Under mina spelsessioner har jag märkt en sak. En av mina spelare vill ofta byta lkaraktär, vilket gör att jag ständigt tvingas ändra på kampanjen för hans skull, vilket innebär extra arbete. Jag förstår ju att han kanske tröttnar på sin karaktär om han nu anser att den inte växer eller utvecklas. Det är bara det att han sätter mig i jobbiga situationer när han vill byta så ofta. Dessutom gör det att han konkurerar ut de andra spelarnas karaktärer, eftersom han tar stor plats. Jag har försökt att tillmötesgå honom med nya karaktärer, men han vill byta efter ett spelmöte igen och oftast vill han spela så udda figurer att det helt enkelt inte går att få in dem i kampanjen. En kentaur som är bard, En tjuvaktig alv, En primitivmagiker som bara vill leka med alkemi ensam i en stuga. Eller också en enormt mäktigt nekromantiker eller demonolog som vill ta över världen. Han kan inte balansera sig och eftersom han så gärna vill spela sina karaktärer tänker han inte på de andra fyra killarna som inte passar in i hans idé om vad vi ska spela. Jag vet bara inte vad jag ska göra riktigt. Har ni några smidiga förslag på hur ma får inte en nekromantiker bland ett gäng ädlingar och riddare, så att jag kan få lite lugn att koncentrera mig på min kampanj?
Nekromanti Gift med sin karaktär???
- Thread starter Osoboy
- Start date
Det gäller att säga åt sin spelare; " Nu är det nog. Spelar du inte samma karaktär i över tio spelmöten slutar jag vara spelledare." Eller: "Gör en normal karaktär, den måste passa in i kampanjen... och sluta göra nya hela tiden. Det förstör inte bara för mig, men för alla andra."
Om inte det fungerar så... jag antar att du kan lista ut det med vad som framgår utav texten.
Men jag vet hur det är, jag själv slits i stycken av mig själv. Jag vill mycket gärna göra nya karaktärer hela tiden, ofta väldigt udda. Men jag gör dem inte, jag bara funderar ut dem och kanske skriver ned lite om dem. I vissa mycket underliga fall har det hänt att jag faktiskt gjort en.
Men nu börjar jag glida av ämnet känner jag. Men säg åt honom att så udda karaktärer är ingenting som skall rollspelas, det går bara inte om man är många i gruppen.
Om inte det fungerar så... jag antar att du kan lista ut det med vad som framgår utav texten.
Men jag vet hur det är, jag själv slits i stycken av mig själv. Jag vill mycket gärna göra nya karaktärer hela tiden, ofta väldigt udda. Men jag gör dem inte, jag bara funderar ut dem och kanske skriver ned lite om dem. I vissa mycket underliga fall har det hänt att jag faktiskt gjort en.
Men nu börjar jag glida av ämnet känner jag. Men säg åt honom att så udda karaktärer är ingenting som skall rollspelas, det går bara inte om man är många i gruppen.
Sabelkatten
Swordsman
Alltså, udda karaktärer kan vara OK, men då måste spelaren ha en färdig förklaring för hur den nya karaktären kan komma med i sällskapet innan han dumpar sin gamla! (Det gäller iofs oavsett hur normal karaktären är.)
Och det är spelarens ansvar att lägga fram en förklaring! Om hans förra RP dog så har SL ett visst ansvar (eftersom SL på ett eller annat sätt orsakade det) men om han bara "vill byta"... ja, då får han vänta tills han har kommit på en acceptabel förklaring!
/Henrik
Och det är spelarens ansvar att lägga fram en förklaring! Om hans förra RP dog så har SL ett visst ansvar (eftersom SL på ett eller annat sätt orsakade det) men om han bara "vill byta"... ja, då får han vänta tills han har kommit på en acceptabel förklaring!
/Henrik
Gör det Mouja föreslog, säg ifrån. Säg till att han inte får byta karaktärer så ofta och om han vill byta så får han byta till en som redan finns istället för göra en ny Rp.Hoppas då fattar detta, det är lika förvirrande som ingen-inget gåtan.
Själv så har byter jag mellan karaktärer väldigt ofta, men det är mellan 2 st, vi är bara 3 ( 1 stycke SL och 2 stycke spelare) i gruppen så det är inte något problem.
Själv så har byter jag mellan karaktärer väldigt ofta, men det är mellan 2 st, vi är bara 3 ( 1 stycke SL och 2 stycke spelare) i gruppen så det är inte något problem.
Andreas den Gode
Veteran
Annars kan ju du som SL förbjuda honom att byta gubbe. Men om han absolut vill så säg till honom att han inte få vara med tills efter kampanjen (om han är riktigt jobbig).
jobb spelare
Balansen mellan spelare och spelledare är svår och det blir inte lättare om spelaren inte anstränger sig för att spelet skall fungera.
Har du tagit upp problematiken med spelaren i fråga? Förstår han att han tar på tok för mycket tid och kräver mer resurser än de andra? Om inte, gör det. Att ha en sådan spelare i gruppen kan annars få de andra (eller du) att tröttna på spelet och det är det kanske inte värt?!
Finns det någon spelare i gruppen som anses vara en bra rollspelare och som killen med de många karaktärerna har respekt för? Kan du då inte få hjälp av honom att prata med den problematiske spelaren? Spelledarerollen är ensam, men inte isolerad.
Lycka till!
Balansen mellan spelare och spelledare är svår och det blir inte lättare om spelaren inte anstränger sig för att spelet skall fungera.
Har du tagit upp problematiken med spelaren i fråga? Förstår han att han tar på tok för mycket tid och kräver mer resurser än de andra? Om inte, gör det. Att ha en sådan spelare i gruppen kan annars få de andra (eller du) att tröttna på spelet och det är det kanske inte värt?!
Finns det någon spelare i gruppen som anses vara en bra rollspelare och som killen med de många karaktärerna har respekt för? Kan du då inte få hjälp av honom att prata med den problematiske spelaren? Spelledarerollen är ensam, men inte isolerad.
Lycka till!
Vampirehunter J
Veteran
Jag får väll säga som de andra, säg till spelaren att han inte får byta karaktär, utan måste spela den han har, jag har själv haft väldig lust att göra en ny karktär men jag har inte gort det, oftast 
. Jag nöjer mig med att hålla mig med två och använder en av dom som huvud karaktär, och använder den andra bara i bland, och när min huvud karaktär dör så blir andra hands karaktären huvud karaktär.
När det kommer till mer udda karaktärer så finns det vissa skrivna och oskrivna regler, t.ex. Nekromantiker används inte som spelarpersoner och samma sak gäller demonologer, Alviska tjuvar finns inte med undantag fö någon enstaka boskapstjuv (efter som det fins en lag samling som alla alver följer, i detta fall lagen om egendomen), så låt honom honom för guds skull int skapa sådana karaktärer och inte liknande häller.
Lycka till med att få ordning på den där spelaren.
. Jag nöjer mig med att hålla mig med två och använder en av dom som huvud karaktär, och använder den andra bara i bland, och när min huvud karaktär dör så blir andra hands karaktären huvud karaktär. När det kommer till mer udda karaktärer så finns det vissa skrivna och oskrivna regler, t.ex. Nekromantiker används inte som spelarpersoner och samma sak gäller demonologer, Alviska tjuvar finns inte med undantag fö någon enstaka boskapstjuv (efter som det fins en lag samling som alla alver följer, i detta fall lagen om egendomen), så låt honom honom för guds skull int skapa sådana karaktärer och inte liknande häller.
Lycka till med att få ordning på den där spelaren.
Ny karaktär. (lång)
Alla, eller i alla fall några av hans karaktärer borde ha någonting gemensamt, något specifikt som gör att han vill spela just den sortens karaktärer.
Därefter kommer det som kan vara svårare. Hitta vad alla hans karaktärer har gemensamt som gjorde att han inte ville spela dem längre.
Oavsätt om du hittar dessa punkter eller inte bör du nu göra en karaktär åt honom. Om du lyckats lista ut punkterna är det troligare att han vill behålla karaktären. Försök göra karaktären så den passar in i kampanjen på ett bra sätt, men så han tycker det värkar spännande.
T.ex en udda karaktär: En missla (eller Kragg om han föredrar stora svärd) som bestämt sig för att han ska bli adlig, och adlig blir man genom stordåd och hjälteinsatser så självaste konungen hör talas om en. Så nu ska han ut i vida världen och dräpa drakar och rädda adliga kvinnor i nöd.
Sedan han kanske inte har speciellt mycket i heder och kan sätta några adliga kvinnor i nöd, men en sådan karaktär är farlig eftersom han enbart ser om sig själv och kan förstöra äventyr/kampanjer genom att försöka dra nytta av adelsmänns (och andras) belägenheter.
Om du vill ha en väldigt undda karaktär: Kamorfen som är dödligt kär i prinsessan, men vet att "det" alldrig kommer att hända eftersom prinsessan inte är intreserad av kamorfer på "det" viset. Extrems svårspelad karaktär.
Jag hade liknande problem (eller har) som spelare. Mina karaktärer brukade vara lite uberlöjliga eftersom jag var jefligt stridskåt. T.ex karaktären som hade det spjut som gjorde mest i skada men kom från andra sidan världen, och så mycket läderrustning så han hade 0,5 i bärförmåga kvar. Eller alven jag skapade enbart för att kunna ranta runt med den alviska krigsbågen. Båda var bara med ett äventyr var innan jag tröttnade på dem.
Sedan hittade jag en karaktär som jag blivit väldigt fäst vid: En medelålders alkemist som alldrig varit med om en strid (kommer direkt från källar-biblioteket) och har en liten formel som ger smärta för att skydda sig från skurkar. Men nu har han läst så många romaner och berättelser att han klivit ut ur sitt bibliotek och vill titta sig om i världen (wow! En ALV!! Dom har jag läst om. ) Alltså en karaktär som bröt stridisfasonerna blev min favorit, kanske är det liknande för din spelare?
Mvh Vätten
Alla, eller i alla fall några av hans karaktärer borde ha någonting gemensamt, något specifikt som gör att han vill spela just den sortens karaktärer.
Därefter kommer det som kan vara svårare. Hitta vad alla hans karaktärer har gemensamt som gjorde att han inte ville spela dem längre.
Oavsätt om du hittar dessa punkter eller inte bör du nu göra en karaktär åt honom. Om du lyckats lista ut punkterna är det troligare att han vill behålla karaktären. Försök göra karaktären så den passar in i kampanjen på ett bra sätt, men så han tycker det värkar spännande.
T.ex en udda karaktär: En missla (eller Kragg om han föredrar stora svärd) som bestämt sig för att han ska bli adlig, och adlig blir man genom stordåd och hjälteinsatser så självaste konungen hör talas om en. Så nu ska han ut i vida världen och dräpa drakar och rädda adliga kvinnor i nöd.
Sedan han kanske inte har speciellt mycket i heder och kan sätta några adliga kvinnor i nöd, men en sådan karaktär är farlig eftersom han enbart ser om sig själv och kan förstöra äventyr/kampanjer genom att försöka dra nytta av adelsmänns (och andras) belägenheter.
Om du vill ha en väldigt undda karaktär: Kamorfen som är dödligt kär i prinsessan, men vet att "det" alldrig kommer att hända eftersom prinsessan inte är intreserad av kamorfer på "det" viset. Extrems svårspelad karaktär.
Jag hade liknande problem (eller har) som spelare. Mina karaktärer brukade vara lite uberlöjliga eftersom jag var jefligt stridskåt. T.ex karaktären som hade det spjut som gjorde mest i skada men kom från andra sidan världen, och så mycket läderrustning så han hade 0,5 i bärförmåga kvar. Eller alven jag skapade enbart för att kunna ranta runt med den alviska krigsbågen. Båda var bara med ett äventyr var innan jag tröttnade på dem.
Sedan hittade jag en karaktär som jag blivit väldigt fäst vid: En medelålders alkemist som alldrig varit med om en strid (kommer direkt från källar-biblioteket) och har en liten formel som ger smärta för att skydda sig från skurkar. Men nu har han läst så många romaner och berättelser att han klivit ut ur sitt bibliotek och vill titta sig om i världen (wow! En ALV!! Dom har jag läst om. ) Alltså en karaktär som bröt stridisfasonerna blev min favorit, kanske är det liknande för din spelare?
Eftersom ädlingarna och riddarna troligtvis är hederliga så passar en nekromantiker bra i enden på en lans! Låt spelarna som spelar ädlingar och riddare fundera och bestämma hur deras karaktärer reagerar om en nekromantiker kommer lallande innan dom träffas. Sedan poppar en nekromantiker upp från ingen stans. Troligtvis kommer dom att hala iväg necromantikern till bilan. "Din" spelare kommer att tjura ett tag eftersom dom andra spelarna fick hans karaktär dödad, men han kommer inte göra om det.
Den onda rovriddaren Arlon med följe kommer och sätter stugan i brand, spöar upp alkemisten och drar skrattande därifrån. Hur ska alkemisten nu få tag på: nya kläder, lite slantar till frukost (Arlon tog allt av värde och förstörde det han inte kunde ta med sig), ett nytt labb och slutligen HÄMD!? Kanske våra glada adelsmän/riddare kommer förbi 3 dagar senare och alkemisten slår följe?
Mvh Vätten
Alven_Valdir
Veteran
Jag håller med de andra att du ska säga till han att han får bestämma sig nu. Jag har bara en rollkaraktär och tycker om den som satan. jag har inte ens tänkt på att byta..