Hot potatoes
Det är inte bara Lucas som gör sådana saker. ALLA filmare gör i stort sett samma sak!
Orsaken är helt enkelt att utan miljoner prylar så känns miljön i filmen väldigt mycket som en steril studio. Således ser man till att belamra miljön med massor med prylar.
Och massor med prylar kostar pengar, speciellt om de ska specialdesignas för ändamålet så att de ser perfekta ut. Det finns ingen filmstudio i världen som har råd med sånt, så de skaffar en massa junk, fipplar lite med dem och vips så har man en moj. En del av dem kan få rätt framstående roll, ibland av misstag. "Hmmm... skäggmuppen behöver en komradio att prata i. Har vi något som ser komradioigt ut på hyllan? Ja, den här mojen kan funka."
Det är inte bara småprylar som råkar ut för det här hanterandet. Det är till exempel svårt att fejka en hel stridsvagn på film - de är helt enkelt för stora, massiva och närvarande för att ersättas med något trickat, speciellt om de ska röra på sig och om folk ska interagera med dem. För Andra världskrigsfilmare innebär det lite problem, eftersom det är ont om favvotanken Tiger. Vad man oftast gör är att man tar en annan stridsvagn, oftast vad som helst som inte är en Sherman, och applicerar lagom mängd plywood och stål så att den ser tillräckligt tigrig ut för att lura åtminstone icke-krigsfanatikerna i publiken. Jämför till exempel "tigrarna" i Kellys Hjältar med en riktig Tiger, så kommer ni upptäcka att även om den generella tigrigheten finns där så är det inte en tiger. Den är för avlång och tornet sitter för långt fram. Men den är tillräckligt lik för att vi ska köpa att det ska föreställa en Tiger.
Ibland kan det här ta rätt lustiga former. Exempelvis, radioapparaterna i Trek var från början en lustig puderdosa som man hittade. Rymdskeppsmodeller har än idag ofta små detaljer från modellbyggsatser. Vapenbögarna här i stan har identifierat typ varenda bössa från originaltrilogin och vad de egentligen var innan propsgänget byggde om dem (MG-42 förekommer i rätt många filmer, inklusive Star Wars och Aliens), helt enkelt för att riktiga vapen ser såpass vapniga ut att det är enklare att bygga om ett riktigt vapen till något SF-igt än att designa något nytt (kräkas på Star Treks phaser, speciellt Mk3). Och asteroidbältet i Empire Strikes Back består till rätt stor del av potatis.
Potatis har för övrigt gjort rätt mycket för filmen. Standardtricket för att få ljudet av att gå i snö består av potatismjöl i en påse som man gnuggar framför en mikrofon. Och i en svensk film, jag tror det var Mannen på taket, men jag är inte säker, så förekommer en scen där en person skärs upp. Det otäcka sönderslitande ljudet är inte kött, inte ens en råbiff från det lokala snabbköpet. Det är potatisblast som kuttas.
). Om filmbudgeten hade stått och fallit på en plastbit som skall symbolisera en komradio så hade man nog valt att dra ned på något annat för att spara sina tio spänn.