla för att "göra fel" är vanliga.
Exempel 5: Alla spelar och har kul. En av spelarna drar ett Monty Python-citat. Spelaren har brutit det sociala kontraktet och avlivas.
Exempel 6: Gruppen spelar D&D och alla samarbetar. En av rollpersonerna är en tjuv och stjäl saker från en annan rollperson. Den drabbade rollpersonens spelare blir upprörd. Tjuvens spelare har brutit mot det sociala kontraktet, och försöker utan framgång försvara sig med att "Det är vad min rollperson skulle göra!"
Kommunicera mera
Här kan vi tydligt se att lösningen på alla dessa problem (liksom många andra) är att prata med varandra. Bra kommunikation gör att det sociala kontraktet blir explicit istället för implicit. Risken med ett implicit socialt kontrakt är att någon inte känner till hela kontraktet och bryter mot det omedvetet. Att göra kontraktet explicit och förklara varför handlingen bryter mot det är lösningen i dessa fall.
Notera att eftersom allt vi gör runt spelbordet är en del av det sociala kontraktet så är alla problem tekniskt sett problem med det sociala kontraktet (om än inte alltid brott mot det). Men när vi pratar om problem med det sociala kontraktet så menar vi oftast problem på den översta sociala nivån, inte problem som ligger begravt djupare ned i modellen.
En spelare (inklusive SL) kan mycket väl tänkas bryta det sociala kontraktet helt medvetet, också. Det kan ha flera olika orsaker:
* Hon är frustrerad över något utanför spel (jobb, pojkvän ...) och avreagerar sig genom att bete sig som en skitstövel.
* Hon är sur på någon annan spelare och försöker sabba för denna.
* Hon försöker ändra på det sociala kontraktet.
* Hon är en hemsk människa.
Ni skulle bli förvånade över hur sällsynt det är med det sista alternativet ...
Det sociala kontraktet innehåller också det superviktiga "Vi spelar det här spelet". När det finns på plats kickar resten av modellen in, men längre än såhär går vi inte i den här lektionen.
Frågor på detta? Klarifikationer? Exempel? Att ge sina egna exempel kan vara ett väldigt bra sätt att få klarhet i det för sig själv, men det här kanske är självklart för alla? Ni behöver knappast memorisera "illusionism", "participationism" och "abused player syndrome" för att förstå resten av modellen. Dessa termer inkluderas tekniskt sett inte i The Big Model, men kan sägas vara en del av den "utökade" modellen. Modellen står inte och faller med dem.
---
Eftersom del ett inte innehåller så mycket att fundera kring och eftersom jag fick så mycket uppskattning så kommer jag med del två på en gång.
Den största rutan: sociala kontraktet
The Big Model är en serie rutor som går i varandra. Den allra största rutan, som omfattar allting vi gör runt spelbordet, är "Social Contract", det sociala kontraktet. Det här är något som existerar i alla sociala situationer och är inte unikt för rollspel. Detta inbegriper saker i stil med hos vem man spelar, vem som betalar för pizzan, om det är okej att citera Monty Python (ledtråd: nej, det är det inte) och även allting som har att göra med rollspelandet. Allting vi gör runt bordet är en del av det sociala kontraktet, från tärningsrullande till skådespelande till att SL fuskar med tärningarna till att skrika svordomar och gå hem när ens rollperson dör.
Kontraktsbrott
Ibland pratar man om att något "bryter" det sociala kontraktet. Det innebär att det bryter mot de uttalade eller outtalade förväntningar spelarna (inklusive SL) har för hur man beter sig kring bordet.
Exempel: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna tror verkligen att deras val har betydelse. När de får reda på att SL inte brydde sig om vad de valde blir de sura. SL har brutit det sociala kontraktet.
Exempel 2: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna tror verkligen att deras val har betydelse. När de får reda på att SL inte brydde sig om vad de valde blir de inte sura. SL har inte brutit det sociala kontraktet. (Däremot kan man fråga sig hur säker han var på att han inte bröt det, men det är en annan femma.)
Termonani: Dessa två exempel visar vad som på Forgespråk kallas "illusionism". Faran i att syssla med illusionism är just att det är svårt att veta huruvida spelarna skulle misstycka eller inte.
Exempel 3: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna vet om att deras val inte har någon betydelse och har inget emot det. SL har inte brutit det sociala kontraktet.
Detta kallas "participationism" och är fullständigt funktionellt och bra.
Exempel 4: SL har en hård räls, men låtsas som att spelarnas val har någon betydelse. Spelarna vet om att deras val inte har någon betydelse, men gillar det inte. De går dock med på att spela i alla fall. SL har inte brutit det sociala kontraktet. (Däremot kan man fråga sig om det här är ett kul sätt att spela, och om inte spelarna skulle föredra ett annat socialt kontrakt, men det är en annan femma.)
En spelare som har lidit under en spelledare som utnyttjat sin auktoritetsposition för att driva igenom ett socialt kontrakt som spelaren inte gillade kan ibland sägas lida av "abused player syndrome" och kan lägga sig till med vanor som ställer till det för henne när hon skall spela med funtionella grupper senare i livet. Symptomen varierar, men en oförmåga att ta egna initiativ och en rädsla för att "göra fel" är vanliga.
Exempel 5: Alla spelar och har kul. En av spelarna drar ett Monty Python-citat. Spelaren har brutit det sociala kontraktet och avlivas.
Exempel 6: Gruppen spelar D&D och alla samarbetar. En av rollpersonerna är en tjuv och stjäl saker från en annan rollperson. Den drabbade rollpersonens spelare blir upprörd. Tjuvens spelare har brutit mot det sociala kontraktet, och försöker utan framgång försvara sig med att "Det är vad min rollperson skulle göra!"
Kommunicera mera
Här kan vi tydligt se att lösningen på alla dessa problem (liksom många andra) är att prata med varandra. Bra kommunikation gör att det sociala kontraktet blir explicit istället för implicit. Risken med ett implicit socialt kontrakt är att någon inte känner till hela kontraktet och bryter mot det omedvetet. Att göra kontraktet explicit och förklara varför handlingen bryter mot det är lösningen i dessa fall.
Notera att eftersom allt vi gör runt spelbordet är en del av det sociala kontraktet så är alla problem tekniskt sett problem med det sociala kontraktet (om än inte alltid brott mot det). Men när vi pratar om problem med det sociala kontraktet så menar vi oftast problem på den översta sociala nivån, inte problem som ligger begravt djupare ned i modellen.
En spelare (inklusive SL) kan mycket väl tänkas bryta det sociala kontraktet helt medvetet, också. Det kan ha flera olika orsaker:
* Hon är frustrerad över något utanför spel (jobb, pojkvän ...) och avreagerar sig genom att bete sig som en skitstövel.
* Hon är sur på någon annan spelare och försöker sabba för denna.
* Hon försöker ändra på det sociala kontraktet.
* Hon är en hemsk människa.
Ni skulle bli förvånade över hur sällsynt det är med det sista alternativet ...
Det sociala kontraktet innehåller också det superviktiga "Vi spelar det här spelet". När det finns på plats kickar resten av modellen in, men längre än såhär går vi inte i den här lektionen.
Frågor på detta? Klarifikationer? Exempel? Att ge sina egna exempel kan vara ett väldigt bra sätt att få klarhet i det för sig själv, men det här kanske är självklart för alla? Ni behöver knappast memorisera "illusionism", "participationism" och "abused player syndrome" för att förstå resten av modellen. Dessa termer inkluderas tekniskt sett inte i The Big Model, men kan sägas vara en del av den "utökade" modellen. Modellen står inte och faller med dem.